Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Intervju

»Textförfattarpriset är det enda jag vill ha«

Hiphoplyrikern och namnbytaren Erik Lundin dissekerar svenskheten på sin nya skiva.

På titellåten till Erik Lundins debut-EP »Suedi« finns en textrad som går »20 stopp ifrån monarkin, blåa linjen, mon ami«. När vi nu sitter inne på Kungliga Operans brasseri, med Stockholms slott på andra sidan vattnet, är det omöjligt att inte tänka på den raden. Tunnelbanans blåa linje som går härifrån Kungsträdgården och ut till de västra förorter där han föddes och växte upp.

Det går nästan att känna doften av gamla pengar bland marmorpelare, förgyllda speglar och tunga heltäckningsmattor i den sobra matsalen. Erik Lundin känner sig hemma här.

– Absolut. På min EP rappar jag mycket om pengar och framgång och jag tror på att ju mer du pratar om pengar desto mer attraherar du dem. Fake it ’til you make it. Om jag pratar och tänker pengar så kommer den typen av människor vilja vara nära mig. I stället för att jag bara rappar om att röka gräs och sånt, då drar jag bara det folket till mig.

Han menar att det beror på vad man har för ambitioner i livet.

– Det är ju fetare att sitta här och käka något som ser ut som att Gud står i köket, än att käka en kebab i centrum, säger han och häller upp mineralvatten ur en karaff.

Hans fullständiga namn är Ibrahima Erik Lundin Banda. I åtta års tid har han gjort sig känd inom den svenska hiphopscenen under namnet Eboi. När han nu släpper sin första egna skiva har han valt att göra det under eget namn. Ett långtifrån självklart val.

– Det har tagit lång tid att komma fram till att jag skulle kalla mig Erik Lundin som artist. Mycket av det har Babak (Azarmi, manager) hjälpt till med. Han är duktig på att ta det från ax till limpa. Att konkret kunna ta på vilka saker som är Erik Lundin, som varumärke, och hur man ska förmedla det.

På ett sätt är det en förvandling han genomgått. Från Eboi till Erik, från engelska till svenska, från en andra generationens invandrare och förortsrappare till civilekonomen och de fina salongernas hyllade poet. Att EP:n heter »Suedi«, vilket är slang för »svensk«, och tar upp frågor kring identitet och svenskhet är även det ett steg i förvandlingen, men samtidigt också ett bevis för att det egentligen inte finns någon förvandling. Att det bara handlar om att vara mångsidig som person, »men det är inget konstprojekt«, säger han bestämt.

– Erik Lundin heter jag på riktigt. Det är många som tänker »vad roligt«. Jag har fått försvara mig hela livet. Om man ser ut som jag och heter Erik Lundin så kan man med stor sannolikhet komma fram till att jag är adopterad. Men så ser inte Sverige ut längre. Man kan se ut som jag och heta Erik Lundin, men ändå inte vara adopterad.

Han har kallat sig för Erik Lundin tidigare, som säljare och när han sökt jobb.

– Jag har aldrig fått så mycket svar på ansökningar som när jag började med Erik Lundin. Det tog emot och gjorde väldigt ont, men jag måste ju ha ett jobb.

Vi pratar om hur man själv definierar sig som person. Om identitet och härkomst.

– När jag växte upp var det första alla frågade var man kom ifrån. Jag har märkt att jag får ut mycket mer av att inte fråga. Direkt när du vet varifrån någon kommer så börjar du sätta stämplar på den personen, vare sig du vill eller inte. Så jag slutade fråga. Och jag har slutat svara också, men ibland kan det vara roligt att jiddra lite med folk. Man märker att de inte vågar säga det de tänker. »Varför är du svart?« är ju den frågan de vill ställa egentligen.

Han tycker inte att det är viktigt att identifiera sig själv som något annat än människa.

– När jag var liten svarade jag att jag var från Gambia och Sverige, eftersom min pappa är från Gambia, men det var som att folk inte hörde att jag sa Sverige. »Du är från Gambia alltså, men född här?« Fast jag är precis lika svensk som kungabarnen där borta. Ingen kallar dem för andra generationens invandrare, säger han och pekar bort mot Slottet.

Utan att ha släppt mer än någon enstaka låt än har Erik Lundin redan hyllats stort, både av artistkolleger och media. Journalisten Jan Gradvall skrev i Dagens Industri nyligen att nästa års Grammis för bästa textförfattare redan var given.

– Det är knas. Det är så feta ord. Textförfattarpriset är det enda som jag verkligen vill ha. Det är det mest prestigefulla.

En av låtarna är döpt efter centerledaren Annie Lööf, som får agera metafor för pengar eftersom hennes röda hår för tankarna till femhundralappens smeknamn »röding« och att sedlar kan kallas »löv«. Det kan låta långsökt, men i Erik Lundins textförfattande blir det logiskt.

Hur tror du att hon kommer ta emot den?

– Jag vet inte om hon snackar kidsens språk, om hon ser det jag ser i låten, eller om hon bara skulle vara frågande till vad jag menar. Jag vet för lite om henne. Men om jag skulle döma ut henne utan att känna henne så vore jag inte bättre än alla som tror att jag är från Västafrika.

Lunch med Fokus | Havskräfta på Kungliga Operan

Bjuden på lunch: Erik Lundin.

Aktuell: Med den nya femspårs--EP:n »Suedi« som släpps i mitten av november.

Åt och drack: Havskräfta med potatis, krondill och gurka, en flaska mineralvatten och svart bryggkaffe.

Bjöd på lunch: Gustav Gelin som åt piggvar.

Var: Brasseriet på Kungliga Operan vid Kungsträdgården i Stockholm.

Fotograferade: Ida Jansson som nöjde sig med vatten.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera