Förvirrade reaktioner på förtäckta hot

Precis som de flesta andra människor som på något sätt verkar i offentligheten råkar jag då och då ut för hat och olika typer av hot. Då och då får jag också mycket trevliga och uppmuntrande brev och mejl.

Ibland hör människor av sig med synpunkter på något jag skrivit, kanske invändningar eller reflektioner i största allmänhet. Trevligt det med.

Sedan finns det ytterligare en kategori, som på ett raffinerat sätt lyckas kombinera beundran med ett diffust hot. Oftast är det handskrivna brev, anonyma givetvis, påfallande ofta nedpräntade med prydlig handstil på stiligt brevpapper eller ett korrespondenskort.

Sedan några månader tillbaka har jag en ny »beundrare« ur den sistnämnda kategorin. Hans brev är en sällsam blandning av citat ur Frödings fatabur, beröm för något jag sagt eller skrivit samt sexuella fantasier om framför allt mina fötter. I det senaste brevet skriver denne lyrikintresserade man följande: »Mest av allt älskade jag när du, i drömmens underbara värld, befallde mig att kyssa dina blodfyllda blygdläppar och med dina nakna fötter runkade min kuk«. Detta tycks alltså vara en bildad person, som dessutom uttrycker sig på helt korrekt svenska.

Man kan ju tycka att det här är harmlösa fantasier. Att den anonyme brevskrivaren inleder sitt lilla beundrarbrev med att skriva »tre timmar kvar att leva« ställer dock det hela i ett mindre trevligt ljus.

Brevet gör mig, kort sagt, illa till mods.

I akt och mening att avdramatisera brevet fotograferade jag det och postade bilden på Facebook. En del av de reaktioner jag fick var ytterst märkliga. En kvinna tyckte att jag var »skrytsam« och »exhibitionistisk«. En annan var avundsjuk för att hon aldrig fått några beundrar- eller hatbrev. En tredje ansåg att jag borde skämmas.

Reaktionerna säger mer än jag vill veta om hur människor ser på kvinnor som blir utsatta för sexuella trakasserier och hot. Det väcker, uppenbarligen, avund hos en del kvinnor att några kvinnor blir sexuellt trakasserade. Som om det skulle vara ett mått på den trakasserades dragningskraft på det motsatta könet.

Reaktionerna säger också något djupt deprimerande – nämligen att uppmärksamhet och bekräftelse från någon av manligt kön är av så stor vikt för en del kvinnor att de inte förmår se skillnaden på trakasserier och beundran.

En ovälkommen sexuell invit – i all synnerhet om den kombineras med ett sofistikerat dödshot – är inte smickrande, bara äcklig.

Text: