Nordiska museet tar sig an nutiden »Arktis- medan isen smälter«

Text: Josef Kristensen

Bild: TT

Till en början uppstår det en viss förvirring. Är jag på Nordiska museet eller i Hogwarts matsal? Ovanför mig syns inget tak utan en natthimmel med dansande norrsken. Men blicken dras snabbt bort från projiceringen i taket, till ett stort provisoriskt isblock som lyser blått i andra änden av salen. I blocket syns en stor spricka mellan animeringarna av fallande is, och det är dit in besökarna ska.

I tre års tid har forskare och konstnärer jobbat tillsammans för att presentera och gestalta sin grundläggande frågeställning: Vad händer när isen smälter?

Sprickan i isen, som är gjord i ett plastigt material, illustrerar inte bara det uppenbara med den smältande isen utan ska också symbolisera den kulturella spricka som uppstått i relationen mellan människa och natur. Utställningens första del, som handlar om just isen, har placerats i sprickan.

Därefter följer rum som vart och ett tar upp utvalda frågeställningar; som hur lämningar från gamla samhällen förs till upp ytan i och med att isen smälter och vad mer som gömmer sig i det frusna arkivet, eller hur de bofasta i de nordligaste regionerna hushållar med de knappa resurser som finns att tillgå. Ett 40-tal personer – alltifrån specialiserade forskare till invånare på Svalbard – berättar i intervjuer om sina personliga erfarenheter av livet i Arktis.

Syftet är uppenbart folkbildande. I rummet som intendenterna skämtsamt kallar »The panic room« finns en glasmonter med Arktis djurarter; fjälluggla, säl, isbjörn, och människa – som håller i broschyren »När krisen eller kriget kommer«. Längs väggarna spelas filmer på smältande is och nedanför finns det tidningsrubriker och faktarutor att läsa om ämnet till ljudet av en tickande klocka, och det finns inte en chans att missa rummets tema.

Men texterna från forskningen och de tio dokumentärfilmerna innehåller mycket intressant information och bidrar verkligen till förståelsen för vad som är utställt, och kanske ännu viktigare så ger de många synvinklarna en omfattande bild av livet i Arktis.

Utställningen ger oss inte svaret på vad som kommer att ske, utan visar vad som händer just nu, och vad som redan har hänt.

Väl ute ur isblocket, inne i den furudoftande salen som kallas »hemmet« visas en exposé om hur människans användning av resurser har förändrats. Den handlar om de fyra miljoner människor som lever i Arktis. Gamla föremål ställs i relation till nya och föreställningen att Arktis är en avlägsen plats opåverkad av teknologins avancemang krossas. Det väcker nyfikenhet att se en gammal »mygghjälm« bredvid en myggsticka, eller gamla träkartor jämte en gps.

I dokumentärfilmerna om Svalbard jag får syn på hur stort tekniksprånget har varit även i polartrakterna. Svalbard har de största koldioxidutsläppen per capita i världen.

***

Bonus: Smakfulla Arktis

I minst två års tid ska Nordiska museet visa sin utställning om Arktis och under tiden kan besökarna även pröva norrländska delikatesser på smörrebröd, som hjortron och västerbottenskräm, toppad med gräslök, från våra egna polartrakter. Andra alternativ är ishavskräftor eller ren och kantarell. Alla smörrebröden följer samma struktur med rågbröd, salladsblad, en creme och en huvudingrediens. Enkelt och utsökt.