En oväntad retur

Nordea hotar att lämna landet. Utmärkt, tycker finansministern.

Ett chicken race. Jag kommer inte på något bättre ord för att beskriva bråket mellan finansministern och Nordea som bröt ut i veckan. Först hotar bankens chef Casper von Koskull med att flytta huvudkontoret utomlands om regeringen gör allvar av sin nya bankskatt. Jobb kan försvinna. Skatteintäkter gå förlorade.

Då kontrar Magdalena Andersson. En flytt är minsann ingen dum idé! Det minskar risken att skattebetalarna tvingas rädda banken vid nästa finanskris. Touché!

Den här storyn har fler bottnar än en tusenbladstårta. Egentligen började den förra våren. Nordeas beslöt då att ombilda dotterbolagen i de olika länderna till filialer, styrda direkt från moderskeppet i Sverige. Det kan låta som en trist administrativ åtgärd och det är det också. Men med stora implikationer. Hela koncernen hamnade nämligen under Finansinspektionens tillsyn. Inte under övervakningsmyndigheten i respektive land som tidigare. Och värre: ansvaret för att rädda Nordea när det går riktigt galet – vilket brukar händer i banker en gång per generation – hamnade också på Sverige. Inte problemfritt, givet att bara en fjärdedel av kunderna finns här.

Vill du läsa hela artikeln nu?

Det här är ett utdrag från en artikel publicerad i ett nummer av Fokus. Om du vill få full tillgång till artikeln och hela tidningen digitalt, välj det alternativ som passar dig bäst.

Prenumerera på Fokus!

Fokus, 144 kronor per månad!