Robert-Karjel

Han visar världen för naiva svenskar

Den skrivande stridspiloten Robert Karjel förfasas över ett land som tror att det kan vara med lite grann, när det passar.

Stridspiloten Robert Karjel är avspänd, lyssnande och pratsam, men samtidigt verkar han fullständigt fokuserad och strukturerad. Han uttrycker sig tydligt, utan tvekan, när han talar. Och när han skriver.

I dagarna kom hans femte roman, »Efter monsunen«, ut, den andra om Säpoagenten Ernst Grip. Han har gjort sig känd som en  av få författare av internationella spionthrillers med förstahandskunskap i  ämnet han skriver om.

Robert Karjels erfarenhet som helikopterpilot i svenska flygvapnet och från internationella konflikter har självklart präglat honom, inte bara i den viktiga förmågan att fokusera. Det ska vi strax återkomma till, efter att ha startat i den längtan efter att skriva mer som gjorde att överstelöjtnanten i vintras sa upp sig från Försvarsmakten. Och samtidigt sa hej då till tio års säker pension. Den som har många militära flygtimmar kan sluta redan vid 55 års ålder med full pension. Robert Karjel har över 2 200 militära flygtimmar. Det är riktigt mycket.

Yrkeserfarenheten finns med i skrivandet. Han berättar en historia från flygplatsen i Lima, mitt i inbördeskriget.

– Människor skrek »Coche bomba«, pekade bakom sig och sprang. Jag tyckte de skrek »Cocha Bamba«, vilket är den bolivianska stad som jag skulle till, så jag sprang åt andra hållet. »Coche bomba« betyder bilbomb. Jag var en hårsmån från att stryka med. Jag lärde mig vikten av nyanser.

Robert Karjel vill att hans böcker ska visa hur världen fungerar, den värld Sverige är en del av men som vi, enligt honom, strävat efter att hålla på behörigt avstånd. Han säger att han har lärt sig mycket om Sverige i samband med sina internationella erfarenheter, som när han var ansvarig för en helikopterdivision med uppdraget att stoppa pirater i Adenviken:

– Vi jagade pirater som sköt med raketgevär mot oss. Medan våra regelverk handlade om hur vi skulle sortera sopor och hantera sjösjukemedicin. Svenska försvaret kunde helt enkelt inte hantera det vi ställdes inför.

Han anser att det svenska samhället behöver röra sig i ett annat tempo och förhålla sig till en verklighet som vi inte kan välja själva.

– Sverige körs över av omvärlden hela tiden och politikerna driver inte samhällsförändringen, de reagerar möjligen på det som sker. Vi tror vi kan välja att vara med lite grann, när vi själva vill. Visst har vi sänt soldater till konflikter. Men det har inte varit något som verkligen stått på spel för oss, säger Karjel.

Kanske tycker Robert Karjel att vi svenskar är naiva. Det gäller i så fall även den svenska Natodebatten, som han följer noga utan att ta ställning. Han förvånas över att debattörer på båda sidor har så lite kunskap om försvaret:

– Få vet hur lite försvarsmakten kan göra i dag. Vi har inte ens ett vapen till varje svenskt jasplan. Det här gäller både de som är för och emot ett medlemskap i Nato. Många tror fortfarande att Nato har försvarsresurser. Men det är medlemsnationerna som har resurserna och de väljer själva vid varje tillfälle vad de vill satsa.

Turbulensen i omvärlden har under det senaste året på allvar lyckats nå in över Sveriges gränser, och i och med det lyft Robert Karjel upp till en andraplats på listan över Sveriges mest eftertraktade föreläsare.

Han föreläser uppemot 100 gånger om året om ledarskap i en oförutsägbar och föränderlig miljö. Uppdragsgivarna är organisationer som måste hantera stora förändringar.

– Som när en kommun plötsligt får ta emot tolv bussar med flyktingar från Syrien. De har regelverk och budgetar som skapats för en helt annan verklighet och ett helt annat tempo.

Hans budskap är att man inte bara kan förhålla sig till regler utan även måste tänka på det resultat som ska uppnås. Han tar SJ och Trafikverket som exempel:

– Jag menar, de gör allt rätt men tågen går ändå inte som de ska ...

De människor han möter när han föreläser beskriver ofta problem som grundar sig i hur de försöker förhålla sig till förändring och att den inre strukturen inte längre fungerar.

– Rädslan för att göra fel blir större än viljan att åstadkomma något. Det bromsar upp.

Han upplever att problemen är så stora att han jobbar för att kunna komma tillbaka till de ställen där han  har föreläst.

– Jag vill inte bara komma och berätta min historia. Jag och min partner vill skapa en interaktiv omvärldsanalys. Det betyder att jag inte säger saker som att »framtiden kommer att handla om drönare och elbilar, håll bara koll på det och sociala medier så löser sig resten«.

Han började skriva för många år sedan.
En historia som kom till honom när han var ute och sprang. Första boken kom 1997. Nu har han mer tid än någonsin till nya böcker. Ändå sliter han med ett enormt motstånd varje gång han ska sätta i gång.

– Det märkliga är att innan jag kommit i gång kan jag göra allt för att slippa skriva men sedan när jag har struntat vill jag inget annat än skriva.

Filmrättigheterna till hans förra bok är sålda till 20th Century Fox. Boken är slutsåld i Sverige men kommer i nyutgåva i höst, »Innan evigheten«.

Historierna kommer från de olika miljöer han själv rört
sig i. Han kan hitta ett spår, som efter tsunamin när han tänkte vidare att de som saknades, men alltså överlevt, kunde välja att kliva av världen, leva under radarn.

– Det blev upptakten till min förra bok. Sedan kom historier och människor jag mött till mig medan jag skrev. Jag har ett stort kontaktnät och kan få mobilnumret till exempelvis en pilot som styr drönare för att döda, om jag vill veta hur en sådan person känner innerst inne. Och kanske får jag andra svar än en journalist skulle få …

Prenumerera på Fokus!

Fokus, 144 kronor per månad!