Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Blogg

Europas hatkärlek till USA firar 200 år

Europa har reducerat amerikaner till stereotyper för att hantera alla motsägelser.

Det är nästan omöjligt att föreställa sig Europa utan USA. Inte bara för att ett Europa utan USA antagligen skulle ha blivit nazistiskt, eller kanske kommunistiskt i sin helhet, snarare än till hälften. Att vi slapp det är en stor sak, inte bara för det förtryck, de massmord och den utarmning vi trots allt undvek, utan också för att det räddade det europeiska kulturarvet. Totalitära stater slåss alltid mot historien, för den är en konkurrent. Vad som skulle ha jämnats med marken i Europa, fysiskt och intellektuellt, om inte USA hade funnits, är plågsamt att tänka på.

Men den amerikanska krigsmakten och amerikansk politisk styrka är bara de mest påtagliga formerna för den betydelse USA har för Europa. Mycket djupare och äldre är de idémässiga och kulturella kopplingarna.

Långt innan USA var en supermakt militärt, långt innan amerikansk populärkultur blev global standard, blev USA Europas älskade motpol. Franska revolutionärer såg en värld utan överhet, Alexis de Tocqueville det vitala, finmaskiga civila samhället och många andra fylldes av skräckblandad nyfikenhet i mötet med just amerikansk vitalitet. Gränslinjen mellan livskraft och vulgaritet har alltid varit viktigare i Europa.

Det är inte minst alla de motsägelser som utgör USA, som hållit européers fascination vid liv. Å ena sidan en radikal jämlikhetstanke, å andra sidan medeltida förmögenhetsskillnader. Å ena sidan jättelika, ofta privata investeringar i kultur, å andra sidan en kontinent av nybyggare. Å ena sidan ett informellt, gästvänligt sätt, å andra sidan en nästan självklar chauvinism under ytan.

Européerna har hanterat det genom att reducera amerikaner till stereotyper: vuxna barn, hjältar, våldsverkare, entreprenörer, idioter, idealister, vildar, visionärer, religiösa galningar.

Den europeiska hatkärleken till USA är nu 200 år gammal och så invävd i vår kultur att den är omöjlig att tänka bort. Amerikanerna har varit garanter för att vårda det europeiska kulturarvet, men de har också varit en med- och motpol, som utvecklat det europeiska kulturarvet. Vid sidan av nazism och kommunism har USA antagligen räddat Europa från stagnation och kulturell självsvält.

Jaha. Och detta apropå vadå? Som alltid nuförtiden: Trump, förstås. Vad han till slut spelar för roll i detta växelspel är för tidigt att säga. Men också apropå boken »Europas skugga« (Timbro), Johan Lundbergs försök att bena ut frihetstemat i Henry James romaner. James stod med en fot på var sida Atlanten och såg för- och nackdelarna på båda sidor. Det är ett exempel att försöka efterlikna i dessa de yttersta av dagar.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera