Krönika

Skakigt hanterat, Löfven

Gustav Fridolin var kanske sjuk den ­dagen då modern islamism behandlades på universitetet.

Socialdemokraterna i Nederländerna ville granska islamistiska organisationer för att se om och i så fall hur de motarbetar muslimska gruppers integration i samhället. Arbetsmarknadsministern, tillika vice statsministern Lodewijk Asscher tog initiativet. En av organisationerna man ville granska var Milli Görus, den grupp miljöpartisten Mehmet Kaplan haft samröre med. De socialdemokratiska parlamentsledamöterna Selcuk Özturk och Tunahan Kuzu motsatte sig granskningen och anklagade den holländska regeringen för att vara islamofobisk. Utredningen fortsatte ändå. Den kom fram till att det var omöjligt att förena socialdemokratiska värderingar med den ideologi Milli Görus står för. Özturk och Kuzu, som båda hade starka kopplingar till Milli Görus, uteslöts ur partiet utan större dramatik hösten 2014.

Milli Görüs bildades av Necmettin Erbakan 1969. I valet 1996 fick han flest röster och blev Turkiets förste islamistiske premiärminister. Men efter ett år avsattes han genom en oblodig kupp och hans parti förbjöds för fjärde gången. Turkietkännaren Esref Okumus skrev på DN-kultur den 26 april: »Erbakans fundamentalistiska lära vilar på tre ben: en orubblig tro på sharia, ett djupt förakt för den västerländska livsstilen och en närmast gränslös besatthet av antisemitiska dogmer«.

I debatten om de kontakter som olika företrädare för miljöpartiet påstås ha med företrädare för extrema rörelser har miljöpartiet tagit klart avstånd från de fascistiska Grå vargarna. Det vore konstigt annars, för fascism vet vi alla vad det är. Men enligt mina turkiska vänner finns det knappt 20 Grå vargar i Sverige, så i ärlighetens namn är det förvånande hur medierna har lyckats göra den lilla gruppen till en så viktig organisation. Milli Görus är däremot en stor islamistisk rörelse med många anhängare även i Sverige. 

Därför är det anmärkningsvärt att Gustav Fridolin påstår att han inte känner till rörelsen när han blir intervjuad i tv. Fridolin har en fil kand i Mellanösternkunskap från 2009. Kanske var han sjuk den dagen då modern islamism behandlades på universitetet. Tyvärr verkade inte heller journalister till en början vara medvetna om hur Milli Görus arbetar för att få legitimitet och stöd i Sverige för sina islamistiska idéer. Därför har ännu ingen pressat miljöpartiet och Fridolin på om miljöpartiets värderingar är förenliga med vad Milli Görus står för.

Vad vi fick i stället för en granskning av Milli Görus värderingar och verksamhet var en rasande diskussion om en utebliven handskakning. Det som verkade vara den allmänna meningen sammanfattades av statsministern själv: I det här landet skakar vi hand.

Jaså? Är det obligatoriskt? Kan det utvidgas till att jag som muslim måste tacka ja om jag blir bjuden på griskött eller alkohol också? »I det här landet äter vi fläskkotletter.« »I det här landet tar vi en sup.« 

Var och en inser att det vore orimligt. I religionsfriheten ingår också rätten att leva i enlighet med islamistiska värderingar. Däremot är det förstås omöjligt för en man att representera ett feministiskt parti och samtidigt vägra att skaka hand med en person av motsatt kön.

Den uteblivna handskakningen får anses utagerad. Men debatten om handskakningen har lämnat en besk eftersmak. I stället för en diskussion om vad Milli Görus står för och om det är möjligt att vara Milli Görusanhängare och samtidigt ha viktiga förtroendeposter för feministiska partier, är det den uteblivna handskakningen som statsministern och oppositionsledaren diskuterar i Sveriges riksdag.

Jag blev ledsen när jag hörde Anna Kinberg Batra ge utryck för att värderingar om jämställdhet och demokrati är specifikt svenska och måste präntas in i invandrarna. Om svenska politiska ledare på det här sättet bekräftar islamisternas idé om att de som muslimer är annorlunda, läggs sten på börda för alla föräldrar som redan har det tillräckligt svårt att värja sig mot islamisternas propaganda om att muslimer måste ta avstånd från det svenska samhället. 

Förutom att stärka islamisterna förolämpade Anna Kinberg Batra alla muslimer som fängslas, torteras och mördas för de universella värderingarna om demokrati, jämlikhet och yttrandefrihet.

Efter allt som har framkommit och allt vi vet om islamisternas försök att verka i olika partier, borde Sveriges statsminister lära av sin kollega i Holland. Han borde kalla till partiledaröverläggningar för att diskutera hur partierna ska säkerställa att de inte blir ett redskap för islamisterna. Han borde väcka frågan om att de generösa statliga bidragen till islamistiska organisationer måste stoppas. Sist men inte minst måste han se till att den stora gruppen demokratiska muslimer skyddas mot islamisternas förtryck. Det ska vara möjligt att anordna en fest i Rinkeby Folkets hus, utan att självutnämnda moralens väktare trakasserar deltagarna.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera