Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Vilse i vården

Det var oklart om debattörerna trodde på sina egna argument, men de åstadkom i alla fall gnistor.

Vården är ett pålitiligt slagträ i debatten, eller snarare ett vedträ. Det pyr ständigt och flammar tacksamt. När partiledarna drabbade samman senast slog de varandra i huvudet med de växande vårdköerna och vinsterna i välfärden. Det var oklart om debattörerna trodde på sina egna argument, men de åstadkom i alla fall gnistor.

De borgerliga anklagade Stefan Löfven för nedläggningen av BB i Sollefteå. Han skyllde på tidigare synder av borgerliga landstingsmajoriteter. Men Löfven tyckte dock att det var »tragiskt« att en stackars mamma hade fått föda barn i taxi. Nej, statsministern, tragiskt är det inte, eftersom saken förmodligen hade kunnat påverkas. Tråkigt var det förstås, onödigt, dystert, kanske rent av katastrofalt, men inte tragiskt, som i ett grekiskt ödesdrama.

Man undrar förresten vad de borgerliga partiledarna hade sagt om BB i Sollefteå om de hade suttit vid makten. De hade skyllt på tidigare rödgröna majoriteter. Ingen, oavsett politisk färg, vill ta ansvar för impopulära prioriteringar inom vården. Ingen vill lägga ner kliniker och sjukhus, om de kan slippa.

Just nu är vårdvinsterna under lupp, och det är inte bara satiriker som tror att Ilmar Reepalu fick sitt utredningsuppdrag just för att blanda bort korten åt Stefan Löfven. Han har det inte lätt, och försöker skylla på svenska folket. Svenska folket ogillar definitivt att skattemedel hamnar på privata konton i skatteparadis – å andra sidan ogillade svenska folket på sin tid att skattemedel rann okontrollerat i landstingens bäckar också. Svenska folket har på den punkten visst stöd av fackförbundet Kommunal, som inte motsätter sig privata aktörer i välfärden, eftersom konkurrens mellan vårdgivarna gynnar de anställda. Svenska folket vill träffa en läkare i tid, och behandlas av kompetenta, ostressade sköterskor, och frågar då inte efter om det är landstinget eller privata aktörer som driver vårdcentralen.

Men med eller utan vinster i välfärden tycks det vara omöjligt att låta svenska folket få träffa en doktor. Vad beror det på? Om jag kunde svara på det skulle jag få Nobelpriset i ekonomi. Fast organiseringen av svensk sjukvård vetter mera åt metafysik. Ingen, absolut ingen, har trängt till botten med detta problem.

Sverige har Europas högsta läkartäthet, men alla dessa läkare har minst antal patientkontakter. Deras europeiska kolleger klarar av fler patienter per dag. Ändå är det hög risk att våra läkare blir sjuskrivna för stress och utmattningsdepression. Svenska läkare är sjukast i Europa. Åtminstone om de jobbar i öppenvården, på vårdcentralerna, specialister klarar sig bättre.

Varför är svenska läkare sjukast i Europa? Det kan ju inte bara bero på att de är byggda av klenare virke. En gissning är att svenska läkare har sämre stödfunktioner, precis som poliser och lärare. Läkarsekreterare och assistenter är en utrotningshotad art.

Även sjuksköterskorna går på knäna. Att vi har för få specialistsjuksköterskor är också en viktig faktor bakom vårdköerna.

Vi har flest läkare per patient i Europa, ändå talas det konstant om läkarbristen, särskilt i landsorten. Stafettläkeriet kostar miljarder, och börjar nu oroa landstingen ordentligt. Vad göra? Utbilda lite fler läkare, kanske? Det är inte säkert att Läkarförbundet gillar tanken. Borde man i svenska folkets intresse tvinga unga läkare att göra några hundår i landsorten, som en del av utbildningen, kanske mot köldtillägg? Eller skulle det svära mot de mänskliga rättigheterna?

Som patient vill jag inte bara gnälla. Primärvården är sorgebarnet, men blir man riktigt sjuk öppnar sig himmelens portar – redan innan man dör! Ju sjukare desto bättre bemött. Själv har jag fått utmärkt vård, inte minst av de glada mekanikerna på ortopeden. Men jag – och andra barn till gamla föräldrar – undrar oroligt varför multisjuka gamlingar ska tvingas ligga och skrika av smärta i korridoren på akuten – bland trafikskadade och misshandelsoffer? Vad har multisjuka gamlingar alls i den miljön att göra?

Sammantaget borde politiker av alla kulörer erkänna sjukvårdens komplexitet. Kanske är det dags för en utredning som undersöker var och varför vården faktiskt fungerar? Trots allt. Vilka faktorer i Sverige skapar god sjukvård? Trots allt. Jag är övertygad om att många skulle bli överraskade av resultatet.

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera