Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Stieglitz-dragare Utrikes

Nobelpristagare: Merkel använder Trump-liknande argument

Europas ekonomi har körts i botten. Och Tyskland är återigen den stora syndabocken, menar Joseph Stiglitz, Nobelpristagare i ekonomi, 2002.

Sommaren 2017 fortsätter i hjulspår som känns igen: brexit, grekiska nödlån och flyktingfokus. Strålkastarna och hoppet ställs som oftast numera till Tyskland – Europas ekonomiska motor och draglok.

– Tyskland har blivit mer konkurrenskraftigt genom att landet under en lång tid pressat lönerna. Den tyska lönenivån är lägre än den amerikanska, säger professor Joseph Stiglitz.

Fokus träffade Stiglitz i Almedalen dit han blivit inbjuden för att medverka på Socialdemokraternas ekonomiska seminarium. Professor Stieglitz är inte vilken nationalekonom som helst, känd för sin frispråkiga stil. På hans cv finns ett nobelpris i ekonomi och rådgivare till Clintonadministrationen. Dessutom framträder en stor kritiker av osynliga marknadskrafter – ett område som han behandlar i sin forskning och skriver om i boken ”Globaliseringen och dess kritiker”. Där kritiserar han Internationella valutafonden, IMF, för att misslyckas med att bekämpa global fattigdom.

– Sedan jag skrev boken för 15 år sedan har de genomgått många reformer. Det är en väldigt annorlunda institution i dag mot då, säger Stieglitz om IMF.

Ledarskapet har bytts ut och kapitalkontroller har införts. Numera driver IMF tesen att ekonomisk ojämlikhet är skadligt.  EU, ECB och IMF, den så kallade trojkan, som förhandlat fram stödlån till Grekland, har varit en positiv kraft, enligt Stiglitz.

– IMF menar att det är en nödvändighet att stödja Grekland ekonomiskt medan Tyskland står för raka motsatsen. Idén att Grekland kommer att bete sig dåligt och inte lära sig något är naivt och fundamentalt fel i hur länder beter sig, säger han.

Grekland har fått tre räddningspaket av Europa. I mitten av juni kom den senaste delutbetalningen som landade på 8,5 miljarder euro. Landet behöver pengarna då de står inför stora avbetalningar på sin gigantiska statsskuld i juli.

– Ingen hävdar att detta är den bästa lösningen. Många tycker att en slutlig lösning med klarhet om skulden skulle ha varit bäst. Men detta är en bra näst bästa-lösning, som inte är en dålig lösning, sa IMF-chefen Christine Lagarde vid presskonferensen efter att beskedet offentliggjorts.

I utbyte har Atenregeringen och premiärminister Alexis Tsipras lovat trojkan ännu ett åtstramningspaket.

–  Åtstramningar fungerar inte. Euron skapar en stelhet med sin växelkurs som blir särskilt skadlig i kombination med hög arbetslöshet och låg tillväxt. Kombineras detta med ett tyskt krav om åtstramningar blir det omöjligt att hantera. Jag tror inte folk fattar hur dåligt ekonomiskt ställt Europa har haft det de senaste decennierna.

– Tyskland har använt sig av Trump-liknade argument, vi skyller på utlänningen. Våra banker är bra, det är Grekland som satt världen i den här situationen. Det såg ut som en räddningsaktion för Grekland men egentligen var det bara för att kunna rädda de tyska och franska banker.

Problemen är alltså större än ett sydeuropeiskt land som utgör runt 2 procent av Europas ekonomi. Det handlar i mångt och mycket om hur systemet är uppbyggt och vilka drivkrafter respektive aktör har, enligt Stiglitz. Han menar att det finns en väsentlig skillnad mellan hur en bank ska behandlas och hur ett land ska behandlas. Skillnaden är att banker har en längre strategisk horisont och därför en annan skyldighet än länder som byter politiska ledare och inriktning mer frekvent.

– Banker ska inte ha en incitamentsstruktur för ansvarslösa utlån. Därför måste de hållas mer ansvariga för den rådande situationen.

– Tyskland vill inte säga: vi trasslade verkligen till det – och vi vägrar att ändra oss. De vill fortsätta som de alltid gjort och pressa ner löner när de i stället bör göra det motsatta.

När sommaren är slut har Tyskland och Angela Merkel, som i mångas ögon är ledaren för den fria västvärlden, återigen satt sig ned vid förhandlingsbordet. Först med Grekland, sedan med Storbritannien ­– det land Stiglitz flyger till direkt efter Almedalen för att fortsätta sprida sina läror. Och som lär vänta hårda tag från sin förhandlingsmotståndare.

Video: Erik Fichtelius

»Kristersson kan förlita sig på att SD tycker att Löfven är värst.«

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera