Lunch tar tid och energi så det hoppar den arbetsintensive konstnären Peter Johansson helst över. I stället blir den en kvällsmåltid vid åtta på kvällen när hans arbetsdag är slut.
Skivade dalahästar, falukorvar, ett hembygdsmuseum med minaretsymboler eller hans egen nakna kurbitsmålade kropp. Peter Johanssons konst är extra allt med fokus på den svenska identiteten och i synnerhet dalaidentiteten.
Men lika provokativ som hans verk kan uppfattas, lika lugn och vänlig är han när vi möts mitt på Möllevången i Malmö. På sitt lugna vis är han dock väldigt tydlig:
– Jag gillar inte att alla ska gilla samma slags kultur och jag hatar folkmusik. Jag är väldigt intresserad av folkligheten och att genom den nå inte bara de initierade och konstintresserade.
Är det här humorn i din konst kommer in?
– Humorn kan lura in folk tillsammans med färg, storlek och glada, igenkänningsbara former. Men det är samtidigt svårt att bli tagen på allvar i kulturkretsar. De allvarliga konstnärerna klarar sig nog bättre, men det struntar jag i.
För tillfället arbetar Peter Johansson med en stor separatutställning för Borås konstmuseum och med en serie bilder tillsammans med Lasse Åberg. De har skapat Malmöbiffen för att hedra en restaurang i Malmö. Han är full av nya idéer men är bekymrad över den alltmer ekonomiskt pressade konstvärlden.
– I dag blir det ingen bra konst, de största projekten ligger i byrålådorna. Det finns inte längre några pengar kvar till produktionerna. Helt nya aktörer är med och slåss om de pengar som finns, det är kulturstrateger, curators och alla kommuner som vill sätta sig själva på konstkartan. Det är katastrofalt att allt handlar om pengar, jag kan bli riktigt förbannad över det.
Följden, menar Peter Johansson, har blivit alltmer textbaserade verk och att konstnärerna söker sig till den akademiska världen.
Intresset för konst väcktes när han var med i ett punkband. Fortfarande får han inspiration från musiken och går gärna på konsert, ofta tre gånger i veckan: klassiskt, punk, techno eller rock.
Det tog ett tag innan Peter Johansson förstod att konst kan ha en publik. När han gått Konsthögskolan blev han nästan överraskad av reaktionerna.
– Jag var väldigt naiv, jag trodde verkligen inte att man skulle kunna leva på konsten. Jag tänkte att när skolan var slut, då skulle jag ta ett vanligt kneg.
Hans examensarbete bestod bland annat av skivade dalahästar placerade i en matbutik.
– Från början handlade det om att jag själv ville göra upp med Dalarna, för min egen skull. Men det har växt och nu vill jag visa hur dalfolk möter andra kulturer.
Han skräms inte av landskapet men han tycker att det är viktigt att visa hur det ser ut. Särskilt med tanke på att det tidigt fanns, och även i dag finns, högerextrema miljöer i Dalarna.
– Dalarna är farligt för Sverige. Det är ett protektionistiskt, konservativt, pompöst klassamhälle. Det var livfullt före förra sekelskiftet men sedan skulle allt plötsligt bevaras. Om du sticker ut på något sätt är det lika bra att fly Dalarna.
Sedan uppväxten i Sälen har han hunnit bo i bland annat Stockholm, Nässjö och London. Kärleken lockade honom till Malmö.
– Malmö är bra, det är en liten stad men med ett stort konstliv. Här finns även många norska och danska konstnärer, lokalerna är billigare och transporterna enklare. I Malmö gläds alla konstnärer om det går bra för en av oss. Vi hjälps ofta åt i verkstaden. Mina 18 år i Stockholm visade något helt annat.
Själv har han ingen ateljé utan använder ett rum i sin lägenhet som arbets- och skissrum. Större projekt arbetar han med i Konstnärernas kollektivverkstad. Just nu hänger han mycket där, med en påtvingad hård struktur av arbetsdagarna eftersom han har tre praktikanter från Arbetsförmedlingen som han ska handleda.
– Just nu gjuter de gipskorvar. Och syr massor av överdrag till socklar där det ska stå maskiner som gör konstiga saker.
Vad är det med korvarna?
– Det handlar också om Dalarna. Varje onsdag var det korv på bordet, helst falukorv.
Peter Johansson är nyförlovad med en konstnär. Det kanske blir enklare så, han beskriver sig själv som »helt outhärdlig« när han jobbar dag och natt inför en deadline. Många projekt rullar också parallellt, stora som små, och nästan alltid i samarbete med någon annan konstnär eller hantverkare. Han hatar att jobba ensam.
– Jag står inte ut med att inte ha någon att bolla idéer med och så behöver jag ett visst motstånd.
Han läser mycket och gör våldsamt mycket research.
– Sedan reducerar jag det till något andra kan fatta. Det tar en jävla tid att skapa det som känns självklart. Ett verk ska liksom ha flera lager så att du oavsett din kunskap ska kunna komma in i konstverket.
Lunch med Fokus | Torsk på Tempo
Bjuden på mat: Peter Johansson, konstnär.
Aktuell: Stor egen separatutställning på Borås konstmuseum »Min vän korven«, januari 2016, samt en serie bilder tillsammans med Lasse Åberg, kring en legendarisk restaurang i Malmö, Mando.
Åt och drack: Bakad torsk med smörsås, puylinser, spenat och krämigt ägg samt ett glas vitt vin och kaffe.
Bjöd på mat: Jane af Sandeberg som åt trattkantareller, brioche, färskost, röda vinbär, dill och drack ett glas vitt vin.
Fotograferade: Ola Torkelsson som åt musselsoppa och drack ett glas vitt vin.
Var: Tempo Bar & Kök på Möllevången i Malmö.
Lunch tar tid och energi så det hoppar den arbetsintensive konstnären Peter Johansson helst över. I stället blir den en kvällsmåltid vid åtta på kvällen när hans arbetsdag är slut.
Skivade dalahästar, falukorvar, ett hembygdsmuseum med minaretsymboler eller hans egen nakna kurbitsmålade kropp. Peter Johanssons konst är extra allt med fokus på den svenska identiteten och i synnerhet dalaidentiteten.
Men lika provokativ som hans verk kan uppfattas, lika lugn och vänlig är han när vi möts mitt på Möllevången i Malmö. På sitt lugna vis är han dock väldigt tydlig:
– Jag gillar inte att alla ska gilla samma slags kultur och jag hatar folkmusik. Jag är väldigt intresserad av folkligheten och att genom den nå inte bara de initierade och konstintresserade.
Är det här humorn i din konst kommer in?
– Humorn kan lura in folk tillsammans med färg, storlek och glada, igenkänningsbara former. Men det är samtidigt svårt att bli tagen på allvar i kulturkretsar. De allvarliga konstnärerna klarar sig nog bättre, men det struntar jag i.
För tillfället arbetar Peter Johansson med en stor separatutställning för Borås konstmuseum och med en serie bilder tillsammans med Lasse Åberg. De har skapat Malmöbiffen för att hedra en restaurang i Malmö. Han är full av nya idéer men är bekymrad över den alltmer ekonomiskt pressade konstvärlden.
– I dag blir det ingen bra konst, de största projekten ligger i byrålådorna. Det finns inte längre några pengar kvar till produktionerna. Helt nya aktörer är med och slåss om de pengar som finns, det är kulturstrateger, curators och alla kommuner som vill sätta sig själva på konstkartan. Det är katastrofalt att allt handlar om pengar, jag kan bli riktigt förbannad över det.
Följden, menar Peter Johansson, har blivit alltmer textbaserade verk och att konstnärerna söker sig till den akademiska världen.
Intresset för konst väcktes när han var med i ett punkband. Fortfarande får han inspiration från musiken och går gärna på konsert, ofta tre gånger i veckan: klassiskt, punk, techno eller rock.
Det tog ett tag innan Peter Johansson förstod att konst kan ha en publik. När han gått Konsthögskolan blev han nästan överraskad av reaktionerna.
– Jag var väldigt naiv, jag trodde verkligen inte att man skulle kunna leva på konsten. Jag tänkte att när skolan var slut, då skulle jag ta ett vanligt kneg.
Hans examensarbete bestod bland annat av skivade dalahästar placerade i en matbutik.
– Från början handlade det om att jag själv ville göra upp med Dalarna, för min egen skull. Men det har växt och nu vill jag visa hur dalfolk möter andra kulturer.
Han skräms inte av landskapet men han tycker att det är viktigt att visa hur det ser ut. Särskilt med tanke på att det tidigt fanns, och även i dag finns, högerextrema miljöer i Dalarna.
– Dalarna är farligt för Sverige. Det är ett protektionistiskt, konservativt, pompöst klassamhälle. Det var livfullt före förra sekelskiftet men sedan skulle allt plötsligt bevaras. Om du sticker ut på något sätt är det lika bra att fly Dalarna.
Sedan uppväxten i Sälen har han hunnit bo i bland annat Stockholm, Nässjö och London. Kärleken lockade honom till Malmö.
– Malmö är bra, det är en liten stad men med ett stort konstliv. Här finns även många norska och danska konstnärer, lokalerna är billigare och transporterna enklare. I Malmö gläds alla konstnärer om det går bra för en av oss. Vi hjälps ofta åt i verkstaden. Mina 18 år i Stockholm visade något helt annat.
Själv har han ingen ateljé utan använder ett rum i sin lägenhet som arbets- och skissrum. Större projekt arbetar han med i Konstnärernas kollektivverkstad. Just nu hänger han mycket där, med en påtvingad hård struktur av arbetsdagarna eftersom han har tre praktikanter från Arbetsförmedlingen som han ska handleda.
– Just nu gjuter de gipskorvar. Och syr massor av överdrag till socklar där det ska stå maskiner som gör konstiga saker.
Vad är det med korvarna?
– Det handlar också om Dalarna. Varje onsdag var det korv på bordet, helst falukorv.
Peter Johansson är nyförlovad med en konstnär. Det kanske blir enklare så, han beskriver sig själv som »helt outhärdlig« när han jobbar dag och natt inför en deadline. Många projekt rullar också parallellt, stora som små, och nästan alltid i samarbete med någon annan konstnär eller hantverkare. Han hatar att jobba ensam.
– Jag står inte ut med att inte ha någon att bolla idéer med och så behöver jag ett visst motstånd.
Han läser mycket och gör våldsamt mycket research.
– Sedan reducerar jag det till något andra kan fatta. Det tar en jävla tid att skapa det som känns självklart. Ett verk ska liksom ha flera lager så att du oavsett din kunskap ska kunna komma in i konstverket.
Lunch med Fokus | Torsk på Tempo
Bjuden på mat: Peter Johansson, konstnär.
Aktuell: Stor egen separatutställning på Borås konstmuseum »Min vän korven«, januari 2016, samt en serie bilder tillsammans med Lasse Åberg, kring en legendarisk restaurang i Malmö, Mando.
Åt och drack: Bakad torsk med smörsås, puylinser, spenat och krämigt ägg samt ett glas vitt vin och kaffe.
Bjöd på mat: Jane af Sandeberg som åt trattkantareller, brioche, färskost, röda vinbär, dill och drack ett glas vitt vin.
Fotograferade: Ola Torkelsson som åt musselsoppa och drack ett glas vitt vin.
Var: Tempo Bar & Kök på Möllevången i Malmö.
