Dagmar von Arbin
När Dagmar von Arbin, barnbarnsbarn till Oscar II, somnade in, 103 år gammal, var hon den ättling till Jean Baptiste Bernadotte som uppnått högst ålder.
Grevinnan Dagmar Bernadotte af Wisborg föddes den 10 april 1916. Hennes föräldrar – greve Carl Bernadotte, son till prinsparet Oscar och Ebba Bernadotte, och friherrinnan Marianne de Geer – orsakade stor skandal i Stockholmssocieteten när de skiljdes 1935. Modern gifte senare om sig med affärsmannen Marcus Wallenberg.
Dagmar växte upp på godset Frötuna utanför Uppsala. En ofta sedd gäst hos familjen var vår nuvarande kungs far, prins Gustaf Adolf, som studerade vid Uppsala universitet. Prinsen, som kall-ades Edmund i familjen, fäste sig vid sin släkting Dagmar och därför fick hon vara brudtärna när han 1932 gifte sig med prinsessan Sibylla av Sachsen, Coburg-Gotha. Eftersom jag skrev biografin om prinsessan Sibylla (Albert Bonniers förlag, 2008) var Dagmars minnen om brudparet ovärderliga för mig. Dagmar och jag blev tack vare boken goda vänner och hon älskade att dela med sig av sina minnesbilder av de färgstarka medlemmarna av ätten Bernadotte under våra möten i hennes hem i Nockeby, Bromma.
Kärleken fann Dagmar hos officeren Nils-Magnus von Arbin. Paret gifte sig 1936 och fick fem döttrar, bland andra den kända festarrangören Marianne Flach (som avled av cancer 2006).
Maken flyttade runt till olika platser på grund av sina uppdrag inom försvarsmakten men Dagmar och barnen följde alltid med. Familjen bodde fyra år i London efter andra världskrigets slut – en tid Dagmar såg tillbaka på med tacksamhet. Änka blev hon 1985.
Familjen upp tog merparten av Dagmars tid och genom alla år höll hon kontakt med sina många kungliga släktingar. Dagmar mindes dem alla in i det sista. Hon talade ofta om sin farmor och farfar – prinsparet Ebba och Oscar Bernadotte, som båda var djupt religiösa människor och som arrangerade högmässor i hemmet Malmsjö Gård i närheten av Botkyrka. Hon berättade varmt om sin gammelfaster och gudmor, den levnadsglada danska prinsessan Ingeborg, som så tragiskt förlorat sina döttrar (Astrid av Belgien och Märtha av Norge) men ändå alltid såg det positiva i livet.
Hon mindes även sin farfars bror, kung Gustaf V som ofta bjöd in till middag på Drottningholms slott men Dagmar upplevde den gamle kungen som aningen strikt. Då var det lättare att umgås med hans son, kung Gustaf VI Adolf och dennes brittiskfödda drottning, Louise Mountbatten. Dagmar hade även en fin relation med sin farbror, den kände diplomaten, greve Folke Bernadotte af Wisborg, som sköts ihjäl i Jerusalem 1948.
Även med vår nuvarande kungafamilj fanns det mycket kontakt. Dagmar von Arbin bodde de sista åren av sitt liv på ett äldreboende i Nockeby i Bromma – väldigt nära Drottningholms slott. Hade det firats någonstans med de kungliga släktingarna insisterade alltid kungaparet på att skjutsa hem Dagmar, och varje gång eskorterade kungen sin fars tremänning ända fram till lägenhetsdörren. »Då må du tro att tanterna på hemmet tittade«, skrattade Dagmar efteråt.
Monarkins framtid i Sverige oroade sig aldrig Dagmar över. Hon hade fin kontakt med kronprinsessan Victoria och var mycket imponerad av prinsessan Estelles sätt att handskas med allmänhetens intresse trots sin ringa ålder.
Vid de senaste årens kungliga bröllop, barndop och födelsedagskalas deltog alltid Dagmar som en av hedersgästerna och blev då lite av en kändis för de många tv-tittarna runt om i landet. Trots allt var det ju så att hon, mer än någon annan, knöt samman ätten Bernadotte genom så många år.
Dagmar von Arbin sörjs närmast av sina fyra döttrar med familjer. Hennes begravning äger rum i Oscarskyrkan i Stockholm den 4 februari.
Roger Lundgren
Journalist och författare
