Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika / Politik

Fichtelius: Svenska politiker – lär er av era brittiska och amerikanska kolleger!

Varför lyckas inte den svenska riksdagen fånga tidens stora frågor i sitt arbete, frågar sig Erik Fichtelius.

Vilket fantastiskt politiskt tv-år som är till ända: »Order! Ropen från talmannen i det brittiska underhuset eller kongressförhör i Washington med välformulerade juristprofessorer, dekorerade militärer och modiga diplomater som trotsar Trump. Retorik och kunskap är en fröjd för öron och ögon.

Det är fascinerande att så mycket sker i direktsändning, autentiskt inför kamerorna. Och inspirerande att se hur parlamenten lyckats inta en central roll i det offentliga rummet. Det är i den folkvalda församlingen fakta presenteras och diskussionen förs.

Så här presenterar sig också den svenska riksdagen på sin webbplats: »Kammaren är riksdagens hjärta. Här debatterar riksdagens ledamöter och fattar en mängd beslut som rör vår vardag. I debatterna argumenterar ledamöterna för sin politik, granskar regeringen och väcker opinion i olika frågor.«

Man skulle kunna tro att det är där det händer.

Jag provade tanken sista veckan före juluppehållet. Det var en dramatisk vecka i politiken. Moderaternas Ulf Kristersson hade just bjudit in Sverigedemokraternas Jimmy Åkesson i värmen. Arbetsförmedlingen fick en ny generaldirektör och V gick ihop med M, KD och SD för att möjligtvis fälla den nya arbetsmarknadsministern. Pisa-undersökningen presenterades och gangsterskjutningarna fortsatte.

Vad spännande det måste vara att jobba i riksdagen och bevaka politik … Mitt i händelsernas centrum!

Jo, pyttsan!

Torsdagen när Jonas Sjöstedt fullföljde sitt anlopp mot regeringen var han ändå i riksdagen. Han var en av dem som var uppe i talarstolen under riksdagsveckans bästa tillfälle att i direktsänd tv bråka med regeringen under frågestunden. Varje torsdag klockan 14 står ett antal statsråd till svars för att under friare (?) former oförberett svara på vilka frågor som helst från vilken riksdagsledamot som helst. Plats för nyheter, aktualiteter, hög relevans och hårda ord.

Många av mina kollegor var på plats i riksdagen den dagen. Men på själva pressläktaren var det tomt. Frågestunden lunkade på så långt från retoriken i det brittiska underhuset som det någonsin går. Jag satt där ensam och lyssnade, men måste gå till protokollet för att komma ihåg vad ledamöterna frågade om. Arbetsmiljön på Nationalmuseum, reseavdraget för glesbygdsbor, kulturskolan i Gislaved …

Jodå, den svenska talmannen avbryter och tillrättavisar också, precis som den brittiska. Men i Sverige gäller det sekundpassning. Den första frågan och svaret får vara 60 sekunder. Uppföljningsfråga med svar 30 sekunder. En klocka på riksdagens vägg räknar ner; först i grönt, sedan i rött när sekunderna är slut. Precis på sekunden avbryter talmannen, även om det alldeles uppenbart bara är ett frågetecken kvar i anförandet. Den som drar över mer än någon sekund får en skarp tillsägelse. Formen omöjliggör ett verkligt meningsutbyte.

Vänsterledaren Jonas Sjöstedt gick ändå upp i en av veckans brinnande frågor:

– Min fråga är: Varför lyssnar regeringen inte på riksdagens majoritet, som säger nej till denna kaosprivatisering av Arbetsförmedlingens verksamhet?

Men arbetsmarknadsministern var inte på plats och de närvarande ministrarna tog inte upp handsken. Jonas Sjöstedt släppte ändå tappert sin nyhet från riksdagens talarstol:

– Det ger inte Vänsterpartiet något annat alternativ än att fullfölja att lämna in en misstroendeförklaring mot ansvarigt statsråd. Vi kommer nu att ta kontakt med Moderaterna för att agera gemensamt i denna fråga.

Statsrådet Mikael Damberg (S) svarade med att regeringen kommer att tillsätta en arbetsgrupp. I stället var det i kammarfoajén utanför plenisalen det hände. Det var där, utanför kammaren, som alla partiledare, gruppledare, kommentatorer och reportrar, mikrofoner och kameror fanns på plats.

Det är märkligt och sorgligt hur oförmögen den svenska riksdagen är att fånga tidens stora frågor i sitt eget arbete. Tänk hur det skulle kunna vara:

Aktuell debatt om gängskjutningarna. Riktig frågestund om Arbetsförmedlingen. Utskottsförhör med gd. Dagsaktuell öppen expertutfrågning om Pisa-resultaten i utbildningsutskottet. Snabb-insatt debatt mellan partiledarna om M:s närmande till SD. Offentligt seminarium i KU om innebörden av en misstroendeförklaring. Stora forskarsamtal om klimatkrisen.

Det är inte rimligt att riksdagen förtvinar under tristessens traditioner. Jag har en önskan inför det kommande året:

Att talmän, gruppledare och partiledare låser in sig på ett rum, utan möjlighet att komma ut förrän de kommit överens om nya spelregler i riksdagen som gör att parlamentet kan spela sin rättmätiga och relevanta roll i svenskt politiskt liv. Tänk om!

Läs alla krönikor av Erik Fichtelius här!

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera