Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

När Storebror är en brylépudding

Trump, Orbán och de andra orcherna har en fördel: de är tydliga. Det är det som fått kulturlivet i USA att blomstra på ett sätt som inte skådats sedan 60–talet. Trumps tydlighet går att ta spjärn mot. Den har skapat en kulturell motståndsrörelse, som mognat till något bredare och intressantare.

Man vad händer om Storebror är en brylépudding?

För en vecka sedan skrev Ola Wong i Svenska Dagbladet om att kulturministern instruerat Kulturrådet att fördela sina pengar med hänsyn till »jämställdhet, hbtq, mångfald och tillgänglighet« och att »betona frågan om sexuella trakasserier när stöd delas ut«. Någon vecka tidigare var det Filminstitutet som krävde utbildning i »normkreativitet« för mottagarna av filmstöd. Dessförinnan gällde det muséerna, som långsamt omstöps till normkritiskt uppfostrande omskolningsstationer.

Men vem kan vara rädd för Alice Bah Kuhnke? Eller ens arg på henne?

Det mest påtagliga med den breda politiseringen av svenskt kulturliv, är att den saknar en frontfigur. Bränner det till, backar kulturministern. Hennes lojala byråkrater glider undan, lägger ut rök och gör taktiska reträtter.

Att politiseringen utgår från alla de moderna radikala floskler som just nu är mest poppis bland de som utövar kultur, är ingen slump. Trump, Orbán och de andra är auktoritära på ett gammalt sätt. Politiker som Bah Kuhnke är det på ett modernare sätt. De är i grunden opportunister som intalar sig att de tycker precis på det sätt som är mest inne att tycka just nu. Och så formar de politiken efter det. Antagligen utan att ens begripa att de gör sig till politiska kommissarier. I tjänstemannaleden finns aktivister och ideologer, men även där mest opportunister. De flyter med den ideologiska strömmen. Så får vi en auktoritär likriktning som är omöjlig att få grepp om, eftersom ingen egentligen står för något.

Och svenskt kulturliv, då? Utövarna själva?

De flesta verkar gilla brylépudding. Storebror och kulturutövarna är varandras medlöpare. Opportunism i växelverkan. De smetiga flosklerna från departement och myndigheter upprepas i teateruppsättningar, utställningskataloger och filmmanus. Rädsla, kanske. Grupptryck. Ytliga övertygelser.

Opportunism.

Sakta flyter brylépuddingen ut, tills den sista originella tanken äntligen kvävts.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera