Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Intervju

»Leijonborg och Putin vill se grandiosa framsteg«

Journalisten och fiskexperten Bo Lindquist tycker att ­Karolinska sjukhuset kom för lindrigt undan i ­strupskandalen.

Bo »Bosse« Lindquist är nyss hemkommen från en välbehövlig semester i Tanzania. Han har i 365 dagar arbetat oavbrutet med dokumentärfilmen »Experimentet«. och sedan den visades på SVT för ett par månader sedan, har uppståndelsen varit massiv.

Dokumentären avslöjade kirurgen och forskaren Paulo Macchiarini och  blev den spik i kistan som ledde till att Macchiarini i slutet på mars fick sparken från Karolinska institutet. Även många andra har fått gå. Ingen dålig respons för en dokumentärfilm, kan tyckas, och Bo Lindquist har blivit hyllad. Det har däremot inte de fyra läkare som upptäckte forskningsfusket.

– Karolinska uppfattar att de svärtade ner Karolinskas fina namn, snarare än att de räddade patienter, säger Bosse Lindquist.

Han frågar sig fortfarande hur det kan komma sig att så många människor så länge vägrade inse vad som pågick. Hans gissning är att många satsat så mycket prestige och pengar på Macchiarini att de inte ville att sanningen skulle komma fram. Andra trodde så innerligt på honom att allt snack om döende patienter och forskningsfusk inte gick att ta in. Bo Lindquist säger att det även för honom tog tid innan han insåg vidden av fusket. Och det är lätt att tjusas av Macchiarini. Han är charmig, rolig och kvicktänkt, enligt Bosse Lindquist.

Han säger att om Karolinska institutet nu fått den kritik de förtjänar, så har Karolinska sjukhuset kommit för lindrigt undan. Det är trots allt där som patienter opererats och dött.

– Ingen på KS har granskat den egna hanteringen och följt upp vad som hänt.

Utöver KI:s och KS ledning har KI:s ordförande Lars Leijonborg fått kritik för att han som forskningsminister ligger bakom att man ger anslag till internationella forskare av toppkvalitet.

– Med Leijonborgs miljoner kan man köpa in forskare, ungefär som man köper in ett fotbollslag. Då tar man förstås vissa risker. Och kontrollen blir sämre.

Samma vilja att snabbt vinna internationellt anseende har Ryssland, det andra land där Macchiarini bedriver forskning och opererar.

– Det finns inga Leijonborg-pengar i Ryssland, men Putin har en egen pott. Gemensamt för Leijonborg och Putin är att de vill se grandiosa framsteg.

Bosse Lindquist är journalist och dokumentärfilmare sedan 30 år. Han har gjort flera uppmärksammade dokumentärer. För tre år sedan, 58 år gammal, tog han sin första anställning, på SVT:s dokumentärredaktion.

– Jag tänkte jag skulle prova innan det blir för sent, säger han.

Han kan sakna friheten men talar sig varm för de möjligheter som SVT kan ge. Det väger mer än väl upp. Att han blev journalist var lite av en slump. Efter skolan liftade han till Kenya, bosatte sig på landsbygden, där han levde ensam sånär som på sina akvariefiskar, och arbetade som skollärare. Sällskapsdjuren fick inspirera honom till nästa yrkesval.

– Jag började exportera akvariefiskar från Victoriasjön.

Men han säger att till slut när man leker kolonialliv måste man bestämma sig om man ska bo kvar och göra det till sitt liv eller om man ska flytta hem och skaffa sig ett riktigt. Som journalist hoppades han kunna kombinera de båda.

För en utomstående känns det som ett självklart val. Bosse Lindquist uppvisar ett intresse för det mesta. Trots att det är han som ska intervjuas, kan han inte låta bli att ställa frågor. Det är nyfikenheten som driver honom, säger han.

– Att inte veta svaret medan jag håller på, det är det som är så spännande.

En annan uppmärksammad dokumentär, om ett annat omstritt geni, gjorde han 2008, »Geniet och pojkarna«. Den  handlar om nobelpristagaren Carleton Gajdusek som upptäckte kuru, en sjukdom som liknade galna kosjukan, hos ett folk på Nya Guinea. Gajdusek lyckades bevisa att viruset spreds genom kannibalism. Det gav honom nobelpriset 1976.

Gajdusek adopterade 57 av pojkarna och efter 20 år kom det fram att han haft sexuella relationer med flera av dem. Enligt Gajdusek hade de alltid gjort så i hans släkt, liksom i det habsburgska imperiet. Att förbjuda det är ett modernt påfund. Det märkligaste var kanske inte hans uppfattning, säger Bosse Lindquist utan att hans forskarkolleger, ja halva forskarvärlden, vägrade acceptera det. Gajdusek hann aldrig se filmen, han dog precis innan Bosse Lindquist skulle visa den för honom.

– Det var synd. För jag gillade honom.

Kan man gilla en sån person?

– Det är det som är det konstiga. Det är inte så enkelt som att någon är ond och någon är god.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera