Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren

Cyperns president Nicos Anastasiades och turkcypriotiske ledaren Mustafa Akinci fredsförhandlar i huvudstaden Nicosia.

Utrikes

Duvorna har landat

För första gången på mycket länge ser det ut att finnas hopp för en återförening.

Ibland räcker det med en kopp kaffe för att väcka en fredsprocess. Eller rättare sagt två. När grekcyprioternas president Nicos Anastasiades nyligen träffade sin nyvalde turkcypriotiske motsvarighet Mustafa Akinci blev det två cafébesök. Ett på vardera sidan om vapenstilleståndslinjen i huvudstaden Nicosia.

Mötet var ett tecken på den snabba islossning som skett på Cypern efter 26 april. Det var då som försoningsförespråkaren Mustafa Akinci överraskande valdes till turkcypriotisk president med över 60 procent av rösterna.

– Det finns en uppfattning om att grek- och turkcyprioter äter och dricker bra tillsammans men att de inte är så bra på att diskutera. Vi måste bevisa motsatsen, sa Akinci vid kaffestunden.

För första gången har det i praktiken delade Cypern samtidigt ledare som är angelägna om en återförening, viljor som omgående har omsatts i handling.

De senaste veckorna har FN:s utsände medlare, norrmannen Espen Barth Eide, haft flera pressträffar för att berätta om förtroendeskapande åtgärder från de båda ledarna.

– Deras konstruktiva dialog innefattar en lång rad centrala saker som går rakt till själva kärnan i Cypernfrågan, sa Barth Eide vid ett möte förra torsdagen.

Nicos Anastasiades har till exempel lämnat över kartor på 28 minfält från 1974 på Pendadaktylosbergens sluttningar på den turkcypriotiska sidan. Mustafa Akinci har i sin tur lovat att det inte längre är nödvändigt att fylla i några papper och söka visum när man går över till den turkcypriotiska sidan. Det ska räcka med ett identitetskort eller pass precis som på den grekcypriotiska sidan.

Duon har också beslutat att förhandlingarna i fortsättningen ska ske med dem själva på plats. I förra veckan meddelades att de båda ska träffas minst två gånger i månaden, det första tillfället nästa tisdag den 17 juni. Tidigare har förhandlingarna skötts av särskilda förhandlare som inte haft samma frihet att göra överenskommelser.

Båda sidor kom genast med förslag på fler åtgärder. Många vill öppna fler övergångsplatser till den andra sidan, utöver de tre som i dag finns i Nicosia. De båda ledarna har redan beslutat om att öppna en inne i Dherynia och en nära Lefka på västra Cypern.

Andra önskemål är att bilförsäkringen ska gälla på båda sidor så att man inte behöver betala för en extra vid passage över till andra sidan. Man vill också att det ska vara lättare att ringa telefonsamtal: på den grekcypriotiska sidan måste man slå Turkiets landsnummer för att ringa till den turkcypriotiska sidan, och vice versa.

Även om möjligheterna för en lösning återvänt vågar många cyprioter inte hoppas alltför mycket. Historien förskräcker.

Cypern var en brittisk koloni fram till 1960 då republiken Cypern bildades med Storbritannien, Grekland och Turkiet som garantimakter. Men konstitutionen som var en kompromiss fungerade inte. 1963 utbröt strider mellan grek- och turkcyprioter, vilket ledde till att en FN-styrka sattes in 1964. FN-soldaterna finns fortfarande kvar.

Sommaren 1974 genomförde grekcypriotiska extremister en statskupp iscensatt av juntans Grekland med USA:s goda minne. Turkiet ingrep och ockuperade norra Cypern. Närmare 200 000 grekcyprioter tvingades fly.

En folkomflyttning genomfördes då turkcyprioterna ofta mot sin vilja flyttades till norra sidan. Sedan dess är Cypern i praktiken delat. 1983 utropade turkcyprioterna en egen stat som endast erkänts av Turkiet.

Flera omgångar med förhandlingar har ägt rum sedan 1974. Men alla har misslyckats. Den viktigaste skedde 2004 i samband med att Cypern kom med i EU. Då röstade turkcyprioterna ja till den så kallade Annanplanen för en återförening. Men grekcyprioterna röstade nej.

De senaste veckorna är ett tecken på att opinionen verkar ha vänt på allvar. Det stora hotet mot en återförening är nu bara Turkiet. Hittills har landet gett förhandlingarna sitt stöd. Men den turkiska regeringen hävdar också samtidigt man inte tänker ge upp sin roll som garantimakt.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera