Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

SD som enda alternativet

Sverigedemokraternas framgångar i EU-valet förskräcker politiker från de demokratiska partierna. Framför allt är det ett stort misslyckande för Socialdemokraterna.

Det går inte att gång på gång skrämmas med Sverigedemokraterna som ett parti med nazistiska rötter. Till att börja med kunde det kännas genant att förknippas med något som många runt omkring fördömde, men nu har orden för många väljare förlorat sin tyngd.

Om socialdemokratin på allvar vill förstå vad det är som driver människor till Sverigedemokraterna borde de noga studera Nationell samlings, tidigare Nationella frontens, utveckling i Frankrike.

När Jean-Marie Le Pen 2002 hamnade tvåa i första omgången av det franska presidentvalet, gick chockvågor genom Frankrike. Hur kunde ett fascistiskt och främlingsfientligt parti som Nationella fronten få större stöd än socialisterna? Partiet grundades 1972 med Le Pen som ledare. Redan 1974 ställde han upp som kandidat i presidentvalet, men då tog ingen honom på allvar. Han fick endast 0,74 procent av rösterna.

Bim Clinell gav i Aftonbladet följande förklaring till Nationella frontens genombrott:

»Mellan dessa år hade partiet stillsamt och målmedvetet byggt upp en vitt förgrenad gräsrotsrörelse som infiltrerat det franska föreningslivet, fackföreningsrörelsen och lokalpolitiken. Samtidigt som de sociala klyftorna fördjupats och arbetslösheten ökat.«

Nationell samling framstod då, som nu, som Frankrikes främsta arbetarparti. Bland arbetarväljarna röstade så många som 26 procent på Le Pen i presidentvalet 2002.

I januari 2011 övertog Jean-Marie Le Pens dotter Marine Le Pen rollen som partiledare. I valet till EU-parlamentet i maj 2019 fick Nationell samling flest röster av de partier som ställde upp: 23,3 procent.

Nationell samling driver frågor om en avsevärt hårdare straffskala, dödsstraffets återinförande, en restriktivare abortlagstiftning och utvisning av miljoner påstått illegala immigranter.

Det första stora misstaget i Frankrike begicks av den politiska klassen och media som i gott samförstånd avfärdade Le Pen som en clown. Det var fel. De borde inte heller ha stirrat sig blinda på rasismen och främlingsfientligheten hos Nationell samling. Detta är bara en fasett av partiets demagogi, som dessutom inte delas av alla partiets sympatisörer. Nationell samling har faktiskt väljare som själva har nordafrikanskt eller annat »utländskt« påbrå, men kanske är motståndare till radikal islamism, eller angelägna om att få ner brottsligheten i problemområden.

Ytterst få av Nationell samlings sympatisörer anser själva att partiet är högerextremt. Och få av dem är i första hand renodlade rasister. De vänder sig i stället mot regeringens invandrarpolitik, som de anser är för öppen. De menar att regeringen medvetet släpper in invandrare för att kunna pressa de franska arbetarnas löner.

Hur har det då gått för socialisterna i Frankrike? Jo, 2017 fick Socialistpartiet endast drygt 5 procent av platserna i nationalförsamlingen, jämfört med 58 procent 1981. Den stora segraren var förstås Emmanuel Macron, men hans framgång skedde i mycket därför att han hade blivit Le Pens huvudmotståndare.

Undantaget dödstraff driver Sverige­demokraterna exakt samma frågor som Nationella fronten. Ingen tog heller Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna på allvar i början. Jag minns hur en del partivänner skrattade när jag på ett partistyrelsemöte på Bommersvik, inför valet 2006, varnade för Sverigedemokraternas framgångar om inte vi tog tag i integrationsproblemen.

I riksdagsvalet 2002 hade Sverigedemokraterna endast fått 1,44 procent. Det var väl ändå inget hot?

2010 kom Jimmie Åkesson och Sverige­demokraterna in i riksdagen med 5,7 procent av rösterna. I riksdagsvalet 2018 blev Sverigedemokraterna tredje största parti med sina 17,53 procent av rösterna. Nu är frågan om de ska bli andra största parti. Oavsett det har de fyra borgerliga partierna tillsammans nästan exakt samma andel av rösterna som 1994. Men Socialdemokraterna fick i 1994 års val 45,2 procent. I förra årets val fick Socialdemokraterna 28,3 procent. Skillnaden mellan de två resultaten är ungefär 17 procent, alltså det stöd Sverigedemokraterna har.

Om Socialdemokraterna vill bryta Sverigedemokraternas framgångar och undvika att möta samma öde som socialisterna i Frankrike måste de bekämpa klassklyftorna och den religiösa fundamentalismen. De måste också formulera en vision för ett samhälle där människor med olika bakgrund kan leva tillsammans.

Som det ser ut i dag förstärks segregationen.

Människor lever i skilda världar.

 

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Ekonomi
Analys / Ekonomi

Den motvilliga skattesänkaren

Budgeten för 2020 sätter punkt för värnskatten från 1995. Vinnarna är rika och män.

Analys / Ekonomi

Sidea: Svenskt bistånd är som ryska dockor

Man kan ägna mycken tid åt att reda ut alla budgetposter, skriver Emanuel Sidea.

Ekonomi

Jan Larsson blir konkurrent till Persson

Jan Larsson, S tidigare valgeneral, går till Handelsbanken – och blir därmed konkurrent till sin förre chef Göran Persson.

Prenumerera