Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Kultur

Hon skapar poesi mot grisslakt

Poeten och veganen Agnes Gerner tillbringade ett år med skållkar och köttkrokar.

Var tionde sekund

Kastas en utav dem överbord

Tre miljoner varje år,

I det stilla, svenska vattnet

Havet ett skållkar, vågor av bräckt eld

Bränner håret från kropparna

Slipar dem släta som stenar,

tusenåriga

– För mig är det här ett akut ämne. 2,6 miljoner grisar slaktas varje år bara i Sverige och 98 procent av dem får aldrig se dagsljus. Det är en moralisk skandal som pågår världen över.

Agnes Gerner sitter lugn och förkyld på ett café på Södermalm i Stockholm och dricker en havrecappuccino. Hon är vegetarian sedan barnsben och vegan sedan ett decennium tillbaka. »Sus« är det latinska namnet för svin och titeln på Agnes Gerners andra diktsamling som gavs ut i somras. Med en exakt känsla för ord och fraseringar skriver hon en existentiell skildring av slaktindustrin.

– Först hade jag tänkt skriva om de djur som är mest utsatta i samhället – kycklingar, grisar och nötdjur – men sedan märkte jag att det blev för brett. Så jag bestämde mig för att fokusera på grisarna. Det är lättare för folk att relatera till dem än kycklingar. Det finns en förförståelse för grisar i och med att man ofta framhåller hur intelligenta och sociala de är.

Under tiden som Agnes Gerner arbetade med »Sus« jobbade hon på Kungliga biblioteket – den svenska högborgen för information och kunskap. På bokens sista sida återfinns ett tack till hennes före detta kollegor som hjälpt till att plocka fram grisrelaterat material. Förutom att gräva ner sig i teoretisk kunskap om grisindustrin och grisen som djur intervjuade Agnes Gerner veterinärer, djurrättsaktivister och bönder – människor som, i sina olika roller var inne på grisgårdar och såg det liv som pågår där. Researcharbetet pågick under ett år, parallellt med skrivandet.

– För mig var det väldigt viktigt att boken skulle stå på en konkret faktagrund. Att det inte skulle vara subjektivt tyckande. Allt som står i »Sus« är sant. Alla konkreta situationer är direkta vittnesmål eller ren fakta. Jag har använt mycket av grisföretagarnas eget material – olika rapporter och branschtidningar – som grund.

Var det svårt att omvandla något så kliniskt som en slaktprocess till dikter? Att använda ord som »skållkar« – ett kärl där man skållar den döda kroppen – i ett poetiskt sammanhang?

– Jag blev så oerhört gripen av materialet att för mig var det poesi med en gång. Jag kände i princip att jag kunde citera grisföretagarnas tidningar rätt av och ställa upp som poesi. Men det är svårt när något är just så starkt. Det finns en risk att det ses som melodramatiskt eller att det förringas på annat sätt. Man måste hela tiden balansera på gränsen mellan att visa verkligheten och att inte falla över till antropomorfism.

Siffror från Jordbruksverket visar att svenskarna förra året åt 33,5 kilo griskött per person. Det innebär att gris utgör 38 procent av den totala köttkonsumtionsmängden som är 87,5 kilo per person. Varje år säljs ungefär 7 000 ton julskinka. Bakom siffrorna som radas upp i bolagsrapporterna finns djuren. Kultingarna som separeras från sin mamma när de är fyra veckor gamla för att bli en vara på tillväxt. När människor har så diametralt olika inställningar till djur – vems åsikt bör räknas?

– Det enda som borde räknas är om någon kan känna smärta. Kan någon det så har vi inte rätt att orsaka smärta om det inte handlar om självförsvar. Jag har aldrig hört ett övertygande argument om varför det skulle vara rätt att ta någon annans liv. Vi som lever i västvärlden och vet att animaliska produkter förstör miljö och hälsa och dessutom dödar miljarder individer. Det finns inget sätt att rättfärdiga det moraliskt.

Testiklar vilar i slutna rum

Med fördragna

Gardiner

Hudsäckar att skära upp

Och tömma över golvet

Såren lämnas öppna,

Dörrar till hus

Där ingen bor

Och inget finns att stjäla

För att förvandla det faktaspäckade råmaterialet till poesi tog Agnes Gerner ledigt från jobbet och åkte till Harry Martinsons gamla skola i Blekinge. Hon var där i en vecka och skrev elva timmar om dagen. Tre år av utspritt arbete komprimerades till »Sus«. I strofer spridda över 93 sidor hänger Agnes Gerner upp fakta utan att försköna eller förvränga. Hon vill visa de dubbla världar som grisindustrin spelar med.

– Det är en enorm diskrepans mellan hur grisbranschen för sin interna dialog och hur den talar utåt till konsumenterna. De säger uttryckligen i sin branschtidning att konsumenten borde förstå att en grisgård inte är någon Astrid Lindgren-värld. Internt framhålls Danmark som ett förebildsland. Allt handlar om att maximera vinsten. Det här är inte några hemligstämplade dokument – de finns att läsa.

Kan dikter förändra världen?

– Ja absolut. Många har kanske en bild av poesi som något lågmält och snällt. Men se på Emil Boss och Jenny Wrangborg eller Jonas Grens ekokritiska poesi. När det kommer till djurrätt är det svårare för det tvingar folk att reflektera över sina egna livsval. Majoriteten av alla människor vill inte revidera sin livsåskådning.

Halspulsådrar snittas upp

Som törstiga stjälkar

Sänks ner i vattnet,

Klunkar i sig

Hjärtslagen tömmer inte

Kroppen, bultar inte blodet

Ut ur kärlen

Tyngdlagen talar det tillrätta,

Lirkar ut det

ur ådrorna

Agnes Gerner tycker att det vanliga argumentet mot att inte äta grisar – att de är intelligenta djur, smartare än hundar och apor och på samma nivå som ett treårigt människobarn – egentligen är underligt. Som att någons intelligens skulle få avgöra om denne ska få leva eller dö. Hon tror att förklaringen till att vissa äter gris är enkel.

– Folk tycker att de smakar gott. Jag önskar att det fanns en mer raffinerad förklaring men det gör inte det. Grisen har dessutom varit ett lätt djur att domesticera. Vi lär oss från barnsben att vissa djur har vi rätt att döda och vissa ska vi köpa hö och godis till. Jag kunde aldrig riktigt köpa den indelningen. När jag blev vegan släppte en skuld som länge hade gnagt i mig. Det var en så enorm lättnad att inte bidra till det systemet längre.

Hur hamnade jag här

1984

Föddes i Stockholm.

2003

Började studera vid Uppsala universitets litteraturvetenskapliga institution.

2006

Började på Biskops Arnös folkhögskola. Hade svårt för isoleringen på ön och var alltför osäker på mitt skrivande för att kunna hantera textkritiken.

motto

»There are no words to capture the infinite depth of crowiness in the crow’s flight.« – Ted Hughes

2008

Flyttade till Bryssel för studier i franska och litteraturvetenskap.

2010

Skrev en magister i litteraturvetenskap om den brittiske poeten Ted Hughes ur ett ekokritiskt perspektiv.

2012

Skrev en master i biblioteks- och informationsvetenskap. Började arbeta på Kungliga biblioteket.

2014

Gav ut diktsamlingen »Skall« som tilldelades Katapultpriset och nominerades till Borås Tidnings Debutantpris.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera