Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Aktuellt / Inrikes / Veckans Fokus

Kampen mot skolskavet – ekvationen som inte går ihop

Glapp mellan krav och resurser. Många och otydliga regeländringar. En svällande arbetsbörda. Det är mycket som skaver i skolan.

Redan förra året klagades det på hur mycket kommunerna skar i skolans budget. I september visade en undersökning från Sveriges Radio att trenden fortsätter. Fler än hälften av landets kommuner, 151 av 290, har minskat grundskolans budget även i år. I mer än var fjärde kommun har det blivit färre anställda per elev. Och i 75 procent av kommunerna bedömer skolchefen att de troligen måste spara mer nästa år. Vilket med all sannolikhet kommer att innebära ännu färre personal per elev.

Detta kan straffa sig, inte bara för kommunen på sikt, utan även personligen för de anställda. Medborgare – föräldrar – har inget emot att skjuta budbärarna.

Till exempel i Luleå: Kommunen har beslutat att spara 106 miljoner på skolan fram till 2022. I mars 2019 presenteras den konkreta effekten: sju skolor och förskolor ska stängas. Skolchefen Maarit Enbuske förklarar beslutet med att man har valt att spara på lokaler och skolmatsalar hellre än personal. Resultatet blir att Maarit Enbuske hotas av medborgare med aggressiva mejl. Hon kallas »IQ-befriad«, »inkompetent«, »äcklig förrädare« och »bör få sparken«.

– Det är många mejl som har kommit på en gång och en del av dem gränsar till hat och hot, men är i de flesta fall åtminstone kränkande behandling. Jag blir ledsen så klart, men jag försöker skilja på mitt yrkes-jag och mitt privata liv för att orka med, säger skolchefen Maarit Enbuske till SVT Norrbotten.

Hon berättar också om en anonym person som skickat ljudfiler där avsändaren kräver att hon självmant ska säga upp sig annars ska hen se till att hon »avsätts«.

Är det inte medborgarna som jagar en, är det politikerna. Hässleholm, april 2019: Kommunpolitikerna lägger ett sparpaket på 73 miljoner på skolan. Skolchefen Eva Andersson protesterar: Max 49 miljoner går att spara om man ska kunna utföra uppdraget enligt statens utbildningskrav.

– På en direkt fråga om jag inom 14 dagar skulle kunna presentera en budget i balans för 2019 svarade jag att det kunde jag inte, berättar hon i Aftonbladet.

Dagen efter fick hon sparken och på fredagen gjorde hon sin sista arbetsdag. Fallet har upprört många, bland andra före detta skolminister Gustav Fridolin.

Fokus har sökt Eva Andersson för en intervju, men hon har avböjt.

Rektor får bli trollkarl när det läggs på alltmer inom den befintliga ramen.

Kommunernas skolchefer befinner sig, liksom rektorer på skolorna, i en något knepig situation. De har sitt uppdrag av staten enligt skollagen – att se till att alla elever utvecklas till lärande individer och demokratiska medborgare med respekt för de mänskliga rättigheterna – vilket statliga Skolinspektionen kontrollerar.

Men staten tar lite ansvar för att försäkra att resurserna matchar uppgiften. Pengarna till verksamheten tilldelas skolan i kommunens budget.  Kommunen, å sin sida, har många poster som ska finansieras och har svårt att ta ansvar för att skolans budget ska räcka till de krav staten, genom Skolinspektionen, ställer på skolorna.

Här finns ett grundläggande glapp: Den som beställer och kräver resultat betalar inte verksamheten, och den som betalar har inte mandatet att anpassa omfattningen efter de resurser som finns.

Uppgiften att få det hela att gå ihop ligger på den kommunalt anställda skolchefen, som enligt skollagen ska »tillse att de föreskrifter som gäller för utbildningen följs i huvudmannens verksamhet inom skolväsendet«. Uppgiften är alltså delvis att bita den hand som föder en när så behövs. Inte en helt lätt position.

Rektors uppdrag – att »se till att skolverksamheten följer statens styrdokument och värna det statliga utbildningsuppdraget« – placerades 2018 även i huvudmannens förvaltning, hos skolchefen.

– För rektorerna blir det jätteviktigt att ha en chef som också har det statliga uppdraget. Som kan vara lite grindvakt, säger Ann-Charlotte Gavelin Rydman, ordförande för Skolledarna på Lärarförbundet.

Enligt henne har rektorsrollen i praktiken svällt till två parallella jobb i en och samma tjänst: det ursprungliga statliga uppdraget att leda den pedagogiska skolverksamheten och en tjänst som administrativ tjänsteman för kommunal verksamhet.

– Kommunalt administrations- och rutinarbete slukar allt mer tid. Det kan handla om skolmat, skolbussar, snöskottning, ekonomi, elev- och föräldrasamtal, anställningar. Du har fyra till fem timmars mötestid i veckan som är påkallad av huvudmannen, säger Ann-Charlotte Gavelin Rydman.

Dessutom är de kommunala arbetsuppgifterna ofta akuta och måste prioriteras i stunden, till exempel situationer som kräver kontakt med polis och socialtjänst. Då finns risk för skav mellan rektor och lärarna.

– Du har förväntningar från medarbetarna på att du ska utveckla skolan tillsammans med dem. När man inte hinner med det arbetet blir det tokigt i tillitsskedet.

Vi ska komma till lärarna, men låt oss först återvända till Maarit Enbuske, skolchefen som hotades av anonyma ortsbor när hon gjorde vad arbetsgivaren, kommunen, krävde. Hot och våld blir allt vanligare även för rektorer. I en medlemsenkät 2017 svarade fyra av tio rektorer att de utsatts för hot eller våld. Som regel är det elever som är våldsamma och föräldrar som hotar. Hoten kan vara subtila och polisanmäls sällan. Kanske tänker man att det kommer med jobbet att ta smällarna, att vara en sköld för sina lärare, funderar Kristian Hansson, sakkunnig inom skola på Arbetsmiljöverket.

– Rektor är ansvarig för arbetsmiljön på skolan och att motverka hot och våld ingår i det ansvaret. En anmälan kan ses som ett misslyckande, även om jag vill poängtera att det verkligen inte är det, säger han.

Både Lärarnas riksförbund och Lärarförbundet kräver nu av regeringen att hot mot rektorer ska likställas i lagen med hot mot så kallad blåljuspersonal ­– personer som har en samhällsskyddande uppgift.

Oavsett hur man tar tag i de akuta problemen är förebyggande arbete grunden för en välmående verksamhet. Men även här misslyckas skolan. 2017 kom Arbetsmiljöverket med en nationell tillsynsrapport om skolan. Redan på första sidan konstateras att nio av tio gymnasie- och grundskolor brister i det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Även huvudmännen kritiserades för att inte ge tillräckligt stöd.

Tittar man på statistiken från Skolverket visar det sig dock att skolverksamhet har fått mer pengar varje år mellan 2013 och 2017, både totalt sett och per elev. Även i den kommunala fördelningen är skolan en vinnare. Enligt officiell statistik från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har grundskolan också fått högre tilldelning än många andra kommunala verksamheter mellan 2017 och 2018.

Ändå upplever många rektorer att det är svårt att få ihop det. I och med det fria skolvalet är verksamheten svårare att planera, eftersom man i praktiken inte vet hur många elever man har förrän skolan börjar i augusti. Kraven på undervisningen ökar, menar Ann-Charlotte Gavelin Rydman. Likaså elevkullarna.

– Rektor får bli trollkarl när det läggs på alltmer inom den befintliga ramen. Den kommunala budgeten lägger sig som en våt filt över det nationella rektorsuppdraget. Den kommunala budgeten blir i praktiken överordnad statlig lag. Det blir lite märkligt, säger hon.

Att skolchefer och rektorer sitter i kläm mellan medborgare och politiker, mellan stat och kommun, och på många håll har väldigt mycket att göra är bara en del av skavet i skolan.

Även lärare har många hänsyn att ta när de står där i klassrummet. Ett otal lagar och förordningar styr vad en lärare får och inte får göra när det gäller att hålla lugn och ordning under lektioner. Skrivningarna är inte heller så tydliga alla gånger. Förutom skollagen gäller  föräldrabalken, brottsbalken, regeringsformen, arbetsmiljölagen, läroplanen, yrkesetiska regler och lokala policyer, enligt en sammanställning som Lärarförbundet gjort.

Skolan ska inte bara handla om att lära sig fakt utan också lära eleverna att utvecklas som människor.

Sedan friskolereformen – som utvecklade skolan till en marknad där skolor är säljare och elever och föräldrar konsumenter – är läraren ständigt under lupp. Jämförd, utmanad och ifrågasatt. Det gynnar inte trygghet och arbetsro. Om arbetet består av att sätta gränser för barn och tonåringar, vars livsuppgift delvis är att utmana och söka gränser, blir man inte alltid populär.

Osäkerhet om hur handfast man får hantera stökiga elever, och inför hotet att bli anmäld till Skolinspektionen, påverkas lärare till den grad att de ibland väljer att inte göra sitt jobb ordentligt. De tittar åt ett annat håll i stället för att ta konflikter.

I en enkätundersökning bland Lärarförbundets medlemmar i våras sa sex av tio grundskollärare att de tvekat att ingripa mot elever som stör lektioner på grund av rädsla att bli anmälda. Sex av tio är också osäkra på vad skollagen ger dem för mandat när det gäller att visa ut elever ur klassrummet.

Det gynnar inte precis studieron i klassrummet. Enligt enkäten svarar var fjärde lärare att studieron är så dålig på hälften av deras lektioner eller mer att eleverna inte lär sig det de ska. Var fjärde lärare har funderat på att byta yrke på grund av dålig arbetsro på lektionerna. Den olusten är dubbelt så vanlig på grundskolan som bland gymnasielärarna. Och då råder redan brist på utbildade, legitimerade lärare.

Att lärare känner sig osäkra och olustiga på jobbet drabbar så klart eleverna. Jennie Gustafsson är ordförande för Sveriges Elevråd, Svea. På ett seminarium om studiero i skolan i oktober jämförde hon med andra yrkesgrupper:

– Vem skulle vilja opereras av en läkare som inte vågar fatta beslut av rädsla att bli anmäld? sa hon.

Ytterst är det eleverna som drabbas av den kramp som olika skav i skolan leder till, menar hon, eftersom de får en sämre utbildning och blir sämre rustade att tackla vuxenlivets alla krav och kriser. Och faktum är att redan nu mår elever allt sämre psykiskt. Barn och tonåringar är på intet sätt skyddade från samhällets ökade stress, snarare tvärtom. En rapport från Sveriges Kommuner och Landsting förra året bekräftar att psykisk ohälsa ökar hos eleverna.

Även här kommer skolan till korta: 2014 konstaterade Skolinspektionen i en tillsynsrapport att landets skolor inte klarar sitt uppdrag med att förebygga och motverka psykisk ohälsa för eleverna.

Hälsa är en av de frågor som Sveriges elevråd rankat som viktigast och gett styrelsen i uppdrag att jobba särskilt med i år. Jennie Gustafsson föreslår ett obligatoriskt hälsosamtal med skolpsykolog varje termin för alla elever, precis som elevhälsan utför regelbundna fysiska hälsokontroller.

– Det kräver förstås rätt antal elever per kurator och innebär en kostnad, men det är också en investering i bättre skolresultat. Skolan ska utbilda elever till ett livslångt lärande och ge elever verktyg för att klara sig genom livet, säger Jennie Gustafsson.

Tonåren är både fysiskt och psykiskt en metamorfos som i sig är rätt arbetsam. Världen öppnas på ett nytt sätt; full av intryck, ställningstaganden och krav på reflektion. Inför allt detta är tonåringar nybörjare.

– Vuxna tar inte alltid deras problem på allvar. Men för ungdomarna är problemen allvarliga för de vet inte hur de ska hantera kriser. För dem är det första gången, säger Jennie Gustafsson.

2011 ändrades lagen så att skolans elevhälsa »främst ska arbeta hälsofrämjande och förebyggande«. Frågan är vad »främst« och »främjande« betyder. Är Jennie Gustafssons förslag med hälsosamtal för ökad psykisk hälsa förebyggande eller ordinarie verksamhet? Beror det rent av på vad som sägs under samtalet? Vilken roll spelar det om insatsen fungerar? Det har hänt att skolor dragit ner på skolsköterskans närvaro med motiveringen att de nu endast ska jobba förebyggande.

Enligt Skolinspektionen är elevhälsans omfattning något som skolor och huvudmän ofta får kritik för. Det har gått åtta år sedan skollagen ändrades och ändå har de inte fått i gång ett förebyggande hälsoarbete.

Redan 2017 tillsatte skolminister Gustav Fridolin en utredning, som skulle varit klar, men i flera vändor fått fler direktiv och därmed förlängd tid. Under tiden satte regeringen Skolverket på att se till att något ändå hände på elevhälsofronten. Och det gjorde det!

Under 2016, 2017 och 2018 delade Skolverket ut projektmedel på totalt 110,2 miljoner kronor till 168 skolhuvudmän för att utveckla det lokala hälsofrämjande elevhälsoarbetet. Intresset var stort, 992 ansökningar kom in. Arbetet har precis redovisats och Skolverket lägger nu sista handen vid en forskningsantologi, skriven av Eva Hjörne, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet, som följt projekten i sin forskning. Resultaten överväldigade henne:

– Så engagerade skolor, så många idéer, spännande saker och bra utfall som vi fått av detta, utbrister hon.

– Initiativet är fantastiskt! Det här är nog bland det roligaste jag gjort.

När rektorer och huvudmän själva gavs uppgiften att sätta i gång hälsoprojekt för att öka lärandet på sina skolor blommade förebyggande hälsoprojekt ut till en djungel. Tidigare sågs eleven som problemet, något som skulle åtgärdas. I den här satsningen förlades problemet till skolans organisation. Eleverna blev målet.

– När man kopplar samman lärande och hälsa händer det något. Man ändrar förhållningssätt när man gör eleverna delaktiga, säger Eva Hjörne.

– En oväntad bieffekt har varit att även lärarna mår mycket bättre, så pass att sjukskrivningarna minskade. När eleverna blev mer engagerade blev det också mycket roligare att undervisa.

LÄS OCKSÅ: Här är Fokus frågor Anna Ekström inte vill svara på: ”För omfattande”

Hon ger några axplock ur de 168 projekten:

När matteproblem sattes upp på väggarna som en tipspromenad i klassrummet fick barnen röra sig samtidigt som de räknade; både studieron och inkluderingen ökade när pilatesbollar blev en allmän tillgång för dem som ville ersätta stolen, i stället för ett hjälpmedel för NPF-elever (elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar); i en skola startade alla elever varje dag med en halvtimmes pulshöjande fysisk aktivitet i idrottshallen. För att få ihop tiden togs fem minuter av varje lektion under veckan.

– Lärarna protesterade först, men det visade sig att de hann med vad de skulle bättre än tidigare, trots fem minuter kortare lektioner, berättar Eva Hjörne och lyfter ännu en positiv bieffekt: En socialt utsatt kille som var rädd för bollar började hålla på med just bollar. Ett halvår senare sökte han sig till den lokala fotbollsklubben och fick kompisar på kuppen.

Det projektet visar också att det inte måste vara så dyrt: skolan sökte och fick 60 000 kronor för pulsmätarutrustning till eleverna.

– Skolan ska inte bara handla om att lära sig fakta, det som mäts i Pisa-mätningen, utan också lära ele­verna att utvecklas som människor, säger Eva Hjörne.

När eleverna fick delta i ämnesplaneringen för året enligt läroplanen presterade de bättre – de tog ansvar för vad de själva varit med bestämt.

En skola hade problem med många anmälningar om kränkande beteende. Under ett halvår gick kuratorn runt på lektioner. När hon uppfattade något som kunde ses som kränkande, lyfte hon handen och ropade »paus!« så pratade de om den situationen i klassen direkt.

– Det roliga var att när kuratorn inte hade tid längre tog eleverna själva över systemet, säger Eva Hjörne och uppmanar alla rektorer att testa oavsett projektpengar.

Agilitet. Att ständigt göra små förändringar i vardagsarbetet, se vad som händer och förändra igen. Det är tidens melodi i alla utvecklingssammanhang. Men tvärtemot vad som präglat skolan under de senaste femton åren. I stället har politiker kritiserats för att reformera sönder skolan genom ständigt nya detaljerade bud uppifrån, utan att ta hänsyn till vad de som jobbar i skolan tycker.

Elisabet Nihlfors, professor i pedagogik med inriktning mot ledarskap vid Uppsala universitet, ger kritikerna rätt: Just det specifika och det lokala är nycklarna till en lyckad skola. Generella åtgärder på specifika problem leder ofelbart till att alla kommer i kläm. Förtroende och dialog i alla led är vad som behövs, hävdar hon.

– Vi har så nära till att prata om skolan i singularis, bestämd form, men i verkligheten finns det 25 000 skolor som drivs av fler än 1 000 huvudmän. I sin likhet är de väldigt olika, säger Elisabet Nihlfors.

Om man ska nå målet en likvärdig skola för alla, så betyder det inte att lösningarna ska vara lika, påpekar hon. Tvärtom: Eftersom människor, samhällen och skolor är olika, krävs olika åtgärder för att skapa likvärdighet för barnen.

– Det förutsätter att du vet var du är; känner din ort, dina förutsättningar. Rektor behöver stöd i att analysera sin situation och lösa problemen.

Just det är skolchefens uppgift: att ha överblick, samordna resurser och stötta rektorer.

Debatten om statlig eller kommunal skola har sakta börjat att bölja fram och tillbaka igen. Elisabet Nihlfors har sin åsikt klar och sätter fingret mitt i det glapp som det här reportaget började i:

– Allt med skolan är statligt. Utom ekonomin som, utöver statligt skatteutjämningsbidrag, vilar tungt på kommunerna. Det är ett systemfel. Skolan bör vara statligt finansierad, säger hon.

Däremot kommunalt styrd. Pengarna ska direkt ner från staten till skolchefen, som har den kommunala överblicken, och jobbar tillsammans med rektor, som har den konkreta kompetensen.

– Den som är närmast verksamheten är den som vet vad som behövs var.

LÄS OCKSÅ: Här är Fokus frågor Anna Ekström inte vill svara på: ”För omfattande”

Puls- och betygshöjande. Elina Söderqvist Bengtsson är en av eleverna på Björkeby­skolan i Järfälla som drar nytta av forskningsprojektet »rörelse för bättre hälsa och inlärning«. .

FAKTA: Lagrummet för lärare i klassrummet

Det finns många paragrafer för en lärare att ha i beaktande under sin arbetsutövning.

Vid överträdelse riskerar en lärare att: an--
m-älas arbetsrättsligt – till arbetsgivaren för disciplinstraff som löneavdrag och avstängning;  anmälas straffrättsligt – till polisen för brott; anmälas till Barn- och elevombudet; få lärarlegitimationen indragen.

En anmälan utreds ofta under flera månader och innebär ett misstänkliggörande.

Skolans tillsynsansvar: 6 kapitlet i föräldrabalken; 23 kapitlet, paragraf 6 i brottsbalken, Domstolspraxis: Högsta Domstolens dom B 1354–07.

Elevers rättigheter: 2 kapitlet, paragraf 18 i regeringsformen – rätten till utbildning; 1 kapitlet, paragraf 5 i skollagen om att motverka kränkande behandling; 1 kapitlet,  paragraf 10 i skollagen om barnets bästa; 5 kapitlet, paragraf 3 i skollagen om rätt till studiero; arbetsmiljölagen, lagrum 11, del 1: Eleven ska möta respekt

Elevers ansvar: Lagrum 11/GY 11, 2.3.

Nöd och nödvärn: 24 kapitlet, paragraf 1, brottsbalken.

Disciplinära befogenheter enligt skollagen: 5 kapitlet, paragraf 6 om omedelbara och tillfälliga åtgärder; 5 kapitlet, paragraf 6, 3 stycket om proportionalitetsprincipen;  5 kapitlet, paragraf 7 i skollagen om utvisning;  5 kapitlet, paragraf 22 i skollagen om omhändertagande av föremål; 2 kapitlet, paragraf 6 i regeringsformen om skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp;  5 kapitlet, paragraf 14/17 i skollagen om avstängning;  5 kapitlet, paragraf 24 i skollagen om dokumentation.

Lokala tillvägagångssätt: 5 kapitlet, paragraf 5 i skollagen om ordningsregler;  Huvudmannens/skolans policy;  Åtgärdsprogram.


FAKTA: Skollagen om skolans syfte

Kapitel 1 Syftet med utbildningen inom skolväsendet, paragraf 4:

Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.

I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera