I stormens öga i Berlin

Jag har bott i Berlin i femton år, ofta lämnat, alltid återkommit. Berlin ger dig allt, men så fort du ger dig av tar staden också allt ifrån dig. Det låter lite dystert, men är i själva verket en välsignelse.

Jag hann besöka Berlin två gånger innan muren föll. Mina minnesbilder är rätt vaga. På den östra sidan var det långt mellan människorna. Vakthundarna såg ilskna och hungriga ut. Långt senare fick jag en inplastad bit av något som påstods vara den rivna muren, av en holländsk vän. Biten var inte större än en fingernagel. Den kom med ett äkthetsintyg. Biten är numera borta. Intyget har jag kvar. Det verkar vara äkta.

I Berlin får jag ofta frågan om man ännu kan se skillnader mellan det gamla öst och det gamla väst. Jag svarar då att jag inte vet. Mitt svar ger väl uttryck för leda vid frågan. Jag kunde nämligen också svara så här: livsmedelskedjan Kaiser’s har filialer i alla delar av Berlin. Jag har en god vän som jobbar där. Han säger att det finns stora skillnader mellan filialerna i de östra delarna och de i väst. I öst gör familjerna sina storinköp på fredagar, i väst görs storinköpen på lördagar. I väst säljer man mycket kalvkött, i öst säljer man mycket griskött. Och när Kaiser’s tar in köttfärs till specialpris töms hyllorna i öst mycket snabbare än hyllorna i väst.

Det bor 3,5 miljoner människor i Berlin. Det är ungefär lika många som 1989, men färre än 1920. Prognoserna talar om stark befolkningstillväxt. Nästan hälften av alla berlinare är nyberlinare. De gillar inte förleden ny, och de beter sig ofta därefter. Den första vågen nyberlinare kom strax efter murens fall, från de södra delarna av Tyskland. Den andra vågen kom från utlandet på 1990-talet, inte minst från Skandinavien. Och den tredje vågen kom när Berlin blev huvudstad, när tusentals tjänstemän och lobbyister och mediemänniskor flyttades till den nya huvudstaden.

Berlin har förvandlats till en digital ekonomi. Det finns en startup i varje kvarter och stora start up-kluster i många olika stadsdelar.  Men Berlin har inget finansiellt distrikt och skiljer sig därmed från Paris och London. Berlin har heller inga antika ruiner, i motsats till Rom eller Aten. Vad Berlin däremot nog har är många fattiga. Fattigdomen tenderar att skapa särskilda nederlagskluster. Borgmästaren Klaus Wowereit brukade tala om Berlin som fattigt, men sexigt, arm aber sexy. Wowereit är numera avgången, de fattiga flyr, tar kanske det föregivet sexiga med sig.

Det är lätt att känna leda i Berlin om man inte vet varför man är där. Så är det inte i alla städer i Europa. Berlin är såtillvida en speciell och mycket attraktiv stad. Det kan, eventuellt, också finnas andra orsaker till attraktionskraften. Turismen till Berlin har under de senaste decennierna exploderat. Den sätter ständigt nya rekord. Turistströmmarna väcker viss irritation bland de infödda, inte minst bland alla nyberlinare. De längtar efter lugn och ro i sin nya stad, men finner den sällan.

Hösten 2001 tog det också mig några månader att i Berlin hitta en plats för ensamhet och tysta och välgörande tankar. Jag fann den sedan, lite överraskande, mitt i den brusande stan. Gå för all del gärna dit, nästa gång du kommer till Berlin! Platsen är mycket enkel att hitta. Ta dig först till ett övergångsställe, vilket som helst, och korsa sedan gatan vid röd gubbe. Där och då, när du nått halvvägs över medan alla andra envist står kvar i väntan på grön gubbe, ska du veta vad verklig ensamhet är i den tyska huvudstaden Berlin.

Text: