Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika / Redaktionsbloggen

Grattis Bettan!

I går, torsdag, firade jag drottning Elizabeth II:s officiella 90-årsdag i det brittiska residensets trädgård i Stockholm. Egentligen infaller högtiden i morgon, lördag. Förutsatt att man befinner sig i Storbritannien. Eller i det lilla öriket Tuvalu. Råkar man vara i, till exempel, Australien eller på Salomonöarna, gäller den andra måndagen i juni, det vill säga nu på måndag. Fast i Western Australia är det ett datum någonstans i skiftet september-oktober varje år som är det rätta.

I Kanada rev de av den officiella födelsedagen redan den 23 maj. Och fram till 2012, då en sur militärjunta avskaffade högtiden, var det den 12 juni, nu på söndag, som var rätt dag på Fijiöarna. På Saint Kitts och Nevis bestämmer de vilken dag som passar varje år. Vid sidan av familjen är det i alla fall nästan bara Falklandsöarna som firar drottningen på hennes riktiga födelsedag, den 21 april.

I svensk offentlighet beskrivs kungahuset ofta som en »event- eller PR-byrå«. En institution som är till nytta för att »smörja handeln«. Idén att monarkin skulle tjäna något annat syfte än det snävt praktiska, är märkvärdigt svår att acceptera. Det vittnar om ett slags social analfabetism. För ingen som firar Elizabeth II, eller den svenske kungen när det är aktuellt, gör det för att de gläds åt utrikeshandeln eller turismreklamen. De firar att de tillhör en gemenskap som monarken personifierar.

Att inte begripa det är helt enkelt att göra sig dum.

Påfallande många monarkier är också några av världens mest stabila demokratier. Men författningar – i republiker och monarkier – går alltid att manipulera. Mats Holm granskar hur Europas grundlagar just nu töjs till bristningsgränsen.

Plötsligt stod den svenska skolan med en halv årskull icke-svenskspråkiga, nyanlända elever att hantera. Alla begriper de uppenbara problemen, men Cecilia Garme berättar om de mer oväntade effekterna, som studiemotiverade syriers besvikelse över undervisningens kvalitet.

I veckans nummer är det premiär för Fokus nya bakvagn. Där samlas kultur, nöje, trender, prylar och mycket annat under Elsa Westerstads och Nina van den Brinks redaktörskap. Som alltid med Fokus är det innehållet som räknas, även när det gäller livets mer njutbara sidor. 

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera