Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
dennis_tollborg_02-1 Intervju

I Segerstedts kölvatten

Den obekväme professorn Dennis Töllborg vill ge Göteborg en egen tidningsröst.

Att välja sina strider har aldrig varit Dennis Töllborgs melodi. I stället tar han alla strider. Efter tio år som professor vid juridiska institutionen i Göteborg lämnade han sin tjänst 2006. I protest mot att det, som han såg det, gick att köpa sig just en professorstitel. Dennis Töllborg har också hunnit med att starta partiet Öppna Göteborg, tänkt som en röst mot korruptionen i staden. Han spelar innebandy en gång i veckan, dricker öl och snackar skit på Sjuans ölhall varje torsdag, svär konstant, vägrar bära slips och är för dagen klädd i pikétröja och inte helt rena blåjeans. På partiets hemsida kan man läsa om Töllborg och hans syn på sin hemstad: »Han vill också återupprätta tanken på Göteborg som något positivt, som visar på kärleken till staden och gemenskapen bland dess invånare«. Läs gärna de raderna på »Weiron i ottan«-götebosska så hamnar du hyfsat nära Dennis Töllborgs sätt att uttrycka sig.

Men det är inte i egenskap av professor i rättsvetenskap (som inte får undervisa), han befinner sig i en liten monter i röran på Bokmässan. Han är här som ansvarig utgivare för en så kallad one-shot av Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Han köpte utgivningsbeviset av tidningens senaste chefredaktör, Johnny Stamming, för 10 000 kronor och nu har han, tillsammans med bland andra chefredaktören Terje Carlsson, och ett antal mer eller mindre namnkunniga frilansare, gjort en mycket genomarbetad tidning i broadsheet-format, alltså STORT format.

Förstasidan pryds av en stor fågel och ord av Torgny Segerstedt, ursprungstidningens starke man, känd för sitt hårdnackade motstånd mot nazismen. »De fria fåglarna plöja sig väg genom rymden. Många av dem nå kanske ej sitt fjärran mål. Stor sak i det. De dö fria.« Tidningen säljs för en hundralapp och Dennis Töllborg suckar över journalisters snålhet, sådana som gjort reportage och nyhetsinslag om honom och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, men som velat få sina trycksvärtestinna exemplar gratis. Tji fick de. De ska bannemej betala, precis som alla andra.

Vi sätter oss i en lounge där kaffet är gratis och sedan har professor Töllborg show. Snabbt konstaterar han att jag är från Göteborg, men att jag numera bor i Stockholm. Fotografen däremot, han är nyinflyttad till Göteborg. »En stackare och en lycklig människa då alltså«.

Dennis Töllborgs mamma och styvfar flyttade runt mycket under hans uppväxt, men längst bodde han i  välbärgade Långedrag i västra Göteborg. Uppväxten med styvfadern, som han i Göteborgs-Posten beskrivit som »ett riktigt charmtroll från överklassen som alla gillade. Sedan slogs han och jävlades när folk inte såg«. Själv vägrar han spela det sociala spelet och säger att han föraktar hyckleri och »den förkärlek för fusk som präglar såväl ›societeten‹ som vänsterklättrare. Lenin och Göring får mig att må lika illa«. Han fyller 63 år fyra dagar efter julafton och numera jobbar han, på GRI, Gothenburg research institute.

Tajmningen för den anrika morgontidningens återuppståndelse i Göteborg är perfekt. Tidningskoncernen Stampen med Göteborgs-Posten som flaggskepp befinner sig i en kris som ingen vet hur den slutar. Stampens ackord i företagsrekonstruktionen fastställdes dock för några veckor sedan och Stampen har bekräftat att nytt kapital är på gång till moderbolaget. En grupp västsvenska investerare uppges vara inblandade och »betydande belopp« sägs vara på väg genom en nyemission. Tänk om Göteborg snart står utan en stor morgontidning!

– När jag fick frågan från Johnny Stamming om jag ville ta över Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, vad svarar man på det? Ja, naturligtvis. Jag blev jättestolt för jag kände Ingrid Segerstedt väldigt väl. Jag viker inte ner mig och jag tror att han valde mig för att jag är lite som Torgny var. Inte är jag så jävla trevlig. Det var inte han heller.

Dennis Töllborg säger att han är en person som gör saker och att han bara ser till det som folk gör. Han struntar i om någon kan snacka för sig. Det är om personen får något gjort som är det intressanta.   

Efter några veckors diskuterande stod det klart att det Töllborg fått köpa var utgivningsbeviset och äganderätten till tidningen som lades ner 1985 och som mot slutet var en veckotidning. Då började han smida planer och han såg det som ett arv att förvalta.

– Jag har tänkt mycket på papperstidningar. Jag menar att papperstidningen har en framtid, men inte som den ser ut i dag. Om du köper Svenska Dagbladet som jag tycker är den kanske bästa dagstidningen i dag, så får du två artiklar som är något att hänga i granen. Sedan är det 70 procent spritannonser och 30 procent skit. För att papperstidningen ska ha en framtid så får den inte konkurrera med internet. Den kan aldrig vinna den kampen. Internet är alltid etta på nyheter. Men vad kan vi göra som internet aldrig kan?

Som Dennis Töllborg ser det är papperet i sig ett avslappnande argument och att man i papperstidningen har chansen att i långa, välskrivna artiklar »så du kan berätta hela jävla historien«, visa på samband och bidra till horisontell bildning. Han anser att vi blir mer och mer korkade ju mer detaljkunniga vi blir. Skribenterna, art directors och fotografer ska få göra det de egentligen vill: ta fina bilder, skapa en vacker form och skriva tidlösa reportage och artiklar.

Nu drömmer han om att det ska bli mer än ett nummer av Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Han tänker vägra presstöd och håller på att ragga »rikingar« och hoppas på 50 000 prenumeranter »i detta stolleland« som varje lördag i så fall ska få sin tidning som kommer att ta minst två dagar att läsa.

– Här har alla medverkat gratis och jag och min fru Marja har tagit av våra sparpengar så vi förlorar kanske 70 000–80 000 spänn. Men det är ju barnens arv ändå så det skiter jag i. Men de andra har jobbat gratis och det är brutalt bra folk med, som Erik och Hans Blix, Alexandra Pascalidou och Josephine Freje. Så kan det inte vara. Ska vi ge ut ett nytt nummer eller ännu hellre ge ut den regelbundet behöver vi 200 miljoner. Ska jag locka de bästa journalisterna och fotograferna måste jag sno dem från alla möjliga tidningar, och radio och tv. De måste kunna veta att de är säkrade två årslöner, även om inte en jävel köper tidningen!

När du läser det här är den sjösjuke Dennis Töllborg ute och seglar från Grekland till Sardinien med yngste sonen Nikolai. Kanske får han hänga med längre. Om inte sonen slänger av honom.

Video: Erik Fichtelius

Hur är det möjligt att statsministern inget fick veta?

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera