Irland nytt brexitproblem

Allt fokus var på hur många miljarder Storbritannien måste betala för att lämna EU. Den brittiska regeringen trodde att den forna kolonin Irland skulle nöja sig med att vänta till sist med att få prata om sina gränsproblem.

När den irländske premiärministern Leo Varadkar krävde att en lösning ska finnas till EU-toppmötet den 14 december svarade Storbritanniens största tidning, The Sun, i symptomatiskt tonläge: »Shut your gob and grow up!«

Men det är precis det som har hänt. Irland har »växt upp« och vill ta ansvar för att den sköra freden på Nordirland inte ska hotas. Därmed kan brexitförhandlingarna i själva verket bli ett steg mot ett enat Irland.

Det är inte längre bara nationalistiska Sinn Finn, som en gång var den politiska grenen av IRA, som talar om att förena Irland och Nordirland. Den brittiska regeringen fick stora skälvan när Irlands utrikes­minister Simon Coveney uttalade:

– Jag hoppas på ett enat Irland under min politiska livstid.

När flera decennier av väpnad konflikt avslutades på Nordirland med Lång­fredagsavtalet 1998 var Irland djupt delaktigt i processen. Avtalet godkändes i folkomröstningar i både Nordirland och Irland. Och sedan dess har samarbetet fördjupats; det går att räkna till 142 sam­arbetsområden i dag.

Alltifrån att cancersjuka irländare får vård i nordirländska Derry och hjärt­sjuka nordirländare i irländska ­Dub­lin till polissamarbete i jakten på paramilitära grupper. Det handlar inte »bara« om att 300 gränskontroller åter ska sättas upp längs gränsen, poängterar en rådgivare till EU:s chefsförhandlare Michel Barnier för Fokus.

EU har också understött fredsprocessen både politiskt och ekonomiskt. Därför var det inte förvånande att de 27 EU-länderna krävde att Irland-Nordirlandgränsen måste­ klaras ut innan man kan börja disku­tera ett framtida samarbete mellan Storbritannien och EU.

Premiärminister Theresa May har deklarerat att Storbritannien ska lämna EU:s inre marknad och tullunion, och därmed blir det en gräns där tullkontroller ska ske enligt alla internationella regler.

Men återinförda gränskontroller riskerar hela fredsprocessen på Nordirland. »Om man sätter upp en gränsstation igen kommer den att attackeras inom en vecka«, förutspådde nyligen en irländsk parlamentariker.

EU-diplomater i Bryssel säger att Irlands regering backas upp av medlemsländernas regeringar när den förordar att Nordirland förblir medlem i EU:s tull­union och att gränskontrollerna i stället sker mellan Nordirland och England.

Theresa May har hittills inte kunnat visa något realistiskt alternativ. Men hon leder en minoritetsregering som är beroende av nordirländska unionistpartiet DUP för att överleva. Och DUP-ledaren Arlene Foster, som är stenhård motståndare till ett enat Irland, hotar att sluta stödja May om hon går med på Irlands krav.

Theresa May har målat in sig i ett hörn inför mötet med EU-kommissionens Jean-Claude Juncker och Michel Barnier den 4 december, då hon ska ge ett slutbud – om pengarna, om Nordirland och om EU-medborgarnas rättigheter efter brexit.

När EU-ledarna den 14 december ska ta ställning till om det har gjorts »tillräckliga framsteg« för att kunna börja förhandla om ett framtida handelsavtal har Irlands premiärminister Leo Varadkar en av­görande röst. Han har inget akut hot om nyval över sig sedan vice premiärministern Frances Fitzgerald avgått efter en korruptionsskandal, men han vet att varje tecken på eftergift gentemot den forna kolonialmakten riskerar hans politiska framtid.