Bo Holmström

Text: Hans O Alfredsson

Foto: JENS ASSUR

Han kom till oss som ett snöväder en aprilafton. Plötsligt fick John Elfström sällskap i vårt medvetande av en ung man vid namn Bo Holmström. Det flimrade som av snö runt honom.

En gång om året hade vi sett rörliga bilder i vår skogsby långt uppe i norra Sverige. De flimrade förbi på ett vitt lakan i ett ambulerande tält som sattes upp vid Evas kafé. Det kallades tältbio. Mest var det löskokta produkter av typen »Åsa-Nisse«, med John Elfström i huvudrollen. John Elfström var vi bekanta med.

Nu hade skollärar Andersson som den förste i byn skaffat tv. Det skulle egent­ligen inte fungera, men skollärarn riktade antennen mot fjärran Östersund långt bortom bergen och fick det att fladdra och flimra som snö i rutan.

Det var nog 1960. Möjligen ett år senare­, men det är jag osäker på.

Vi började känna igen namn och ansikten i snöflimret. Olle Björklund, Staffan Beckman, Lennart Winblad … och så denne Bo Holmström, mycket ung och mycket energisk reporter i Aktuellt. Han skiljde ut sig. Bo Holmström såg ut att vara född med en tv-mikrofon i näven.

Det var han också, näst intill. När han gick på Journalistinstitutet, föregångaren till Journalisthögskolan, gjorde han tv-praktik på Sveriges Radio och blev kvar där. 22 år var han när han började.

Tre år senare, 1963, blev han stationerad i London som den första utrikeskorrespondenten för svensk television. Knappt hade han installerat sig förrän »Det stora tågrånet« inträffade. Rånarna kom över 2,6 miljoner pund, 4 miljarder kronor i dagens penningvärde.

Det blev Bo Holmströms elddop och genombrott som reporter.

Snart kom elddopen slag i slag: Tunnel­olyckan på Söder i Stockholm, då två arbetare blev instängda under nedrasade jordmassor. Olyckan då rymdfarkosten Apollo 13 exploderade i USA, där han var korrespondent 1968–72. Båda gångerna rapporterade han nästan oavbrutet i fem dygn.

Året före rymdolyckan, 1969, skildrade han när astronauten Neil Armstrong klev ner på månens yta. Det största Bo Holmström varit med om, skriver han i sina memoarer, fast han i hastigheten inte kom på vad ordet »leap« betyder på svenska.

1973 var han tillbaka i Sverige och hamnade mitt i det som har gått till tv-historien som »Norrmalmstorgsdramat«, med Clark Olofsson i en av rollerna. Fyra bankanställda togs som gisslan. Drama­tiken skakade Sverige under sex dygn.

På Norrmalmstorg mitt i Stockholm stod Bo Holmström med en mikrofon framför en tv-kamera och rapporterade direkt till svenska folket, från början till slut.

Två år senare tog sex beväpnade terro­rister hela personalen, 16 personer, som gisslan på västtyska ambassaden i Stockholm. Framför ambassaden stod reporter Holmström i ljus trenchcoat och rapporterade. Plötsligt exploderade en granat inne i byggnaden.

Bo Holmström hukade i ljudvågen, viftade och ropade till sändningsledningen ett par ord som i efterhand har blivit klassiska men som då inte nådde fram till tv-tittarna: »Lägg ut, lägg ut!«.

1978 var han korrespondent i Paris och fick åka med ayatolla Khomeini i ett chartrat plan till Iran. 1980 rapporterade han från krigets Libanon och såg med egna ögon ett tusental döda kroppar efter massakern i Sabra och Shatila.

Tjugo år senare, 2001, letade han efter Usama bin Ladin i Pakistan efter atten­tatet i New York den 11 september.

Allt detta och oerhört mycket mer är svensk tv-historia signerad Bo Holmström.

Drygt ett halvt sekel arbetade han med nyheter i tv. Ända in i kaklet, som det heter numera. De sista tio åren, fram till början av 2011 då han var gott och väl 72 år, jobbade han för Nyheterna i TV4.

I en skarv under yrkeslivet hann han också med att arbeta på radion. Var till och med inrikeschef på Ekot ett tag. Men det var i tv Bo Holmström hade sin plats och sin uppgift.

Slit och släng-journalistik på världsnivå blev hans gebit. Så kallade han själv lite självkritiskt det han ägnat sig åt under ett halvt sekel.

På äldre dagar, när han bodde i Trosa och hade blivit rullstolsburen, avrådde han inte yngre journalister från att göra samma resa i yrket. Men han tyckte att de ska skaffa sig specialkompetens på något område vid sidan av grovgörat.

Att bara ägna sig åt slit och släng kräver sin man. Eller kvinna, för den delen. Någon­ av Bo Holmströms kaliber.

Hans O Alfredsson
journalist