Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Kultur

När kvinnokampen kom till Hollywood

Vinterns storfilm skildrar de militanta suffragetterna. Men frihetsrörelsens historia skrivs ständigt om.

När Emily Davison den 4 juni 1913 trotsade staketet på hästkapplöpningsbanan Epsom och ställde sig i vägen för kung Henrys häst Anmer, var det en stark symbol för suffragetternas kamp för kvinnornas frihet. Syftet, och för den delen även utgången, har diskuterats i över hundra år.

Emily Davison blev som ung inspirerad av kvinnorörelsens frontfigur Emmeline Pankhursts karisma och agitation. Pankhurst uppmanade medlemmarna att sluta betala skatt och vägra att registrera sig i folkbokföringen som en protest mot ett samhälle som uteslöt kvinnor. Varför ska vi betala skatt när vi ändå inte får vara med och bestämma över pengarna, var Pankhursts enkla svar på frågorna om civil olydnad.

Rörelsen blev med åren alltmer militant och Pankhursts motto om att kampen skulle ske med »handlingar, inte ord« togs på blodigt allvar av suffragettrörelsens medlemmar.

Fönster krossades och postlådor sprängdes. Parlamentsledamöter angreps och hus sattes i brand. Synen på suffragetterna, vars namn härstammar från latinets suffragium som betyder röst vid val, var nu splittrad. Etablissemanget såg på Pankhursts kvinnokämpar som militanta terrorister medan många stödde kampen för rösträtt och menade att suffragetternas aktioner var den enda vägen framåt.

Eller som Carey Mulligans rollfigur Maud Watts säger i storfilmen som har premiär i slutet av oktober; »Krig är det enda språk män lyssnar till.«

Det är i ljuset av detta som Emily Davison kliver ut mitt i kapplöpningsbanan den där varma junidagen 1913. Ekipagen rusar genom den kurva där Davison har placerat sig precis vid staketet. När ett tiotal ekipage hunnit förbi tar hon ett par raska kliv ut i fältet och ställer sig mitt framför Anmers dundrande hovar.

Kollisionen är fatal. Emily Davison slungas iväg och Anmer med jockeyn Herbert Jones tumlar runt i gräset.

Efter ett par sekunder reser sig Anmer upp och galopperar iväg utan jockey på ryggen. Kvar i gräset ligger en medvetslös Emily Davison och Herbert Jones som kippar efter andan.

Publiciteten blev enorm. En suffragett hade tydligt attackerat kung George V:s häst och därmed själva kungahuset. Nyheterna spreds i tidningar och på journalfilm.

Men vad var egentligen hennes syfte med aktionen? I hundra år var bilden tydlig, hon hade avsiktligt försökt att skada sig själv för att belysa suffragetternas kamp. Att det var kungens häst som sprang in i henne var en tillfällighet eftersom hon knappast kan ha sett ekipagen på så långt håll.

Nyfunna filmer som presenterades 2013 avslöjar en annan möjlig berättelse. Brittiska tv-bolaget Channel 4 tog hjälp av kriminaltekniker efter att ha funnit dessa filmer som visar olyckan från andra vinklar.

Nu ser man tydligt att Emily Davison går ut just framför Anmer och att hon försöker fästa något på hästen. Tillsammans med de små grönlila flaggorna med texten »Votes for women« som hittades vid olycksplatsen, förändras bilden av Emily Davison. Hon försökte troligen fästa en flagga på hästen och missbedömde helt farten som djuret kom galopperande i. Hennes aktion var i så fall inte det självmordsdåd som det tidigt stämplades som. Målet kan hela tiden ha varit att kungens häst skulle komma i mål med en »Votes för women«-flagga på sig, en gigantisk pr-kupp om den hade lyckats.

Epsom

Olyckan på Epsom Derby. (Foto: All over press)

Tiden efter den tragiska olyckan på Epsom Derby kom att förändra suffragetternas kamp i grunden. Rörelsen splittrades i två grenar där den militanta utförde allt grövre dåd.

Men trots Epsom Derby och den upptrappade militanta kampen var det en annan händelse som förändrade allt. När skotten föll i Sarajevo och första världskriget bröt ut under sommaren 1914 uppmanade Emmeline Pankhurst sina suffragetter att pausa kampen och i stället stödja Storbritanniens kamp för Europa.

Dottern Sylvia vägrade och valde att fortsätta i kommunistiska kretsar och därmed splittrades familjen Pankhurst.

När kriget rasade som värst i Europa skickades miljontals brittiska män ut till skyttegravarna och uppskattningsvis kom tre miljoner av dessa aldrig hem igen. På de brittiska öarna fyllde nu i stället kvinnor fabrikerna och de första kvinnliga brevbärarna och poliserna dök upp. När kriget väl var över och fokus återigen riktades mot inrikespolitiken var det svårt för suffragetternas motståndare att bortse från kvinnornas krav.

Om kvinnorna gjorde männens jobb skulle de väl också ha samma rätt att få rösta? Mycket riktigt, senare samma år beslutades det att kvinnor över 30 år får rösträtt medan det dröjde till 1928 innan kvinnor över 21 år fick detsamma.

Men vad var det som ledde fram till rösträtten och hur viktig var suffragetterna i kampen? Görel Granström är universitetslektor vid juridiska institutionen i Umeå och tar i boken »Kvinnorna och rätten« upp suffragetternas betydelse under tidigt 1900-tal.

– Det är svårt att peka på en enskild sak som avgörande för den kvinnliga rösträtten i England men självklart har suffragetterna sin del i det. Genom sina aktioner visade man kvinnor som verkliga aktörer, en bild som var ovanlig då, säger Granström.

Men var det kriget som gjorde att kvinnor fick rösträtt, inte suffragetternas demonstrationer?

– Det var blandningen, skulle jag säga. Visst gjorde kriget att kvinnor tvingades att kliva ur sina traditionella roller och visa sin förmåga och kompetens. Men suffragetterna tog sig också rätten, det var inget som bara gavs till dem och därmed skapade de en annan bild av kvinnan.

Suffragettrörelsen kan i efterhand ses sprungen ur den socialistiska kampen för rösträtt och rättvisa men Emmeline Pankhurst och de andra var ofta kvinnor ur borgerligheten.

– Man måste sätta in dem i tiden de verkade i. Vilka hade möjligheter att demonstrera, dels när det gäller den faktiska tiden, dels språket och arenan? Arbetarklassens kvinnor var också aktiva men för dem handlade vardagen om att överleva och få mat på bordet. Det fanns ingen tid för samma engagemang.

Vad som drev Emily Davison att ställa sig framför kungens häst får vi aldrig klarhet i. Hon vaknade aldrig ur medvetslösheten och avled fyra dagar senare. Under begravningen deltog över 2 000 suffragetter, alla klädda i rörelsens karakteristiska lila, gröna och vita färger.

FAKTA | Tre svenska kvinnor som kämpade för rösträtt

Fredrika Bremer En av kvinnorörelsens främsta pionjärer som under första delen av 1800-talet stred för kvinnans rätt att myndigförklaras. Fredrika Bremer-Förbundet bildades efter hennes död och är en av Sveriges äldsta kvinnoorganisationer.

Frigga Carlberg Ledamot av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt och förespråkare för en mer hårdför aktivism för att nå målet. Mer influerad av suffragetterna i England än de övriga inom kvinnorörelsen i Sverige.

Sophie Adlersparre Grundare av Fredrika Bremer-Förbundet samt Tidskrift för Hemmet som var Nordens första tidning för kvinnofrågor. Stred för kvinnors rätt till utbildning och ingick som första kvinna i en statlig utredning, den om Flickskolekommittén 1885.ä

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera