Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Utrikes

Mot Borgen

Svikna vallöften och stökiga regeringar. Helle Thorning-Schmidt går ändå mot omval nästa vecka. Hur lyckas hon?

»Danmark är ett fantastiskt land. Det är nu vi ska hålla fast. Det finns ingen plats för experiment. Vi ska bevara det Danmark vi känner.«

Så formulerade sig den danska statsministern Helle Thorning-Schmidt när hon mötte pressen i parlamentsbyggnaden Christiansborgs Spegelsal för tre veckor sedan.

Sedan utlyste hon nyval. Redan på torsdag, den 18 juni, är det dags.

På Strøget, alldeles nära Borgen, stod valarbetare från flera partier redan beredda med broschyrer, klistermärken och korv. De första valaffischerna hängdes upp i lyktstolparna inom loppet av några minuter.

I Danmark, precis som i Storbritannien och flera andra länder, är det regeringen som bestämmer när landet ska gå till val. Så länge det sker under mandatperioden kan statsministern utlysa val när som helst. Därför brukar de infalla när opinionsläget bedöms som mest fördelaktigt för regeringen. I Danmark har regeringskoalitionen med Socialdemokraterne och socialliberala Radikale venstre dock legat efter den borgerliga oppositionen i opinionsmätningarna sedan 2013. Att Thorning-Schmidt valde att gå till val nu beror till stor del på att hon var så illa tvungen. Det måste ske före den 15 september och kan inte infalla under semestern.

Citatet från presskonferensen sammanfattar vad den tre veckor långa valrörelsen handlar om för Socialdemokraterne. »Det finns ingen plats för experiment«, det vill säga: en stabil ekonomi är prioritet.

Danmark drabbades hårdare av den ekonomiska krisen än något annat nordiskt land och har pendlat mellan tillväxt och recession de senaste åren. Men i år har ekonomin stabiliserats och för några månader sedan deklarerades att Danmark formellt kommit ur krisen. Det ses som Socialdemokraternes största merit sedan de valdes 2011.

Oppositionens löften om skattesänkningar riskerar, enligt regeringen, att förgöra den ekonomiska återhämtning som Danmark gjort under Thorning-Schmidts ledning. Den borgerliga statsministerkandidaten Lars Løkke Rasmussen från konservativa Venstre har sagt att han vill att danskar ska få mer kvar i plånboken och den offentliga sektorn ska ha nolltillväxt. Regeringen å sin sida satsar på välfärden efter att hittills ha tvingats skära ner på den. Dagen före tillkännagivandet om valet presenterade Thorning-Schmidt en satsning på vård, skola och omsorg värd 39 miljarder och sa att valet är en omröstning om regeringens välfärdspolitik.

Den kanske största valfrågan summeras dock väl i orden »vi ska bevara det Danmark vi känner«. Orden går att tolka på flera sätt men i det rådande samhällsklimatet är det svårt att inte läsa in frågan om invandring i den. Sedan terrorattentatet vid kulturhuset Krudttønden i februari där två personer, inklusive gärningsmannen, dog har den redan hårda retoriken kring invandring skärpts ytterligare. Många har beskrivit vårens valrörelse som en tävling i invandringskritik. Nästan alla partier går till val nästa vecka på att skärpa kraven för asylinvandring. I tisdags presenterade Lars Løkke Rasmussen ett förslag om att driva igenom hårdare villkor för flyktingar redan till sommaren.

– Det kan inte vänta tills folketinget öppnar i oktober och köra genom normalproceduren. Vi vet att vi står inför en sommar med en massiv tillströmning om vi inte gör något, sa han.

Längst går, föga förvånande, Dansk folkeparti. Förra veckan fick partiet stark kritik efter att en lokalavdelning i kommunen Frederiksberg satt upp affischer med bilder på flyktingbåtar och texten »Next stop Frederiksberg«. Men även Socialdemokraterne har fått kritik för sin valkampanj, speciellt bilden på en leende Thorning-Schmidt med budskap som »kommer du till Danmark, ska du arbeta« och »stramare asylregler och fler krav på invandrare«. Budskap som försetts med kampanj-sloganen »Socialdemokraterne – det Danmark du känner«, en fingervisning om hur statsministerns uttalande på presskonferensen ska tolkas.

Denna politik tar sig olika uttryck. Nyligen meddelade regeringen att man överger målet om ett utlandsbistånd på en procent av BNI under nästa mandatperiod med hänvisning till det prekära ekonomiska läget. Det är ett utspel som även Dansk folkeparti har gjort och kritiker menar att de pengarna hade kunnat sparas på flera andra håll. När det kommer till den så kallade »utlänningsfrågan« är det dock svårt att som socialdemokratisk ledare tävla med det borgerliga blocket som baserat sin gemensamma politik på minskad invandring sedan de under Anders Fogh Rasmussen satte sig i regering med Dansk folkeparti 2001. När frågan togs upp i den första partiledardebatten kunde Dansk folkepartis ledare Kristian Thulesen Dahl inta en återhållsam roll och låta Thorning-Schmidt måla in sig i ett hörn. Thulesen Dahl ansågs efteråt ha vunnit debatten.

Det finns dock något som talar för regeringen, och det är statsministern själv. Enligt undersökningar har 48 procent av väljarna förtroende för henne som regeringschef. Siffran för oppositionsledaren och tidigare statsministern Lars Løkke Rasmussen är 19 procent, mycket på grund av avslöjandet förra våren om att han använt partipengar till resor och klädinköp. Det gapet kan bli avgörande och det avspeglade sig redan i de första undersökningarna som publicerades efter beskedet om nyval. När valet utlystes ledde oppositionen med fyra procent. Enligt en undersökning från Voxmeter förra helgen ledde i stället regeringen med en halv procent.

Helle Thorning-Schmidts tid vid makten har varit turbulent. Sedan tillträdet 2011 har hon tvingats ombilda sin regering hela nio gånger. Många har velat förklara de ständiga striderna med Thorning-Schmidts bristande erfarenhet. Hon hade inte ens varit minister när hon tog över makten.

När hon som första kvinnliga statsminister bildade regering 2011 fick hon dessutom utstå en typ av kritik som brukar vara reserverad just för kvinnor. Som för många andra kvinnliga politiker blev ytan en självklar del av henne som politisk varelse. Handväskan blev ofelbart till en projektionsyta för symboliska budskap och fördomar. Under Nato-insatsen i Libyen fotograferades hon på plats iförd en kamouflagefärgad skottsäker väst, klackskor och en röd handväska. Valet av väskmärke gav henne namnet Gucci-Helle. En selfie med Obama och Cameron under Nelson Mandelas begravning ledde till epitetet Selfie-Helle. Hon beskrevs som oseriös, flickaktig, ovärdig. Distansäktenskapet med den förre Labour-ledaren Stephen Kinnock gav upphov till spekulationer om huruvida han var homosexuell. Enligt Drude Dahlerup, statsvetare vid Stockholms universitet som bland annat forskar om kvinnliga politiker, är även detta en vanlig företeelse som kvinnliga regeringschefer möter.

– Samma sak hände med Julia Gillard i Australien. Man ifrågasatte hennes kvinnlighet på olika sätt. Rykten om att maken ska vara homosexuell är vanliga, säger hon.

En annan del av kritiken har gällt hennes bakgrund. Hon är född i en politiskt konservativ familj, utbildad vid prestigefulla College of Europe i Belgien, arbetade för de danska Socialdemokraterne i EU-parlamentet samt som rådgivare åt danska LO innan hon valdes in EU-parlamentet 1999. För många förknippades hon därför snarare med en EU-elit än med arbetarrörelsen när hon valdes till partiledare 2005. Att hon skulle vara ledare för den danska socialdemokratin var svårsmält.

Men Dahlerup hävdar att Thorning-Schmidt har vunnit respekt under årens lopp för sitt sätt att hantera all kritik.

– Nu får hon respekt för att hon står rakryggad fastän hon får så mycket skit, säger hon.

I dag ses hon snarare som en landsmoder med internationell stjärnglans. Efter terrorattentatet i vintras vann hon över många med sitt lugna och inkännande sätt. Många ser det även som en tillgång att ha en statsminister som obehindrat kan mingla med Obama och som omnämns som en potentiell ordförande för EU-kommissionen. Det avspeglas i förtroendesiffrorna.

Men det finns en kritik som hon inte kan avväpna så lätt. Efter att flera banker kollapsat i samband med finanskrisen och hushållens skuldsättning blivit högst i världen, valde regeringen att med stöd av den borgerliga oppositionen driva igenom hårda reformer. Skatterna sänktes för höginkomsttagare samtidigt som detsamma skedde med pensioner och arbetslöshetsersättning. Som ett resultat sjönk Socialdemokraternes stöd till historiskt låga siffror och regeringspartnern Socialistisk folkeparti hoppade av samarbetet. Den socialdemokratiska finansministern Bjarne Corydon har sagt att Danmark inte längre är en välfärdsstat utan en konkurrensstat.

– Thorning-Schmidt gick till val på en keynesiansk politik men förde sedan en blå politik. Hon har drivit Socialdemokraterne mot mitten, säger Drude Dahlerup.

När de gick till val 2011 hade Socialdemokraterne också tre feministiska löften i programmet: en reserverad pappamånad, kvotering i bolagsstyrelser och utredning av en sexköpslag av svenskt snitt. Inget av löftena har hållits.

Allt detta har lett till svidande kritik från vänstern och feminister, och gjort att Thorning-Schmidt fått en svekdebatt att hantera. En annan konsekvens är det nygrundade vänster-gröna partiet Alternativet. Det samlar strax över två procent av väljarna, tillräckligt för att komma in i folketinget. De stöder Thorning-Schmidt som statsminister men kritiserar det nyliberala tillväxtfokus som alla partier, inklusive regeringen står för. Om de kommer in i folketinget kan hon bli beroende av dem.

Det är svårt att hävda något annat än att Thorning-Schmidt har fört sitt parti mot mitten. I valets båda nyckelfrågor, ekonomi och invandring, har hon anpassat retoriken till den borgerliga. Vad har då denna styrkurs fått för konsekvens för hennes profil?

Drude Dahlerup beskriver Thorning-Schmidt som politiskt profillös, en »catch-all-politiker« som vill få med sig alla. Och det mesta tyder på att hon fortsätter på den inslagna vägen om regeringen väljs om. Det bäddar för en ännu starkare vänsterkritik och svekdebatt. Men hittills har priset inte varit för högt. Tvärtom har det varit ett vinnande recept.

På en punkt verkar dock de flesta vara överens. När Danmark förra fredagen firade hundraårsjubileet av den kvinnliga rösträtten höll Thorning-Schmidt tal i Christiansborg. Enligt Dahlerup var de flesta överens om att det var bra att det var hon som höll det.

– Det är viktigt att hon är den första kvinnliga statsministern när vi firar hundra år. Det är symboliskt viktigt, säger hon.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera