Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Leve svenska abortlagen!

Effekten på folkhälsan av 45 års fri, gratis och icke-moraliserande abortvård kan inte överskattas.

Nyss kunde vi dela de irländska kvinnornas (och männens) glädje över att en barbarisk abortlag från 1983 röstades bort. En lag som dömde Savita Halappanavar, en indisk tandläkare verksam på Irland, till en utdragen död i blodförgiftning eftersom läkarna inte tordes avlägsna ett döende foster ur hennes livmoder. Hade läkarna prioriterat kvinnans liv framför fostrets kunde de fått 14 års fängelse.

Med denna grymma praxis i åtanke, bör vi känna tacksamhet över den svenska abortlagstiftning som tjänat oss så väl sedan 1975. Lagen genomdrevs efter kvinnokamp över partigränserna och med stöd av manliga sexualliberaler – endast Moderaterna röstade emot.

Den svenska abortlagen är generös: aborten är helt fri till och med vecka 18. Fram till dess bestämmer kvinnan helt själv och behöver inte ange skälen till att hon vill avbryta graviditeten.

Efter vecka 18 är aborten inte fri, men kan beviljas av Socialstyrelsen om synnerliga skäl föreligger. Såsom allvarlig sjukdom hos modern, grav fostermissbildning eller svåra sociala omständigheter. Ungefär 1 procent av alla aborter sker efter tillstånd från Socialstyrelsen, några hundra per år.

En annan fördel med vår abortlag är dess hållbarhet. Den bortre gränsen för abort avgörs av när ett foster kan överleva utanför livmodern. Denna tidpunkt fastställs av Socialstyrelsens experter och kan ändras i takt med medicinska landvinningar, utan att lagtexten behöver ändras. Från början var gränsen 26 veckor – nu är den 21 veckor och 6 dagar.

När man kan överleva utanför livmodern, i dag från och med graviditetsvecka 22, är man i lagens mening ett barn. Innan dess är man ett foster. Den som dör i livmodern efter vecka 22 är alltså ett dödfött barn, dör fostret innan dess rubriceras det som ett missfall. Även om ingen entydig definition på liv existerar, brukar självständig ämnesomsättning ingå i kriterierna (därför är bakterier levande men inte virus), helt i samklang med den svenska lagen.

Vissa oroar sig för att gränsen för den fria aborten, 18 veckor, ska komma för nära tidpunkten när ett foster kan överleva utanför livmodern. Men lungorna är inte färdiga förrän många veckor senare och en alltför omogen lunga kan inte andas luft. Inte förrän vi i framtiden utvecklat konstgjorda livmödrar, där fostret mognar färdigt i sitt fostervatten, skulle man rent teoretiskt kunna rädda ett 18 veckors foster till ett framtida liv.

Det finns ingenting att vinna på att förvägra dessa kvinnor abort.

I dag görs de flesta aborter i Sverige väldigt tidigt, 55 procent före graviditetsvecka sju och 84 procent före vecka nio. Detta möjliggörs av dagens hyperkänsliga graviditetstester som flaggar positivt redan i graviditetsvecka fyra. Sådana tidiga aborter görs i dag med hjälp av två piller som tas med ett par dagars mellanrum och som framkallar en försenad, extra riklig mensblödning, så kallad medicinsk abort.

Endast 5 procent av aborterna görs i dag i vecka 12–18. Detta faktum har inspirerat Sverigedemokraterna att motionera om att aborten bara ska vara fri till och med vecka 12; därefter ska Socialstyrelsen bestämma.

Förslaget har inga fördelar. Andelen aborter som sker efter vecka 12 är visserligen liten, men konstant över tiden. Det kan finnas många skäl att man inte kan göra abort tidigare. Ibland upptäcks graviditeten sent; många kvinnor har inte mens regelbundet en gång i månaden. Svåra skador på fostret upptäcks först vid undersökningar som görs en bit in i graviditeten. Till detta kommer kvinnor som missbrukar, har psykiska problem, sitter fast i förhållanden kännetecknade av kontroll och våld eller som blivit övergivna av barnafadern. Det finns ingenting att vinna på att förvägra dessa kvinnor abort, eller fördröja processen genom att kräva tillstånd från Socialstyrelsen.

Effekten på folkhälsan av 45 års fri, gratis och icke-moraliserande abortvård kan inte överskattas. Svåra fosterskador orsakade av mödrars alkoholmissbruk under graviditeten var relativt vanliga på 1970-talet. De har nästan försvunnit, säkert till stor del för att missbrukande kvinnor valt abort – i dag får mindre än en på tiotusen födda i Sverige diagnosen fetalt alkoholsyndrom. Detta torde vara den lägsta förekomsten i något land där kvinnor dricker alkohol.

Abort betraktas fortfarande ofta som någonting skamligt eller tragiskt. Visst finns det tragik i många fall, särskilt bland de mycket sena aborterna – fosterskador, trasiga förhållanden, våld eller missbruk. Men det är ju inte aborten som är problemet, utan livet självt. Vår svenska abortlag underlättar livet för kvinnor, särskilt för dem som har det besvärligt. Tack för det.

Läs mer: Tuff strid om aborträtten i USA

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera