Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren

Barbro Westerholm i sitt kontor på riksdagen.

Intervju

Hon är Riksdagens årsrika doer

Barbro Westerholm har stridit för aborträtt, surrogatmödrar och för homosexuellas rätt. Nu står respekten för äldre på agendan.

Nu har jag det finaste rummet, men med den sämsta utsikten«, säger Barbro Westerholm när hon leder oss in till sitt arbetsrum på riksdagen.

Det är hennes åttonde mandatperiod som riksdagsledamot, men ingenting är som det brukar vara. Riksmötet öppnades utan en regeringsförklaring.

– Olika alternativ kommer att prövas, krav kommer att ställas och kompromisser måste till, säger hon.

Det politiska spelet är dock inte Barbro Westerholms specialitet. Det får någon annan sköta.

– Jag är en »doer«, förklarar hon.


Den som tvivlar
kan slänga ett öga på hennes meritlista. Som riksdagsledamot har hon varit med och drivit igenom lagen mot åldersdiskriminering. När hon var föredragande läkare vid Medicinalstyrelsen tilläts p-piller som preventivmedel och som nytillträdd generaldirektör vid Socialstyrelsen strök hon sjukdomsklassificeringen på homosexualitet. Det var i samband med det sistnämnda som hennes politiska låga tändes. Hon kom att bli en politisk generaldirektör.

– Men om någon hade sagt att jag inte ens tio år senare skulle sitta i riksdagen så skulle jag ha svarat att de drömmer.

Efter flera tunga myndighetsäuppdrag blev Barbro Westerholm invald i riksdagen år 1988. Hon innehar inte titeln som riksdagens ålderspresident, men äldst – eller »årsrikast« som hon själv uttrycker det – det är hon. Trots försök har ordet »årsrik« inte ens nått nyordslistan, men Barbro Westerholm har inte givit upp.

– Det är ett positivt ord som ser de äldre som en resurs. Vi är rika på kunskap och livserfarenhet, något som man bara kan leva sig till.

– »Direktare« har ju kommit med i ordlistan – vet ni vad det betyder? Jag har testat det på ungefär 500 personer på föreläsningar och folk brukar inte ha en aning.

Begravning utan ceremoni är svaret. Inte så väldigt långt från flera av Barbro Westerholms hjärtefrågor. Hon vill stärka de äldres sociala nätverk och få till en garanti på att ingen ska behöva dö ensam. I vissa fall kan ett husdjur vara sällskap nog, tror hon.

– Det finns böcker från USA och England om katter på äldreboenden. När någon ligger på sitter yttersta så hoppar katten upp i sängen och ligger där tills vederbörande har lämnat livet.

Nu vill hon se en vetenskaplig studie på vad husdjur kan ha för funktion i äldreomsorgen

– Jag kan tänka mig att jag själv skulle nöja mig, så att säga, med att ha en katt och inte en människa vid min sida.

Äldst har mött yngst då Barbro Westerholm debatterat abortfrågan med riksdagens minst »årsrika« ledamot, Sverigedemokraternas jämställdhetspolitiska talesperson Ebba Hermansson.

– Hon tycker att hela frågan kring aborter är en vänsterfråga. Det är det inte. Det är en fråga som förenar kvinnor på tvären.

Barbro Westerholm är en av få riksdagsledamöter som minns ett Sverige utan vare sig aborträtt eller p-piller. Hon vet vilka rättigheter det är hon försvarar.

– Jag hade klasskamrater som fick sluta då de upptäckte att de var gravida. De om några hade ju behövt gå färdigt.

– Jag har obducerat kvinnor som genomgått illegala aborter. Jag har mött fall av kvinnor som tagit livet av sig då de var oönskat gravida, säger hon då samtalet går över till hur hon övertygade sina äldre manliga kollegor i Medicinalstyrelsen om att p-piller skulle tillåtas som preventivmedel.


Den som har
sett »SVT:s Opinion live« vet att det inte hör till människans natur att ändra ståndpunkt i en debatt. Särskilt svårt är det att erkänna en politisk kovändning. Men ibland händer det. Barbro Westerholm skulle möta pingstpastorsonen och KD-ledaren Alf Svensson i en radiodebatt om aborträtten. Hon hade laddat upp för strid.

– Då sa han: »Nu har jag varit biståndsminister och åkt ut till ett 30-tal länder där man inte har den abortmöjligheten som vi har i Sverige. Jag har tänkt om.«

I dag driver Barbro Westerholm själv en fråga där hon gjort en helomvändning. Frågan om altruistiskt surrogatmödraskap.

– Jag mötte den första gången när jag var generaldirektör. Det var tre svenska barn som fötts genom värdmödraskap och jag blev tillfrågad om vad jag tyckte. Då var mitt svar att det är bättre med adoption.

Efter diskussioner med Liberalernas Birgitta Ohlsson tänkte hon om. Nu vill hon se en ny och mer uttömmande utredning om surrogatmödraskap, trots att den föregående – »Olika vägar till föräldraskap« – inte ens har tre år på nacken.

– Kvinnolobbyn hade en väldigt stark röst i den och kvinnliga läkares förening – som jag faktiskt gick ur då – var starkt emot.

Barbro Westerholm sitter själv i statens medicinsk-etiska råd som ställt sig positivt till att Sverige skulle tillåta altruistiskt surrogatmödraskap.

– Det som blöder i mig är att det finns svenska kvinnor som vill hjälpa en syster eller någon annan. Frågan behöver utredas vidare och vi måste titta på hur det fungerar i länder som England, Holland och USA.


I många länder
som tillåter surrogatmödraskap, altruistiskt eller kommersiellt, avtalas den födande kvinnans aborträtt bort. Så skulle det inte få gå till i Sverige, enligt Barbro Westerholm.

– Värdmodern ska ha rätt till abort och beslutanderätten hela vägen fram tills barnet är fött. Kvinnans rättigheter får inte tummas på.

Att föda barn innebär alltid en hälsorisk. Hur ser du på det?

– Vederbörande ska ha fött barn själv och veta vad hon ger sig in i. Vi tycker så himla mycket åt andra, i bästa välmening, men vi måste beakta självbestämmandet. Vi har racerförare som kan köra ihjäl sig, men de har bestämt sig för att det är deras livskvalitet.

Moderaterna och Centerpartiet är liksom Liberalerna positiva till altruistiskt surrogatmödraskap, men det innebär inte några snabba avancemang.

– Om Alliansen är i regeringsställning så händer det ingenting – det skulle inte KD gå med på.

Fakta | Hur hamnade jag här

1933

Föds i Stockholm.

1953

Inleder medicinstudier vid Karolinska Institutet. »Uppropet där var lika högtidligt som uppropet i riksdagen.«

1959

Tar läkarexamen.

1963

Får ett extrajobb som föredragande läkare vid Medicinalstyrelsen »Där mötte jag konsekvenserna av neurosedynkatastrofen. Det arbetet lade grunden för den karriär jag sedan har gjort.«

1964

Disputerar vidfarmakologen.

1971

Blir chef på registreringsbyrån på Socialstyrelsen.

1974

Tar jobbet som medicinsk expert på Apoteksbolaget då registreringsbyrån flyttar till Uppsala.

1979

Blir generaldirektör på Socialstyrelsen.

1988

Väljs in för Folkpartiet i Sveriges riksdag.

1999

Lämnar riksdagsplatsen, för ordförandeposten på SPF Seniorerna. »Jag tänkte: min ersättare vill in och jag är less på det här«.

2006

Väljs återigen ini Sveriges riksdag.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera