Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Språket

den gemena revolutionen

Den versala tyska traditionen håller (kanske) på att ruckas på.

Funktionalismen var ledstjärna när den tyska konst- och designskolan Bauhaus grundades 1919. Där föddes typsnitt som präglades av samma anda. Gemensamt för dem var att de saknade seriffer – det avslutande tvärstrecket på bokstäver – för att underlätta läsningen.

Bauhaus gjorde snart revolt mot fler konventioner. Designskolan började förespråka Kleinschreibung eller gemenisering, bruket av enbart små bokstäver. Även det sågs som funktionellt: »Varför skriva stort, när man inte kan tala stort?«

Tyskan håller fast vid inledande versal i substantiv. Där skrivs bok alltså Buch. Men Bauhaus ansåg att stor bokstav skulle slopas även i början av meningar och i egennamn. Skolan skrev således bauhaus. När nazisterna tog makten 1933 bommades den igen eftersom verksamheten betraktades som samhällsfarlig.

Andra världskrigets slut blir också slutpunkten för tyskans storhetstid. I svenska skolor blir i stället engelska första främmande språk. I Danmark och Nederländerna upphör bruket av inledande versal på substantiv.

Men svenskan började bryta med tyskan redan på 1600-talet. Krig och handel hade i århundraden borgat för omfattande kontakter. Och det var i regel de svensktalande som fick anpassa sig – även rent språkligt.

När svenskarna började ifrågasätta det förhållandet under 1600-talet var ett argument att stora bokstäver tar stor plats och därför gör det onödigt dyrt att trycka böcker. Ett annat var att stor bokstav bara bör användas för att särskilja heliga ting från världsliga ting – som Gud från människa. Men det tyngsta argumentet var att inledande versal på substantiv ansågs olämpligt eftersom det betraktades som typiskt tyskt.

Förändringen gick långsamt. En bit in på 1800-talet var det i svenskan fortfarande vanligt att skriva Bok. Det var först då som det började skapas normer för skriftspråket. Innan dess gjorde skribenter lite som de ville. Principen var snarare att det skulle se snyggt ut än att det skulle vara enhetligt.

I tyskan har substantiv inletts med stor bokstav ända sedan medeltiden. Det skrivsättet dök först upp i nomina sacra, ›heliga ord‹, som Gott, ›Gud‹. Så småningom spred sig bruket till alla egennamn och substantiv.

Att använda enbart gemener kan vara ett sätt att göra uppror. På 1970-talet förklarade Röda armé-fraktionen krig mot samhället genom bombdåd, mord och kidnappningar. Ett symboliskt val av terrorgruppen var Klein-schreibung. Alla kommunikéer bestod enbart av gemener.

Föreställningen om att versaler är ett borgerligt fenomen lever kvar på vänsterkanten i Tyskland. Dagstidningen Die Tageszeitung använder till exempel förkortningen taz utan några versaler.

Det senaste försöket att slopa den stora bokstaven gjordes inför 1996 års tyska stavningsreform. Kommissionen bakom förslaget förespråkade liten bokstav för substantiv. Men motståndet var för starkt. Frågan hade sådan sprängkraft att ledamöter lämnade kommissionen i protest.

I dag finns det en ny rörelse för gemener. Men den kommer inte från politiker eller språkvårdare. Det snabba och informella skriftspråket i sms och sociala medier gör att de små bokstäverna breder ut sig.

Denna utveckling är Bauhaus moderna bundsförvant i kampen mot de tyska versalerna – hundra år senare. Om det blir tradition eller funktionalism som segrar återstår att se.

Anders Svensson

Chefredaktör på Språktidningen

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera