Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika / Redaktionsbloggen

Att vilja vara rätt – när allt rör sig

Journalister tänker gärna på sig själva som en motkraft, som vågar se och beskriva det andra inte kan eller vill se. Efter drygt 25 år i den här branschen är min bild en annan.

I en tid när många – rätt eller fel – upplever att det mesta är i rörelse, sprider sig obehaget. Det kanaliseras på olika sätt: hat och aggressivitet, diagnoser, narcissism, märkliga politiska val, verklighetsflykt. Journalister är inte immuna.

Inom många yrken finns en vedertagen självbild. Journalister tänker gärna på sig själva som en motkraft, som vågar se och beskriva det andra inte kan eller vill se. Efter drygt 25 år i den här branschen är min bild en annan.

Svenska journalister – jag har nämnt det förut – har snarare tagit på sig prästens gamla roll. De är ordningsmän, har sällan långt till moralismen, ett komplicerat men i grunden vänskapligt förhållande till makthavare och ett förmynderligt förhållande till det folkliga. Det är, om man generaliserar, viktigare för svenska journalister att befinna sig på rätt sida, än att rota i det som ruttnar. Det är framför allt viktigt att inte hamna fel. Vad som är rätt och vad som är fel i det här sammanhanget är till stor del en social konvention.

Problemet med den tid vi lever i är att det blivit svårare att veta vad som är rätt och vad som är fel. De sociala konventionerna svajar. Det är därför samhällsförändringar som borde skapa nyfiken lust bland journalister, snarare skapar ett enormt obehag.

Bengt Lindroths artikel om att den danska kulturkampen nu har börjat få en motsvarighet i Sverige, är en nyckel om man vill förstå mer om de rörelser vi genomlever. För journalister och andra.

Hur beskriver man en människa som just har gått bort?

Svenska dödsrunor har tagit det gamla ordspråket »Om de döda inget annat än gott« på alltför stort allvar. Det har gjort genren till en formell ritual. Det saknas liv och färg i texter som borde vara hyllningar till livet.

Fokus vill i stället knyta an till det sprudlande och ledigare tilltal som finns i många brittiska minnesord. Det betyder att det också måste finnas plats för det särskiljande och udda, det grälla och absurda. Det kan ibland sticka i ögonen, men rensar man livet från allt som skaver är det inte längre ett liv.

Författaren och teologen Ann Heberlein är från och med nu en av Fokus kolumnister. Läs henne under vinjetten »Synd & skam«.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera