Krönika

It-hysterins dolda baksida

It-kapitalisterna är vår tids hjältar. I Sverige är det med stolthet som entreprenörerna bakom Skype, Spotify, finansbolagen Klarna och Izettle, Candy crush-utvecklaren King, spelbolagen Dice och Mojang hyllas. När internationella medier gör nedslag i Stockholm, berättas det främst om hur häftig, cool och het staden har blivit tack vare internetföretagen. Ingen synar vad som sker i marginalerna och vi som bor här är hemmablinda för internetbolagens baksidor.

Men ingen har nog undgått att notera hur antalet som jobbar i sektorn vuxit med rasande fart. De utgör en helt ny grupp, en slags internetklass som är global och agerar efter en tämligen annorlunda logik. De tar ingen större notis om svensk inrikespolitik eller ekonomi. Referensramarna och idealen delas snarare med deras motsvarigheter i Silicon valley, New York och Berlin.

Internetklassen utgörs av mestadels förmögna personer. Bland andra Spotifys Daniel Ek, som är god för 27 miljarder kronor, Mojangs Markus Persson med 13 miljarder och Filip Tysander, som med e-handelsbolaget Daniel Wellington tjänat flera miljarder på att sälja klockor. Därtill finns ett stort antal personer som också tjänat storkovan; till exempel på Spotify har hundratals anställda löst optioner som plötsligt gjort dem till mångmiljonärer. Förmögenhetsbildningen har gått mycket fort. Kapitalet har satsats på köp av bostäder, i krog- och nöjesliv och konst. Vi som är utanför har bara sett hur priserna ökat.

Karaktäristiskt är att gruppen också investerar i nya techbolag, som i sin tur byggs utifrån samma anda som i resten av sektorn.

Det är en tajt grupp, de som inte känner varandra är blott en vän ifrån. På sociala medier är de inte särskilt synliga – integriteten är stark hos en grupp som direkt tjänar på att miljontals användare av deras tjänster är frikostiga med just sin egen integritet.

Att it-entreprenörer hyllas som hjältar har också förändrat bilden av egenföretagare.

Se bara på hur många kulturarbetare, projektledare och mångsysslare som numera kallar sig för just entreprenörer – vid en annan tid hade de valt andra epitet. Nu vill i stället alla rida på techbolagens nybyggaranda. Från techbolagen importeras också värderingarna och attityderna, som sedan sipprar ut i andra delar av näringslivet.

För oss som inte är verksamma i internetsvängen ter det sig aningen märkligt att se hjälteförklaringarna men samtidigt ha en negativ upplevelse av deras internettjänster.

För att ta ett exempel där diskrepansen mellan bilden av bolaget och verklig verksamhet är extrem: Är det någon som älskar Klarna? Otaliga skräckexempel finns på hur räkningar snabbt blivit väldigt dyra historier. På Trustpilot har Klarna fått närmare 2 000 negativa omdömen; företagets snittbetyg är mycket låga 6,6. 

Klarna vill göra det enkelt att handla online, men det är så enkelt att folk glömmer bort sina räkningar som snabbt drar på sig räntor. Men det generar lönsamhet och fina siffror i bolagets resultatrapporter. Vilket återspeglas i hyllningarna av grundarna, som lyckats bygga ett stort, snabbväxande och lönsamt bolag.

Kritiken mot Klarna är marginell när den jämförs med motståndet som likt en tsunami reser sig mot somliga internetföretag. Allt fler börjar bli varse vilka konsekvenser Facebook och de andra plattformsföretagen får för människor och samhälle: det är beroenden, alienation och demokratins underminering.

Jag tror att det bara är en tidsfråga tills dagens it-entreprenörer kommer att betraktas som rövarkapitalister, som byggt sina förmögenheter på att utnyttja dopaminknarkare av lajks. De är vår tids tobakstillverkare – i internetklassen kommer man att kämpa hårt för att dölja ursprunget till sin förmögenhet.

Men motrörelser växer fram. För någon vecka sedan, i en kyrka i Köpenhamn, samlades 150 personer från it-branschen för att göra upp med det som varit. De enades om 150 vägledande principer under parollen The Copenhagen catalog. Kärnan i principerna är att internetföretagen har blivit för storskaliga och att förtroendet har urholkats. Företagen har tagit för lite hänsyn, maximerat intäkterna och inte tagit ansvar för konsekvenserna på samhället.

Principerna andas hopp, om att det nu finns goda möjligheterna att bygga något i en annan anda. Det är på tiden.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera