Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Intervju

»Uppskattning vill väl alla ha«

Skådespelaren och konfliktundvikaren Rolf Lassgård har jobbat hårt för att bli en surgubbe.

Han har ett smittsamt skratt som verkar bullra ända nerifrån hjärtat upp till de djupblå ögonen.

23 år efter det publika genombrottet med »Min store tjocke far« är Rolf Lassgård en av Sveriges mest folkkära skådespelare och det är inte svårt att förstå varför så många tycker om honom. Genuin och omtänksam är några adjektiv som passerar i huvudet under vårt möte.

Nu ska han spela en man som heter Ove. Huvudrollen i Hannes Holms filmatisering av Fredrik Backmans storsäljande roman om den moderna svenska litteraturens sannolikt mest kända surgubbe. Trots att Ove och Rolf är lika gamla är det inte mycket som förenar dem.

– Vi är ganska olika. Det är inget snack om den saken. I vissa delar kan jag önska att jag var lite mer som Ove. Som när det handlar om att säga rätt ut vad man tycker i vardagliga situationer, säger Rolf Lassgård och försöker förgäves komma på något bra exempel.

Du verkar vara lite mer avspänd och ödmjuk än Ove?

– Det kan det nog ligga någonting i, säger han sävligt.

– Det är det som är så härligt. Att du går in i någonting helt annat. Något som kanske är emot hela din person.

När Fredrik Backman romandebuterade med »En man som heter Ove« 2012 blev den en omedelbar succé. Boken har sålts till över 20 länder och lästs av tiotusentals svenskar. Rolf Lassgård var inte en av dem när han först fick frågan om att göra rollen.    

– Nej, jag hade inte läst boken då, men många i min närmiljö älskade den. Så fick jag frågan, läste manuskriptet och träffade Hannes. Och det klickade direkt. Vi hade det väldigt trivsamt, pratade film och skrattade länge. När jag gick därifrån kände jag att det här måste ha varit det sämsta tänkbara mötet för att få spela Ove. Jag kommer aldrig få rollen, så trivsamt och trevligt som vi hade det. Det är väl inte Ove.

I filmen bär Rolf Lassgård en mask som tog två timmar att göra, varje inspelningsdag, vilket bidrog till att han lättare kunde komma in i karaktären även mentalt.

– Jag klev upp kvart i fem varje morgon, medan alla andra fick sova. Redan där har du ju en bra start för att bli Ove. När Hannes såg masken första gången sa han att jag såg ut som en gubbe från Tranås eller Gävle som vi har tvingat att vara med i filmen. Det blev ett slags mantra för mig under inspelningen.

Varför tror du att boken har blivit en sådan succé?

– Jag tror att många känner igen sig i miljön, utan att nödvändigtvis känna igen sig själva i Ove. Kvinnorna säger: Han är som du, men gubbarna nekar.

Det finns många Ove-karaktärer i Sverige, men ingen vill riktigt kännas vid honom?

– Exakt. Vi har nog alla honom i oss när situationen kommer.

Rolf Lassgård dricker vanligt bryggkaffe. Det blir ett simpelt försök att jämföra honom med sin notoriskt bakåtsträvande karaktär Ove.

– Det är faktiskt bara en slump. Jag dricker det där andra också. Och jag är absolut inte emot moderniteter. Jag har en dator så länge den fungerar och har precis skaffat Spotify.

För den breda allmänheten är Rolf Lassgård mest känd för sina många polisroller. Kurt Wallander, Gunvald Larsson, Lars Martin Johansson och naturligtvis Erik Bäckström i »Jägarna«. Men hans nästan 40-åriga skådespelarkarriär täcker ett mycket större spektrum med allt från musikal till seriös film och pjäser på Dramaten. Han menar att kontrasten inte är så stor som den kan verka mellan att spela Dostojevskij på Stadsteatern och en förväntad biosuccé.

– Det är egentligen bara yttre skillnader. När det kommer ner till detaljer så är det ju samma sak. Det är samma lust att göra det, samma fantasiprocess. Det är två olika uttryck bara.

Kan du tycka att det är tråkigt att bara vissa delar av din karriär hamnar i rampljuset?

– Jag har jobbat på några av de mest spännande teatrarna i Sverige, men så börjar man göra film och då säger det plötsligt bara boom! Man förflyttades från kultursidorna till nöjessidorna. Det är synd att det är så vattentäta skott emellan dem. Det var väldigt roligt när vi gjorde »Hairspray«, John Waters musikal. Där gick de två sidorna ihop.

Du har varit en av de mest populära skådespelarna i svensk film under 25 års tid, men har bara fått en Guldbagge. Kan du känna dig missförstådd?

– Nä, det är ju inte därför jag håller på. Jag går inte och känner mig bitter över det.  

Skulle du vilja ha mer uppskattning av kultursidorna?

– Uppskattning vill väl alla ha. Det är väl kul, men samtidigt så finns det något väldigt skönt med att åka över Dalälven och försvinna från den här ankdammen. Jag kan titta på den utifrån och jag kan välja att åka ner och simma i den ibland. Men man måste se det där i ett större perspektiv. Folk måste ju gå på bio. Kan vi då inte försöka hitta bra sätt att göra publika filmer, som ändå handlar om någonting. Alla skulle må bra av det. 

Fokus | Macka på Il café

Bjuden på lunch: Rolf Lassgård.

Aktuell: Spelar huvudrollen i Hannes Holms filmatisering av succéromanen »En man som heter Ove« som har biopremiär på juldagen.

Åt och drack: Grillad prosciutto-macka med bryggkaffe.

Bjöd på mat: Gustav Gelin som bara drack en caffe latte.

Fotograferade: Ida Jansson.

Var: Il Café på Drottninggatan i Stockholm.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera