Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Kultur

»Rakt och klart på ett utsökt språk«

Författarnas favoritflanör Hjalmar Söderberg förför med skenbar enkelhet.

Där står han, mitt i steget, utanför Kungliga biblioteket i Stockholm, om än lite ålderdomligt klädd i bonjour och med hatt och käpp i höger hand och röda handskar i vänster, fångad i brons av skulptören Peter Linde.

Hjalmar Söderberg är mer närvarande i nutiden än någon av hans författarkolleger från det förra sekelskiftet – och de röda handskarna är förstås en hommage till inledningen i hans debutroman »Förvillelser« (1895), där en ung man i mörkblå vårrock och röda handskar kommer ut ur en butik vid Arsenalsgatan. »Handskarna voro alldeles nya, han hade just köpt dem i butiken.«

Söderberg är inte bara mycket läst i dag, en del av hans verk är mer uppskattade nu än när de kom ut. Romanerna »Doktor Glas« och »Den allvarsamma leken« kommer ständigt ut i nya upplagor. Dramat »Gertrud« spelas ofta på teatrarna. Nutida författare och kulturskribenter nämner ständigt Söderberg som favorit och förebild.

Söderbergsällskapets förre ordförande, Nils O Sjöstrand, såg ett enkelt och självklart skäl vid Svenska Akademiens kväll om Hjalmar Söderberg i slutet av april: »Söderberg skriver rakt och klart på ett utsökt språk och har något att säga.«

Författaren och akademiledamoten Per Wästberg noterade att Söderberg »under en förklädnad av organiserad lättja satte ihop bokstäver som glöder än«. Författaren Kerstin Ekman sa att hon ofta återvänder till Söderbergs litterära röst. Jesper Högström konstaterade att Söderberg, föremålet för hans hyllade biografi, hade en blandning av ironi och medkänsla som gör honom levande än i dag.

Men bilden av Hjalmar Söderberg förändrades 2014 till det sämre med Johan Cullbergs och Björn Sahlins bok om hans olyckliga äktenskap med den sjukliga, besvärliga Märta Abenius. Med Söderbergs goda minne och på tveksamma grunder förklarades hon sinnessjuk, vilket gjorde det möjligt för honom att få skilsmässa och gifta sig med danskan Emilie Voss.

»Av den försynte melankolikern Söderberg, den fine kvinnoskildraren och avslöjaren av samhälleliga orättvisor, hade det blivit ytterligare en oscariansk gris, författaren som låste in sin fru på hispan bara för att bli av med henne«, noterade Jesper Högström i DN förra året.

Hjalmar Söderberg var »en ganska spräcklig ängel« som han själv uttryckte saken. Men i denna äktenskapskatastrof var han inte bara väldigt velig, som vanligt, utan liksom Märta ett offer för tidens omständigheter, framför allt dess inhumana skilsmässolagar.

Trots allt lever han ännu. Hans texter skimrar.

Fotnot: Hjalmar Söderberg fyller 150 år den 2 juli.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera