Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Snillen spekulerar

Dum forskning är inte så dum som den låter.

Man vill ju vara upplyst. Man vill tro på vetenskapen. I den bästa av världar fattar våra kloka ledare evidensbaserade beslut, som gör livet bättre för medborgarna. Ungefär så. Till det ändamålet behöver vi forskning. Annars kommer beslutsfattandet att styras av fördomar, skrock, nepotism, intuition och gamla vanor.

Min inställning till vetenskapen är alltså i grunden vänlig. Ändå kommer jag ofta på mig själv med att, när nya rön serveras, himla med ögonen och tänka: »Herregud! Varför forskar de om detta? Det där förstår ju ett barn!«

Senast hände det i tisdags. Vetenskapsradion berättade om en studie vid Uppsala universitet. Elförbrukningen minskar med en tredjedel när hyresgästerna själva betalar för elen, jämfört med om den ingår i hyran. De lärda hade hållit på i tio år för att komma fram till det. Studerat 1 800 hushåll.

Och eftersom jag nått åldern då det som finns inne i huvudet inte alltid stannar där, mumlade jag något om självklarheter där under frukostbestyren. Femtonåringen undrade förstås vem jag pratade med. Jag kunde inte gärna erkänna att svaret var »mig själv«. Så för att förklara saken blev det ett återbesök till kursen i mikroteori under ekonomistudierna. Utbud och efterfrågan. Allt det där.

En fri nyttighet, som luft, har ingen alternativkostnad. Vi behöver inte avstå något annat för att använda mer av den. Vi brukar helt enkelt så mycket vi behöver. Precis som hyresgäster gör med el som de inte betalar för. Måste vi däremot betala uppstår en alternativkostnad. En hundring som läggs på el kan inte användas till smågodis. Och ju dyrare el, desto mindre smågodis. Om du inte begränsar elanvändningen, förstås. Då blir det mer pengar över till annat.

Det där tyckte femtonåringen var självklart. Precis! Varför måste de studera elmätare i tio år för att förstå det?, tänkte jag.

Men nu hade sonen gått i gång på mikroteori. På radion berättades att LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson vill pröva lägre ingångslöner för nyanlända, så att de ska få jobb lättare. Femtonåringen igen: Varför blir det fler jobb med lägre löner?

Jo, på samma sätt som hyresgästerna använder mer el när den är billig, anställer företag fler människor när de kostar mindre. Det där var inte lika uppenbart, märkte jag. En butik behöver väl inte fler kassörer för att lönerna sänks? Jo, faktiskt. Eller kanske inte just den butiken. Men runt om i Sverige ser några handlare att det lönar sig att ta in en kassör till, eftersom köerna betas av fortare så att försäljningen ökar.

Dessutom innebär lägre personalkostnader att butiker lättare blir lönsamma. På sikt startas fler butiker. Och de behöver ju anställa folk. Voilà!

Sonen var ändå misstrogen. Hur vet du det? Ja, alltså det vet jag ju inte. Men om teorin stämmer blir det så. Det fick bli Google. Och jodå. Det finns forskning på området och det verkar som om höjda minimilöner ger stigande arbetslöshet. Däremot är det inte lika utforskat huruvida sänkta löner ger fler jobb eller ej. Kanske för att lönesänkningar är ovanligare än höjningar och därför svårare att få fram data kring.

Här någonstans börjar jag mjukna. Inser att det kan vara värdefullt också med forskning som belägger det uppenbara. Inte bara Nobelpriskandidater fyller en funktion.

Före elstudien kunde vi visserligen ana att strömförbrukningen skulle minska när de boende tvingades betala, men vi visste inte. Och vi hade ingen aning om med hur mycket.

LO:s överraskande utspel leder förhoppningsvis till att vi, om fem år eller så, vet mer om priselasticiteten på låglönejobb. Jag lovar att inte klaga när Vetenskapsradion rapporterar om det.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera