Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Dr Merkel & mr Trump

Thomas Engström om nyttan med en inre terrorbalans

Människor med gott tålamod har bara dålig fantasi. De ser i kön på snabbköpet inte framför sig med särskild tydlighet vad de kunde ha gjort annars. Tålamod är således ingen dygd utan en defekt, en brist i förmågan att önska sig någon annanstans.

Så brukar jag tycka. Men jag har inte bara en gudabenånad adhd, jag har en hygglig asperger också.

Min adhd gör mig våldsamt otålig; min asperger håller mig tillbaka, vill att jag vänder och vrider och våndas inför minsta skitbeslut, får mig att stanna upp och se paralleller ingen annan ser och sedan systematisera och till sist skildra dem i skrift. Adhd är Patton inom mig, asperger är min Eisenhower.

För att bättre förstå dessa två diagnoser kan man betänka de två mest väsensskilda västledare vi någonsin haft: Donald Trump och Angela Merkel. Hur det än står till i deras läkarjournaler – och om dem vet jag givetvis ingenting – är de synnerligen tacksamma som studier i olika temperament.

Trump har inget tålamod och hans koncentrationsförmåga ska vara legendariskt begränsad. Han förhåller sig också kreativt till sanningen – även detta klassiskt adhd-beteende. Den som är otålig gillar nämligen inte alltid det han ser omkring sig, och då kan det hända att han tar till rena fabuleringskonsterna för att genast, omedelbart, bums på fläcken få det som han vill. Som barn ljög jag hejdlöst. Numera skriver jag böcker.

Men medan jag skriver dem plågas jag något oerhört. Det är min aspergers fel.

Hela tiden hör jag dr Merkel viska i örat: Är det där verkligen trovärdigt? Är det riktigt sant? Har du tänkt igenom intrigen ur varenda möjlig vinkel så att den verkligen håller ihop?

Mr Trump vrålar: Framåt någon gång för helvete! Dr Merkel väser: Du har inte täckning!

Hade jag bara den ena av dessa demoner i blodet skulle jag aldrig ha fått ihop en vettig bok.

Mr Trump skulle ha tröttnat efter 25 sidor, dr Merkel skulle aldrig ha vågat skicka in manuset. Som det nu är upprätthåller de ändå en viss  terrorbalans i mitt mörbultade inre.

Och i världspolitiken? Kan president Trump och förbundskansler Merkel komplettera och förbättra varandra?

Det tror jag inte för ett ögonblick. Jag tycker uppriktigt synd om dem båda. Vilken fattig fasa, att bara vara galen till hälften.

Video: Erik Fichtelius

»3:12-reglerna gör folk till skatte­planerande kapitalinkomsttagare«

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera