Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Språket / Utrikes

Vem behöver ett efternamn när allt kommer omkring?

En äldre thailändare kan lystra till namn som »lilla syster sockerrör«. Och i Myanmar byter folk gärna namn flera gånger under sin livstid.

Det kan vara nog så svårt för en svensk eller annan europé att komma ihåg – och framför allt uttala – asiatiska namn. Att de låter främmande är inte förvånande. Men vad är efternamnet – om det finns något? En och annan tycks dessutom använda olika namn under sin livstid. Och varför heter folk som de gör?

Tag till exempel Aung San Suu Kyi, demokratikämpen från Myanmar som fick Nobels fredspris 1991. I tidningsrapporter kallas hon ibland »Aung San« när skribenten vill förkorta namnet. En del tror att Kyi är hennes efternamn, så hon blir då »fru Kyi«. Jag har också sett »Aung Kyi« då någon trott att »San Suu« är något mellannamn.

Allt detta är helt fel. Hon heter Suu Kyi och Myanmar är ett av få länder där folk inte har några efternamn. Men eftersom Suu Kyi är ett vanligt kvinnonamn har hon lagt till faderns namn för att skilja sig från andra med samma namn. Aung San ledde på 30- och 40-talen kampen för landets självständighet från Storbritannien. Han fick dock aldrig uppleva den eftersom han mördades den 19 juli 1947. Det dröjde till den 4 januari 1948 innan Myanmar blev fritt.

Aung San har sedan dess hyllats som nationalhjälte och det är också det minnet dottern vill hylla genom att lägga till hans namn till sitt. Det är inte ovanligt. En annan kvinnlig politiker heter Cho Cho Kyaw Nyein, eller egentligen bara Cho Cho. Men hennes far Kyaw Nyein var en framstående politiker under 50-talet.

Om man tar manliga namn är Maung Maung ett av de vanligaste, i alla fall förr. Det finns följaktligen otaliga Maung Maung i hela landet, men en Maung Maung som gått på universitet kan kalla sig Thekato Maung Maung. Thekato betyder universitet. En annan Maung Maung som är serietecknare kan kalla sig Katoon Maung Maung, med det engelska namnet för serieteckning, cartoon, uttalat på det lokala språket. Och alla äldre män tituleras U, farbror. Till män i samma ålder lägger man till Ko (bror) innan namnet och de som är yngre blir alltid Maung någonting, även om det också är ett vanligt namn i olika kombinationer. Äldre kvinnor tituleras alltid Daw (faster eller moster) medan jämnåriga och yngre är Ma (syster) plus namnet. Och dessa titlar måste man använda, även med bekanta. Att utelämna dem är mycket oartigt, faktiskt förolämpande. Och vi minns FN:s tredje generalsekreterare U Thant. Han hette egentligen bara Thant. U var en hederstitel, men det framkom aldrig i internationella sammanhang.

Men frågan om namn i Myanmar är mer komplicerad än så. Nationalhjälten Aung San hette inte det när han föddes. Han hette som barn Htein Lin. Det var först på 30-talet då han blev studentaktivist som han lade sig till med namnet Aung San. Aung betyder seger, så det var ett passande namn för en ung man som slogs mot kolonialmakten. Under andra världskriget allierade han sig med japanerna och tog upp väpnad kamp mot britterna. Han blev då Bo Teza. Bo är en rent militär titel. Men när stödet från Japan inte blev vad de hade tänkt sig bytte han och hans kamrater sida och anslöt sig till britterna, som återerövrade landet under det andra världskrigets sista år. Då blev han Aung San igen och hette så fram till sin död.

Vilket namn man ger ett barn är viktigt i Myanmar och det är helt beroende på vilken veckodag det fötts. Varje veckodag har också speciella egenskaper, som ska prägla personen genom hela livet. Aung San, alltså Htein Lin, var född på en lördag. Då måste namnet börja med T, Ht, D, Dh eller N. Alltså inte A som i Aung San. Den bokstaven är reserverad för personer födda på en söndag. Men Aung San brydde sig tydligen inte om det. De som är födda på en tisdag får namn som börjar på S och Ny. Så Suu Kyi var född på en tisdag, inte en söndag som Aung skulle ha påvisat. Alla veckans sju dagar har en uppsättning bokstäver som namnen kan börja på.

Den japanske premiärministern Shinzo Abe heter så i internationella sammanhang men Abe Shinzo hemma i Japan.

Och sedan är det personligheten. De som är födda på måndagar blir avundsjuka, de på tisdagar ärliga, onsdagsbarn har lätt för att bli arga men lugnar snart ner sig, torsdagsfödda är beskedliga, fredagsfödda pratsamma och lördagsfödda hetlevrade och ofta besvärliga. De som är födda på en söndag har framtiden för sig som sparsamma, även knussliga, individer. Det låter kanske märkligt, men vetskapen att man är född på en viss dag påverkar faktiskt folk rent psykologiskt. Lördagsfödde Htein Lin, senare Aung San, visste att han skulle ställa till oreda för britterna och dottern Suu Kyi har så gott det går försökt vara ärlig och uppriktig.

Bristen på efternamn kan ibland stöta på besvär, i synnerhet utomlands. Jag träffade en gång en läkare från Myanmar i Kalifornien som enligt visitkortet han gav mig hette Aung Khin Aung Khin. Jag tyckte det var märkligt och frågade vad det var för ett konstigt namn. Han suckade: »Det var när jag invandrade till USA.Immigrationsmyndigheterna frågade mig vad jag hette i förnamn. Jag sa Aung Khin. Sedan frågade de om efternamnet, och jag sa att det är samma sak.« Så det blev Aung Khin Aung Khin och det var sent och svårt att ändra på det när han väl fick sina amerikanska id-handlingar.

I Thailand råder ett helt annat system. Där har man faktiskt för- och efternamn. Det är bara det att ingen använder de namnen i vardagstal.

Innan kung Vajiravudh, som satt på tronen från 1910 till 1925, lät införa familjenamn hade man bara namn som »farfar Häst« (Ma), »faster Röd« (Daeng), »lillebror Groda« (Gop) och »lilla syster Sockerrör« (Ooy). Vajiravudh, som var utbildad på internatskola i England, ville »civilisera« folket så 1913 bestämdes att alla medborgare skulle ha riktiga för- och efternamn, som i väst. Eftersom bara folk av högre stånd tidigare hade haft släktnamn skapande man nya för allmänheten, baserade på sanskrit och pali – buddhismens kanoniska språk – men med thailändska uttalsregler.

Efternamnen betyder sällan något på thailändska men har skapats med kombinationer av »lyckosamma« ord som guld, ädla stenar och välstånd. Förnamnen kan betyda »perfekt« eller något liknande. Thailändare av kinesiskt ursprung har i allmänhet långa och krångliga efternamn, som ett tecken på att myndigheterna inte helt vill släppa etnisk identifiering även om kinesättlingarna är helt integrerade i det thailändska samhället.

Men mer än hundra år senare har de »nya« namnen inte helt slagit igenom. De finns bara på personbevisen och id-korten. I vardagslag använder man sig fortfarande av smeknamnen, som man kallar de traditionella benämningarna. Den enda skillnaden är att man i modern tid börjat välja lite mer trendiga namn än de som inspirerats av färger och djur. En manlig bekant inom reklambranschen kallar sig Goff, vilket egentligen är hans favoritsport, golf. Andra »moderna« namn är Pepsi, Peun (den thailändska förvrängningen av det engelska ordet för äpple) och Bon (det thailändska uttalet för engelskans ball som i football). Jag känner också en kvinna som gav sin son smeknamnet Taxi därför att hon inte hann fram till sjukhuset när han skulle födas, så det skedde i en taxi.

Bland de »gamla« smeknamnen hittar man förutom de som jag redan har nämnt även Lek (liten), Thong (guld eller ledarkyckling beroende på tonen), Ning (lugn) och Maew (Katt). Men på deras id-handlingar står det namn som Somchai Tansubhapol eller Supawadee Lertcheoenchok.

Även statsledare och politiker har smeknamn, som man till och med använder när man skriver om dem i tidningarna. En tidigare premiärminister, nu i exil, hette Thaksin Shinawatra men kallades Maew även i pressen. Maew kan alltså betyda katt, men här är det ett annat namn på grund av på tonen på uttalalet. Det rör det sig om det thailändska namnet på hmong, en bergsstam i norr. Thaksin, eller Maew, är visserligen av kinesiskt ursprung och inte hmong. Men han kom från norra Thailand där det bor många hmonger. Hans ansikte är också fyrkantigt som hos många hmongmän. Detta anses inte förolämpande, tvärtom. Hans familjemedlem och senare efterträdare Yingluck Shinawatra kallades Pu, som i krabba, kanske därför att hon var rödaktig då hon föddes eller som liten försökte gripa saker med händerna.

I Thailand använder man sig alltid av en titel när man tilltalar en person man re­spekterar eller inte känner så väl, i allmänhet khun som betyder herr eller fru. Då kan man använda det »riktiga« förnamnet, så Khun Thaksin är artigt och går bra. Man tilltalar däremot aldrig någon med enbart efternamnet. Det kan tolkas som om man talar om den personens döda förfäders andar. När jag var Asienkorrespondent för Svenska Dagbladet hade jag ibland problem med detta. Jag skrev Thaksin och några läsare undrade om jag var du och bror med premiärministern. Jag var tvungen att förklara, med varierande framgång, hur det förhåller sig med namn i Thailand.

För- och efternamn är också något som kan förvirra i länder som Kina, Korea och Vietnam. Där kommer familjenamnet först och det personliga namnet efteråt. Det har jag haft problem med då jag skrivit böcker om Asien. När jag skriver Xi Jinping, Kinas nuvarande president, och sedan Xi har det ändrats av korrekturläsare till Jinping. Men hans familjenamn är Xi. Bara ytterst nära familjemedlemmar skulle kalla honom för Jinping. Samma med Mao Zedong, »den store rorsmannen« som styrde Kina med järnhand i årtionden. Hans familjenamn var Mao och Zedong det givna namnet.

I Japan råder faktiskt samma system när det gäller namn, men för att verka mer »internationella« ändrar man på det i texter på andra språk än japanska. Den japanske premiärministern Shinzo Abe heter därför så i internationella sammanhang men Abe Shinzo hemma i Japan.

Att bli lite mer »västerländska« är också vanligt bland kineser utanför den väldiga folkrepubliken. Då använder man sig av ett engelskt förnamn plus det kinesiska familjenamnet. Hongkongs högste verkställare, som nu befinner sig i blåsväder med dagliga demonstrationer i den forna brittiska kolonin, heter Carrie Lam. Men hennes »riktiga« kinesiska namn är Lam Yuet-ngor, med familjenamnet först. (Hon föddes som Cheng Yuet-ngor och gifte sig med Lam Siu-por, en matematiker som nu bor i England och har vänt på namnordningen och heter Siu-por Lam). Singapores starke man ända fram till sin död 2015 hette Lee Kuan Yew, ett namn han föredrog framför Harry Lee, som han kallades så länge han var advokat. Men han valde att använda ett mer kinesiskt namn när han på 50-talet blev politiker.

I Indonesien kan det bli ännu mer förbryllande. Sukarno, landets starke man från 40-talet till mitten på 60-talet, hette bara så: Sukarno. Men han kallades ofta Bung Karno, broder eller kamrat och så Karno, en kortare version av det fullständiga namnet.

Efter honom kom Suharto, en general som också bara hade ett namn. Suharto utmanades sedan av en av Sukarnos döttrar som hette Megawati. Liksom Aung San Suu Kyi i Myanmar lade hon till sin fars namn till sitt, så hon blev Megawati Sukarnoputri, som kan översättas med barn eller dotter till Sukarno. Sukarnoputri är alltså inte ett familjenamn.

Den nuvarande indonesiske presidenten Joko Widodo kallas allmänt Jokowi, en sammandragning av för- och efternamnet. Ett folkligt smeknamn passar också bra då han ordnar rockkonserter. Jokowi är en stor Metallicafan och spelar själv både saxofon och elgitarr.

Namnbruket i Asien kan för västerlänningar ha sina lustiga sidor, men man bör komma ihåg att det är allvarligt och man måste respektera de seder och bruk som finns. Och hur har vi det egentligen med gamla svenska soldatnamn som Modig, Hurtig, Flink och Stark? Eller alla de nya namn folk tar sig nu för att de inte vill heta Svensson, Bengtsson eller Andersson? Namn, var vi än bor eller kommer ifrån, är en del av varje folks kulturarv. Och det är värt att veta varför folk, hos oss och i Asien, heter på ett visst sätt. Det finns alltid en förklaring till vad som kan tyckas egendomligt. Och det är värt att veta hur det ligger till så man inte förolämpar någon i onödan.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera