Nördigt och ljuvt när rymden intar Bonniers Konsthall

Text: Anders Karnell

Bild: TT

Stjärnor blinkar på ljusårs avstånd. Inte ett ljud hörs. Sakta flyter ett mänskligt fartyg genom tyngdlösheten samtidigt som en röst säger: »Space: the final frontier. These are the voyages of the starship Enterprise. Its five-year mission: to explore strange new worlds. To seek out new life and new civilizations. To boldly go where no man has gone before!« Det är öppningen till den klassiska tv-serien »Star Trek«, men det skulle kunna vara introt till utställningen Kosmologiska pilar.

Höstens grupputställning på Bonniers Konsthall i Stockholm presenterar konstnärskap som använder sig av sci-fi och rymden för beskriva vårt liv här på jorden i dag. Till skillnad från »Star Trek« på 60-talet som skapade en önskedröm om framtiden – där alla människor på jorden samarbetar för att överleva – så är verken i Kosmologiska pilar i stället intimt dystopiska i sin melankoli.

Via en snitslad bana vandrar man runt genom olika rum som blir till egna världar. Utställningen börjar med film – ett naturligt val eftersom det är ett av sci-fi:ns viktigaste medium vid sidan av litteraturen – och filmen är genomgående närvarande. Precis som Kapten Kirk får besökarna upptäcka och studera förunderliga och fascinerande växter, djur, maskiner och fenomen.

Av de tretton konstnärerna vill jag gärna lyfta fram Brittany Nelsons bromoljetryck – en fotografisk teknik populär runt förra sekelskiftet – av planeten Mars landskap som Opportunity tagit. Det lilla fordonet Opportunity skulle enligt beräkningarna sluta att fungera redan 2004, men vandrar fortfarande omkring i sin ensamhet och sänder foton till Jorden.

I ett hörn av rymdskeppet Bonniers står Johannes Heldéns poetiska fälstudie av den försvinnande naturen. I en skinande provtagningsväska ligger torkad humleblomster. Intill i samma väska visar små skärmar filmer av växtens livsmiljö med korta texter. Den utrotningshotade naturen har torkats och sparats, men det enda vi egentligen har kvar är bilder och texter av det som en gång har funnits.

Mitt i konsthallen, i ett eget rum, får den sydkoreanska konstnären Lee Bul helt ta över. Från taket hänger hennes berömda kvinnliga cyborger ner från taket över ett ljus- och spegellandskap. Ljuset är starkt, som i ett kliniskt laboratorium, i en annars dunkelt ljussatt miljö.

Ofta beskylls samtidskonst för att vara för nördig (och många gånger stämmer det). Den här utställningen är det definitivt. Men hur skulle den kunna vara något annat när ämnet är sci-fi? Det är kongenialt i sin ljuva nördighet.

Jag arrangerar mina fingrar i en vulkansk hälsning och säger: »Live long and prosper!«  

Utställningen Kosmopoliska pilar pågår till den 10 november.