Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Intervju

Ursäkta Röran vi bygger om

Gunilla Hult Backlund granskar vården från en myndighet med barnsjukdomar.

Det verkar inte finnas någon i hela västvärlden som har missat att Sverige har en flyktingkris, mottagandet av människor som flyr undan krig och fattigdom. Inte ens Donald Trump. I hans tappning mer som en »fake news«.

En som brottas med migrationens mer faktabaserade konsekvenser är Gunilla Hult Backlund. Hon är generaldirektör för Inspektionen för vård och omsorg, Ivo. Myndigheten är en av de yngsta, fyra år gammal, men samtidigt en av de tyngsta.

Varför? Hört talas om långa väntetider på akuten, operationsköer, sjuksköterskor som går på knäna, socialsekreterare som blir utbrända, ensamkommande flyktingbarn som tar livet av sig?

Hur ska du både hitta skurkar och bidra till förbättring?

– Visst, det låter lite som »Mission impossible«, eller hur? svarar Gunilla Hult Backlund.

Från sitt hörnrum i ett kontorshus vid Torsplan i Stockholm kan hon följa bygget av den nya stadsdelen, Hagastaden som ska binda ihop Vasastan med Solna. Utanför fönstret växer Nya Karolinska upp.

Det är där läkare och sjuksköterskor säger upp sig på löpande band. Det är där ifrån som några av de tusentals klagomålen från patienter och personal kommer. Hos henne blir de tillsynsärenden.

– Vi har aldrig haft så många läkare och sjuksköterskor som nu. Ändå fungerar det inte.

Hon är vare sig först med  eller ensam om att sucka över den paradoxen, som bokstavligen alltså växer framför ögonen på henne.

Ivo var tänkt som en inspekterande myndighet som med regelboken i fickan skulle inspektera verksamheter inom sjukvård, omsorg och socialtjänst. Det är inte riktigt så det har blivit.

Det som politiken borde lösa hamnar på Ivos bord och myndigheten granskar nu inte bara kvaliteten på vården, utan dras oftare in i ärenden om kvantitet. Varje dag möts vi av nyheter om bristande resurser inom sjuk- och socialvården, trots att vård- och omsorgsbranschen sysselsätter en halv miljon läkare, sjuksköterskor, socialarbetare med flera.

Gunilla Hult Backlunds uppgift är mer komplex än vad man trodde vid starten för fyra år sedan. Ändå var det hon själv som utredde avknoppningen, och kom fram till att Socialstyrelsen som sätter upp regler och utfärdar legitimation åt till exempel läkare och tandläkare, inte samtidigt borde kontrollera personalen och att regler följs.

Ivos existensberättigande hänger intimt samman med privatiseringen av vård och omsorg. Entreprenörerna måste ansöka hos Ivo om att få bedriva verksamhet i huvudsak inom socialtjänsten. Det handlar om behandlingshem för barn och unga, HVB, boende för funktionsnedsatta, LSS, äldreboende och personliga assistenter – alltså verksamheter som hamnat i fokus i politiken och i medierna de senaste åren. Personalflykten från sjukhusen är bara ett exempel.

– Att vården inte verkar vara organiserad på ett sätt som sätter patienten, i centrum är ett jätteproblem, säger Gunilla Hult Backlund. Väntetiderna är långa och man upplever att det är svårt att komma i kontakt med sjukhuset eller vårdcentralen.

– Det är inte roligt att läsa om eländet, säger hon.

Ivos tillsynsverksamhet bekräftar den bild som många har. Systemfelen i vården är ett problem. Det är beska sanningar som Ivo levererar i sin tillsynsrapport för 2016. »Rättsosäkert, svårtillgängligt med personal som saknar rätt kompetens för uppgiften«, sammanfattar Läkartidningen.

Ivo har bett. Myndigheten kommer med kritik i 40 procent av alla granskade klagomål. Cancerpatienter och äldre pekas ut i Ivorapporten som exempel på vårdtagare som hamnar mellan stolar. På organisationsspråk brukar man tala om stuprör. Var och en sköter sitt.

Gunilla Hult Backlund tvekar inte om  att peka ut en annan orsak: yrkesprotektionism.

– Vad är det som säger att inte en undersköterska kan göra en del av sjuksköterskans jobb?

Sådana projekt pågår och de fungerar bra.

Samtidigt vill generaldirektören korrigera bilden.

– Det skedde 14,6 miljoner läkarbesök i primärvården 2015. Alltså är det mycket som fungerar.

Antalet HVB-hem har ökat  i takt med antalet ensamkommande flyktingbarn till Sverige. 2015 kom 35 400 barn under 18 år till Sverige.  Omfattningen har lett till att regeringen stärker Ivos resurser i år och till och med 2019.  När de privata bolagen har fått sitt tillstånd ska verksamheten inspekteras minst en gång om året. I fjol saknade 50 hem tillstånd.

Vi läser allt oftare om ensamkommande flyktingbarn som misströstar i väntan på besked om asyl. Några går så långt som till självmord. Att vänta på beslut om att få stanna eller inte drabbar inte bara ungdomarna.

– Vi ser också oerhörda påfrestningar för personalen, påpekar Gunilla Hult Backlund.

Det stora antalet ensamkommande barn gör att Ivo hamnat mitt i den politiska hetluften. Hur ska man göra med kommuner som vägrar ta emot dem? Östra Göinge i Skåne satte sig på tvären. Ivo svarade med ett vitesföreläggande på 3,5 miljoner kronor. Grälet mellan Östra Göinges politiker och generaldirektören har varit en följetong i Skånepressen.

Men Gunilla Hult Backlund säger också att Ivo har fått kommunpolitiker att ändra sig efter påstötning om att följa de nya reglerna om flyktingmottagning.

Verkligheten har således sprungit ifrån Gunilla Hult Backlunds utredning. Det jobb hon skapade åt sig själv har växt och förändrats i grunden. Ändå synes hon trivas förträffligt med att också driva verksamheten. Steget från sjuksköterska i Värmland till GD-rollen verkar ha gått smidigt.

Kanske får hon ytterligare utökat mandat om Reepaluutredningens kontroversiella förslag blir verklighet.

– Skulle vi få nya regler om begränsat vinstuttag i vård- och omsorgssektorn, ja då måste vi nyanställa både ekonomer och revisorer, konstaterar hon sakligt.

Jobbet som Ivos generaldirektör blir hetare, tuffare och mer utmanande år för år. Ett betydligt mindre kontroversiellt förslag i Välfärdsutredningen är att utöka tillståndsgivningen till att också omfatta hemtjänsten.

Gunilla Hult Backlund är på gott humör trots det kaos som myndigheten växer upp i. Hon tror inte på »Mission Impossible«.

– Ingenting är omöjligt, svarar hon på frågan om det finns något motto som hon lever efter.

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera