Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Intervju

Korruptionsexpert: »Allt handlade om vad vi skulle fixa för presenter«

Antikorruptionsexperten Louise Brown har varit en av de mest synliga bedömarna när penningtvätt avslöjats denna vårvinter.

Den senaste tiden har stora penningtvättskandaler avlöst varandra. Alla tycks vara indragna – Danske Bank, Nordea och Swedbank. Bankerna har dock till stor del duckat för frågorna. I stället har antikorruptionsexperten Louise Brown, som sedan i höstas är ordförande för den ideella organisationen Transparency International i Sverige, varit en av de synligaste i debatten. Hon är luttrad och konstaterar att ämnet bör diskuteras på rätt nivå – att det i slutändan handlar om aktieägarnas kapital.

– Alla de här miljonerna som kommer från Ryssland, exempelvis, var kommer de ifrån och vad får de för effekt? säger hon.

Men allt handlar inte bara om penningtvätt i stor skala, det finns också gränsfall — som när Miljöpartiets före detta språkrör Maria Wetterstrand satt i styrelsen för och ägde aktier i ett bolag som utvecklar biobränslen samtidigt som hon ledde regeringens utredning om bioflygbränsle.

Ett tydligt exempel på två oförenliga roller, menar Louise Brown. Hon poängterar att det långt ifrån är tillräckligt att bara prata om korruption och etik.

– Det finns tecken på att debatten förflyttar sig från bjudresor, gåvor och representation till problematiken kring stora upphandlingar. Men vi måste närma oss frågan ur ett kapitalförvaltningsperspektiv – att det handlar om aktieägarnas pengar. Det är en mognadsfråga för ledningar och styrelser, säger hon när vi slagits oss ner för lunch på restaurangen Taverna Brillo vid Stureplan.

Hennes kontor ligger något kvarter bort. Därifrån driver hon ett företag som utvecklar digitala verktyg för antikorruption, men hon är också verksam som konsult åt företag som efter överträdelser blivit svartlistade av Världsbanken. Bolaget behöver hjälp att ordna sitt hållbarhetsarbete och införa policyer, för att åter kunna godkännas för nya projekt.

Innan dess arbetade Louise Brown länge med affärsutveckling. I 15 års tid hade hon sin bas i Asien och Australien, där blev hon varse problem och glidningarna som sker när etiken brister. Hon minns uppvaknandet.

– Det var i mitten av 90-talet, när jag blev själv och bolaget jag jobbade för blev utsatt för utpressning. Jag var involverad i marknadsföringen, men allt handlade om vad vi skulle fixa för presenter, flashiga middagar. Det var skitjobbigt – ingen pratade om produkten.

Senare när hon tog en master i utvecklingsstudier på universitet i London identifierade hon också korruption som hämsko för många länder.

– Antikorruption är en väldigt stor del ekonomisk utveckling.

När hon senare ville läsa mer i ämnet hittade hon inte några bra böcker, så hon skrev en själv. För fem år sedan gavs »Den skenhelige svensken – korruption utan konsekvenser?« ut, som summerade rättsläget och tog upp svenska korruptionsfall. Det var samtidigt som Telias korruption i Centralasien väckte omfattande debatt. Företag blev återigen påminda om riskerna. Men den senaste tidens exempel visar att få har blivit avskräckta.

– Det är ganska otroligt, säger Brown. För företagen kan det bli extremt kostsamt att bli upptäckta, och samtidigt har vi fortfarande en svag lagstiftning i Sverige.

Till exempel har företagsböter ett maxtak på 10 miljoner kronor, vilket är felräkningspengar för en koncern som omsätter hundratals miljarder. Ett annat exempel är Nordea som fick högsta möjliga straffavgift av Finansinspektionen – 50 miljoner kronor år 2015. Samma år uppgick vinsten till 50 miljarder kronor. Straffet motsvarade alltså en promille av vinsten. Louise Brown påpekar att Sverige hela tiden tycks ligga efter.

– I kontrast till amerikansk lagstiftning kan inte en juridisk representant, såsom vd eller styrelseordförande, enligt det svenska systemet dömas för företagets agerande. Det krävs att han eller hon kan bindas specifikt till ett specifikt brottsligt agerande. Underlåtenhet och passivitet är alltså acceptabelt.

Men hur ska man tolka att det i privat och offentlig sektor ändå ständigt avslöjas nya fall?

– Man gissar sig fram till att det inte spelar någon roll. Konsekvenser uteblir fortfarande. Men marknaden dömer.

Fakta | Louise Brown

Namn: Louise Brown.

Född: 1972.

Bor: Stockholm.

Yrke: Antikorruptionsrevisor, ordförande för Transparency International Sverige och en av två medgrundare till Credability, startup som utvecklar en plattform för företags etikarbete.

Familj: Sambo och två barn.

Aktuell: Får återkommande kommentera och bedöma nya korruptionsskandaler som uppdagas.

Åt och drack: Tagliatelle med räkor, citron och persilja samt bubbelvatten på Taverna Brillo vid Stureplan i Stockholm.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera