Dr Merkel & mr Trump

Thomas Engström om nyttan med en inre terrorbalans

Människor med gott tålamod har bara dålig fantasi. De ser i kön på snabbköpet inte framför sig med särskild tydlighet vad de kunde ha gjort annars. Tålamod är således ingen dygd utan en defekt, en brist i förmågan att önska sig någon annanstans.

Så brukar jag tycka. Men jag har inte bara en gudabenånad adhd, jag har en hygglig asperger också.

Min adhd gör mig våldsamt otålig; min asperger håller mig tillbaka, vill att jag vänder och vrider och våndas inför minsta skitbeslut, får mig att stanna upp och se paralleller ingen annan ser och sedan systematisera och till sist skildra dem i skrift. Adhd är Patton inom mig, asperger är min Eisenhower.

För att bättre förstå dessa två diagnoser kan man betänka de två mest väsensskilda västledare vi någonsin haft: Donald Trump och Angela Merkel. Hur det än står till i deras läkarjournaler – och om dem vet jag givetvis ingenting – är de synnerligen tacksamma som studier i olika temperament.

Trump har inget tålamod och hans koncentrationsförmåga ska vara legendariskt begränsad. Han förhåller sig också kreativt till sanningen – även detta klassiskt adhd-beteende. Den som är otålig gillar nämligen inte alltid det han ser omkring sig, och då kan det hända att han tar till rena fabuleringskonsterna för att genast, omedelbart, bums på fläcken få det som han vill. Som barn ljög jag hejdlöst. Numera skriver jag böcker.

Vill du läsa hela artikeln nu?

Det här är ett utdrag från en artikel publicerad i ett nummer av Fokus. Om du vill få full tillgång till artikeln och hela tidningen digitalt, välj det alternativ som passar dig bäst.

Prenumerera på Fokus!

Fokus, 144 kronor per månad!