Buss på bollen, AFC Eskilstuna

Text: Martin Röshammar

Bild: Jannie Flodman

För första gången är AFC Eskilstuna med när allsvenskan i fotboll drar i gång i helgen. Och det är en persons pengar som har gjort det möjligt.

– Vissa köper klubbar när de inte vet vad de ska göra med sina pengar. Jag köper inte klubbar, jag bygger upp en klubb, säger Alex Ryssholm.

I ett industriområde ett par kilometer från Huddinge centrum har han sitt kontor. Utanför fönstret står Alex Ryssholms Range Rover, men också hundratals bussar. Företagsidén har förändrats, från att sälja begagnade bussar till olika delar av forna Sovjetunionen – det land han lämnade 1989 – till att allt mer fokusera på service och reparationer.

Han som ser väldigt alldaglig ut, som en riktig Svensson, sitter i en skinnfåtölj i det vardagsrumsliknande rummet på samma våning som kontoret. Här finns ett piano och en stereoanläggning, han älskar klassisk litteratur och klassisk musik, några färgglada tavlor och ett par pokaler.

I år har det gått tio år sedan fotboll fick en stor plats i hans liv. Olga, hans hustru, tyckte att han borde gå på ett föräldramöte för elvaåringen, styvsonen Robert. Mötet med föräldrar till killar i ett av Vasalunds pojklag ledde till Athletic FC Academy, ett privat bolag som erbjöd extraträning för fotbollssugna killar. Projektet växte och man startade  egna ungdomslag,  och till slut också ett A-lag, Athletic FC som fick starta i division tre. Det är en krånglig historia som leder från Solna till Väsby och tillbaka till Solna. Men när kommunen inte kunde erbjuda de rätta förutsättningarna för Ryssholm och hans klubb som hunnit byta namn till AFC United så flyttade han hela klubben och döpte om den till AFC Eskilstuna.

Att flytta en klubb, det har inte gjorts i Sverige tidigare, i alla fall inte på den här nivån. Det är som att tigga om stryk i en kultur där supportrar värnar om traditioner och där man helst ska ha följt med pappa på match redan som femåring.

– Vi har rätt att existera. Allt ändras. Förut stannade en spelare hela karriären i ett och samma lag. Nu flyttar man om man erbjuds bättre betalt av en annan klubb. De traditionella känslorna i fotbollen är fina, men vi försöker inte ta de gamla Eskilstunalagens plats.

Alex Ryssholm poängterar att staden inte har haft ett lag i den högsta herrserien sedan 1964. Han menar att AFC Eskilstuna kompletterar de övriga klubbarna, vilket det bland annat gör genom att samarbeta med division tre-laget Eskilstuna City inom ungdomsverksamheten. Som han ser det försöker han bara skaffa så bra förutsättningar som möjligt för sin klubb.

Men på vägen har Alex Ryssholm satsat det mesta av sin förmögenhet på en fotbollsklubb. Först nu har AFC börjat få sponsorer, tidigare har alla pengar och därmed alla spelarköp, kommit från Ryssholm och hans företag.

– Inte bryr jag mig om vad folk säger om mig. Jag skapade Busmarket själv när jag kom till Sverige. Det fanns inget behov av ryska jurister här då, så jag startade från noll. Jag jobbade dag och natt.

Stillsamt berättar han om hur det går till när AFC Eskilstuna köper spelare. Tränaren har sista ordet, vill han ha en spelare eller inte, det är frågan. Då går frågan till Alex: Går det att finansiera? Är spelaren värd det klubben begär?

– Jag har bestämt mig för att bygga upp något, jag vill inte stanna på halva vägen. Folk frågar mig: Varför spenderar du dina resurser på ett fotbollslag? Jag frågar inte dem som köper dyra kläder, vin och lyxliv, det är deras angelägenhet. För mig började allt med ungdomsverksamheten. Barn och ungdomar är fortfarande viktigast. Jag drömde aldrig om allsvenskan.

Alex Ryssholm och många andra i klubben är noga med att betona att de gör allt tillsammans, att deras vi-känsla är viktigare än allt annat. Men det är ändå hans pengar som tagit dem till allsvenskan. Han säger att han inte känner någon eufori över att laget har klättrat så fort, klättringen är inte över. Han hoppas att AFC Eskilstuna »en vacker dag« ska bli svenska mästare.

Ryssholm är ett taget efternamn, en blinkning till det tidigare hemlandet. Han säger att hans tidigare namn var hopplöst att uttala och att han vill slippa se det namnet i tidningen.

Under några år bodde han på barnhem i staden som då hette Leningrad och han poängterar att han vet att livet kan vara svårt och orättvist, att han vet hur det känns att vara mobbad och utlämnad. Han har stärkts av motgångarna och vet hur det känns när rika människor med makt trycker ner andra som inte har något.

Men historien om Alex Ryssholm handlar inte bara om en affärsman som vill göra världen till en bättre plats. Det är också berättelsen om en man som inte tolererar svek, då är tålamodet borta. Han hävdar att han inte styr AFC Eskilstuna med järnhand, men när han har en åsikt då säger han vad han tycker.

– Det jag inte kan acceptera är om folk beter sig illa. Om det går åt helvete i år, då har vi inte tillräckligt bra spelarmaterial. Då måste vi bygga ett ännu bättre lag, köpa ännu bättre spelare. Men om jag klev åt sidan redan nu, då skulle klubben försvinna, säger Alex Ryssholm och fortsätter:

– Om fem, tio år fungerar nog klubben på ett annat sätt. Då behöver jag inte vara med. Det är som med barn som växer upp, till slut behöver de inte mamma och pappa längre. Och om mina kunskaper inte räcker till, då går jag självmant. Ja, eller om Olga, min fru, tycker att det är nog nu.

För Alex Ryssholm, som imponeras mycket av FC Barcelona är det processen som är intressant, han pratar om att AFC Eskilstuna ska spela intelligent fotboll, en teknisk fotboll som han tycker skiljer sig från den som redan spelas i Sverige. Samtidigt är den nya tränaren Pelle Olsson känd för rak och fysisk fotboll utan glitter och glamour.

– Våra spelare är inte stora och starka. Jag behöver inte tvinga Pelle att spela annan fotboll än den han är van vid, han kommer att anpassa sig självmant. Man får lära sig språket och den miljö man kommer till. Det gäller i fotbollen också.