Redaktion tipsar Svenska Akademien

Ngũgĩ wa Thiong'o

Den som vill verka beläst på arbetsplatsens vadslagningslista gör säkrast i att skriva Ngũgĩ wa Thiong'o på lappen och sedan drämma ner en tjuga i burken. Den snart 80-årige kenyanen låg ända till i morse högst upp på spelsajternas Nobeltips (då han blev omsprungen av japanske Haruki Murakami som betydligt fler svenskar torde ha läst). Efter förra årets Dylan-cirkus vore det givetvis en återgång till det mer normala om en författare som skriver på kikuyu – ett bantuspråk som ungefär sju miljoner kenyaner har som modersmål – skulle vara namnet som står på Sara Danius papper i eftermiddag. Att redan nu köpa Thiong'os böcker och lägga på läsbordet är en bra idé oavsett om han får det i år eller inte. Han är nämligen ständigt Nobelpristippad. Förra gången som ett Nobelpris i litteratur gick till en författare från den afrikanska kontinenten var dessutom 2003 då sydafrikanen J.M Coetzee vann. Också ur en sådan vinkel kan det därför vara Ngũgĩ wa Thiong'os tur i år. KL

Margaret Atwood

Det hade varit ett politiskt ställningstagande om Svenska Akademien hade gett priset till Margaret Atwood. Hennes ”Tjänarinnans berättelse” (originaltitel ”The handmaid’s tale”) från 1986 har varit boken på allas läppar under 2017. Givetvis tack vare HBO-serien med samma namn som fått både kritiker och publik att jubla i skräck. Men också för att den rådande amerikanska politiken har gjort den dystopiska handlingen skrämmande aktuell. Att ge priset till den 77-åriga kanadensiskan just i år hade varit en markering men frågan är om Akademien orkar med mer kontroverser. Om man ska se till det geografiska ligger det givetvis Atwood i fatet att landsmaninnan Alice Munro fick priset för fyra år sedan. KL

Nina Bouraoui (och kanske Nawal El Saadawi)

Det är naturligtvis helt otänkbart att årets Nobelpris skulle gå till Frankrike. Det är trots allt bara tre år sedan Mondiano prisades och Frankrike borde inte få det igen förrän år 2021 för att hålla sin marschtakt på  vart sjunde pris.

Nina Bouraoui är dessutom alldeles för ung, bara 50, och bor i Paris, men har den fördelen att hon inte är helt västerländsk. Hennes pappa är algerier och hon är delvis uppvuxen i Alger. På en stämningsfull rytmisk prosa skriver hon om personer vars identiteter balanserar på gränsen mellan olika kulturer, mellan könen och mellan olika normsystem, som i till exempel ”Pojkflickan”, från 2000.

En författare kan knappt stå mer rakt i samtiden.

Annars, om vi stannar i Nordafrika, så har vi alltid egyptiska Nawal El Saadawi, vars mästerverk ”Den stulna romanen” från 2010 är full av mustigt feministiska överdrifter. NvdB