Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Intervju

»Motion är ett privilegium för medelklassen«

Journalisten och vänsterbiologen Göran Greider bedriver billig självterapi.

Kring Årsta torg står två gamla butikslokaler utan hyresgäster. Men de tomma dagarna är snart över. I augusti-september öppnar det gym. I båda lokalerna. Det är ett övergångsställe och ungefär 25 meter mellan de två framtida gymmen. Ingenting kunde vara så mycket 2015 i en stadsdel där centrum en gång byggdes för att vara allas mötesplats.

Specialbutikerna för bröd och mjölk är sedan länge borta och nu är inte minst det stora och mycket internationella restaurangutbudet inklusive danska smørrebrød ett tydligt tecken på att lägenhetspriserna höjts drastiskt i Årsta. Och nu blir Årsta centrum med gym. Två gym.

Göran Greider har bott i Årsta sedan 1993 och den 16 maj springs Greiderloppet till hans ära för fjärde gången. Den här morgonen har mannen med den stora hårmanen varit med i TV4:s »Nyhetsmorgon« för att kommentera det brittiska valet och han tycker att valresultatet gör att det känns tungt.

– Men min hund vet inget om det här. Hon är helt obekymrad. Det är faktiskt en fördel med att ha hund eller katt. Om man är ledsen eller går och tänker på något som rör politiken, kan man bara klappa sin hund och tänka på att i hennes medvetande finns inget av det där. Att vara nära ett oskuldsfullt medvetande, det är ganska bra. Inte minst för hälsan.

Förra året fick han bältros och i år plågas han av hornhinnekatarr och bihåleinflammation som vägrar ge med sig. Men nu siktar Göran Greider på att snart komma i gång med löpningen igen, samtidigt som han ändå går nästan en mil varje dag med sin hund Stina. Förra året var han »inne i en ganska bra virvel ett tag«, konstaterar han och syftar på löpningen.

– Jag satte i gång att motionera för tre-fyra år sen, ganska ordentligt, och det är bara så enkelt att man mår bättre. Men fria promenader är nästan det bästa. Problemet när man springer är att man dränker sin egen tankeverksamhet i flåsandet. Man får ofta en tanke malande i huvudet. Om man är förbannad på någon eller glad över något. När man går blir det något annat.

Hans egna förberedelser för årets upplaga av Greiderloppet har inte varit de bästa, men han hoppas att han kan ta sig runt. Det första året sprang några de åtta kilometerna på runt halvtimmen. Själv kom han demonstrativt sist och lunkade runt på en timme och trettiofyra minuter och var långt, långt efter.

– Det är ingen tvekan om att motionstrenden är bra, vi har verkligen behov av att röra på oss. Problemet är att det i hög grad är ett privilegium för medelklassen och uppåt eftersom det ofta förutsätter att man har större makt över sin egen tid. Att träna tar mycket tid och den som redan är utmattad efter hårt jobb orkar inte lika mycket.

Göran Greider konstaterar att vi människor är gjorda för att röra på oss. Han gör det med en lång och utförlig, inlevelsefullt berättad, beskrivning av hur människan till skillnad från exempelvis en hund transpirerar och därmed kan springa långt.

Han är som en scout i vänsterns tjänst, alltid redo för en debatt eller en diskussion. Den konsten kan han, åsikter har han om det mesta och han har blivit mer än skicklig på att argumentera. Han uttrycker det själv som att han hela tiden bearbetar olika frågor och han använder argumentationsvapen i form av historiska referenser och stora ord med ett visst mått av svulstighet. Som när han säger att »våra kroppar lever i exil i det här samhället« och att därför är träningstrenden bra även om statusjakten och prylhetsen gått överstyr.

Han har skrivit dagbok sedan han var femton och numera delar han sin tid mellan lägenheten i Årsta och huset i just Dala-Floda, han som är politisk redaktör på halvtid på Mittmediaägda Dala-Demokraten. En mycket produktiv sådan med ett ständigt flöde. Han twittrar, skriver poesi och just nu en bok om Joe Hill. Alla typer av skrivande befruktar varandra. Efter besöket på TV4 den här morgonen har han hunnit skriva två texter och klockan är bara ett på dagen.

– Det är inte alls lika roligt att jobba på en liten lokaltidning när den inte längre är självägd. Det är verkligen skillnad. Men har man ena foten på en lokaltidning vet man mer om hur samhället ser ut. Fast om jag ska vara ärlig spelar det ingen roll var jag skriver. Jag är 56 år i år, jag har ingen tanke på någon karriär. Jag vill bara att det ska bli bra texter. Sen tror jag att min litterära gärning ses på med mer skepsis än om jag bara hållit på med skönlitteratur. Man tror att det är opinionsbildaren som har skrivit.

Självförtroendet är grundmurat. Han är liksom aldrig oroad över att hamna i obekväma situationer eller över sina egna reaktioner. Det ordnar sig alltid. Kanske har han haft nytta av poesiskrivandet. Det är ett sätt att bedriva självterapi för en billig penning, menar han. Som en pågående psykoanalys från femton års ålder och framåt.

Fakta | Sparrispaj på Kafé Årstafrun

Bjuden på lunch: Göran Greider som är författare, poet, journalist och debattör. Är politisk redaktör på Dala-Demokraten.

Aktuell: Med flera artiklar i veckan för Dala-Demokraten och som återkommande debattör i både tv-soffor och i Sveriges Radio. Den 16 maj springs Greiderloppet till hans ära. Loppet runt Årstaviken är på cirka 8,5 kilometer. I år går alla pengar till Röda halvmånens arbete i Syrien och Irak.

Åt och drack: Sparris- och baconpaj med parmesan. Vatten till maten och vatten till hunden Stina som också åt en hel del paj.

Bjöd på lunch: Martin Röshammar som åt chèvresallad.

Var: Kafé Årstafrun på Årsta torg i södra Stockholm.

Fotograferade: Ida Knudsen.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera