Till mänsklighetens fromma

Texturen på det guldfärgade tyget för tankarna till ett par mjukisbyxor men det är en klänning det ska bli. Robotforskaren Danica Kragic Jensfelt lärde sig att sy av sin mormor, av sin morfar fick hon pengar till att köpa böcker. Kreationen hon jobbar på nu kommer hon att bära på Nobelfesten.

Det var i gymnasiet i den kroatiska staden Rijeka som Danica Kragic Jensfelt lärde sig att programmera. Sin första egna dator köpte hon som doktorand på Kungliga tekniska högskolan (KTH) i Stockholm. Vid 36 års ålder befordrades hon från forskarassistent till professor i datalogi.

– Det var lite oväntat, säger Danica Kragic Jensfeldt i dag. Nu leder hon ett av Sveriges största forskningsprojekt och innehar flera prestigefulla styrelseuppdrag. Men hon skulle gärna ha mer tid över för att sy.

– Jag känner att jag gärna skulle vilja ha ett liv där jag kan balansera mellan olika intressen. Nu kan jag inte sy när jag vill, i bästa fall några timmar under helgen. Det vore roligt om jag kunde ta några dagar och bara sy. Då skulle känslan säkert förändras och jag skulle sakna jobbet i stället.

Nyckeln till att få mer tid över finns i artificiell intelligens (AI). Ett mer automatiserat samhälle skulle avlasta oss både i hemmen och i arbetslivet. Då skulle vi kunna ta en paus i stället för att vara stressade och i värsta fall gå in i väggen. Göra mer sådant som vi tycker om, mindre av det som är tråkigt. Det både tror och hoppas Danica Kragic Jensfelt på.

Hennes kontor ligger på sjunde våningen på KTH och det är där vi slår oss ner. I ena hörnet sitter en vit robot.

– Den är bara söt, svarar hon när jag undrar vad den kan göra.

I framtiden kanske vi alla har en liten robot som plockar upp efter oss och sedan tar vi vår självkörande bil till jobbet där vi kanske inte behöver vara så ofta? Allt handlar om vilken funktion robotarna har och om vi kan tänka oss att betala priset.

Att det här kan kännas skrämmande har hon full förståelse för. Det hör trots allt till människans natur att vara rädd för saker som hon inte känner till.

– Vi måste hela tiden motarbeta fel användning av teknologi, men så har det alltid varit med all teknologi som männi-skan har uppfunnit. Men AI är inte fysiskt så därför

känns det svårt för oss att förstå vad det egentligen är. Men hur många förstår sig på medicin? Och ändå tar vi den.

Att AI, till skillnad från till exempel Alvedon, har en stark koppling till fiktion har en betydelse.

– Det är delvis spännande, delvis skrämmande. Men framför allt, många har förstått att det handlar om matematik. Men hur många människor gillar matte? Hur många vill använda sin tid till att verkligen förstå sig på artificiell intelligens? Väldigt många uttalar sig om AI, men om saker som inte har med tekniken att göra. Jag tycker man ska vara försiktig med vad man säger för att inte skapa mer rädsla i samhället.

Om tekniken som håller på att skapas utvecklas på rätt sätt så tror Kragic Jensfelt att vi på ett naturligt sätt kommer att integreras med den. Både fysiskt och kognitivt.

– Vi kommer att utvecklas tillsammans med teknologin, integreras på alla sätt. Redan i dag har vi det mesta av vårt minne på vår telefon. Vi försöker inte ens lösa problem, vi googlar hur vi ska lösa problem.

För att AI:s fulla potential ska kunna utnyttjas måste ingenjörerna och det övriga samhället arbeta tillsammans. Om alla följde trafikreglerna kunde de första självstyrande bilarna rulla ut i trafiken redan nu.

– Robotar i hemmen är mycket svårare, för hemma har vi inga regler och varje hem är annorlunda.

Kruxet är att vi inte alltid följer trafikreglerna. Vi kör mot rött, vinglar på cykeln och vi måste se upp för barn som leker vid vägrenen. Ny infrastruktur och nya lagar krävs. Frågan som måste besvaras är: Vem bär skulden om en robot skadar en individ? Nu går tekniken snabbare än allt annat som krävs för att den verkligen ska bli till nytta för mänskligheten.

– Varför kan vi inte bara förbjuda personkörda bilar? Då skulle vi ha mycket mindre problem, tror Danica Kragic Jensfelt.

Som en av Sveriges främsta robotforskare är det inte konstigt att hon ibland får frågan om varför hon inte lämnar akademin och startar eget.

– Jag vill gärna fortsätta med att skapa människor som skapar företag. Jag tycker det är mycket roligare att kunna säga att alla de där har varit mina studenter. Någon måste ha det ansvaret också.

Som ledare för Wasp (Wallenberg AI Autonomous systems and software program), som beskrivs som ett av Sveriges största forskningsprojekt, vill Kragic Jensfelt så frön till innovationer. Nu rekryteras doktorander till forskningsskolan som kommer att bygga på en kombination av datalogi och matematik. Det är på tiden, menar hon, att Sverige kommer med in i matchen.

– Det är ett kompetenslyft. För det kan vara så att när man inte kan något om tekniken så ser man inte möjligheterna. Vi måste utbilda tillräckligt många så att

kunskapen sprids så att man utbildar sina kolleger.

I våras utsåg tidningen Veckans Affärer Danica Kragic Jensfelt till näringslivets mäktigaste kvinna i kategorin »Techprofilerna«.

Känner du dig mäktig?

– Nej. Jag brukar säga att varje utmärkelse man får är en framtida förväntning. Jag ser det inte som om jag får dem för någonting jag har gjort utan för någonting jag förväntas att göra.