Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika / Kultur

Nina van den Brink: När LO säljer sin arbetarkonst på auktion

Utrensad arbetarkonst. Så skulle aldrig Vilhelm Moberg ha tänkt.

I Vilhelm Mobergs roman »Din stund på jorden« ligger Albert Carlsson sömnlös i sin säng i Kalifornien och lyssnar till havets brus. Ljudet får honom att tänka på ett annat vatten, på Bjurbäcken i ett Sverige som han lämnat bakom sig, och hur han brukade fiska gädda och lake med sin sedan länge döda storebror i strömfåran där.

Vattnets brus är Alberts madeleinekaka, den sinnliga kopplingen mellan nu och då, som väcker minnet ur hjärnans dammiga arkivsömn och lyfter det till medvetandets nivå.

Doft, smak, musik fungerar som genvägar till det förflutna. För våra gemensamma minnen. Däremot  går det inte att lita på sinnena. Släktens minnen behöver ordnas, visas upp och delas. Vi berättar historier för varandra om mormor och gammelfarfar. Gör fotoalbum eller fotoböcker. Med tiden växer en sorts arkiv fram, där släktens gemenskap bevaras.

På liknande vis, bara i oerhört mycket större skala, formerar sig samhällets kollektiva minnen och bidrar till nationens historia. Varje berättelse har sitt specifika perspektiv, som tillsammans, om de får berättas fritt, blir en mångröstad helhet. Den helt avgörande förutsättningen är att källmaterialet, våra gemensamma bäckar och »fotoalbum«, finns kvar. Minnet är en förrädisk myr. Vad händer när det inte längre är verifierbart? Minnen riskerar att förvanskas, om inte av tidens slöjor så av krafter som vinner på att förvränga dem. Ur arkiven hämtas nya perspektiv. I arkiven verifieras sanningshalten hos både nya och existerande berättelser.

Författaren och vetenskapsjournalisten Maja Hagerman skrev i somras en debattartikel där hon pekade på att det pågår en dragkamp om vårt lands historia, där högerextrema nationalister försöker slå in en kil mellan Socialdemokraterna och deras folkhemsbygge, i syfte att koppla sig själva närmare denna idé om en särskilt svensk gemenskap:

»Målmedvetet går de in för att förvanska historien längs denna strategiskt valda huvudlinje.«

Det är i denna pågående strid om kulturarv och historieskrivning som det känns bekymmersamt att intresset för att bevara minnena från förra seklet verkar så litet hos arbetarrörelsen. Arbetarrörelsens historia är, till skillnad från de flesta partiers, inte främst politisk. I den ryms berättelsen om det moderna Sveriges framväxt och levnadsvillkoren för svenska arbetare under större delen av 1900-talet.

Arbetarrörelsens arkiv och biblioteks tidskrift Arbetarhistoria berättar i senaste numret att insamlingen till arkivet har riktats om för att bättre fånga upp dagens stora arbetarfrågor, såsom hushållsanställdas historia. Samtidigt är det bara några veckor sedan det meddelades att arkivet säger upp åtta personer, varav samtliga bibliotekarier, och att inga nya inköp av arbetarlitteratur kommer att ske. Skälet är förstås ekonomiskt. Även i LO-borgen rensas det i den gamla arbetarkonsten. Tidningen Kommunal­arbetaren berättade i veckan att en tredjedel av arbetarkonsten har sålts till personal, på auktioner eller skänkts till Myrorna.

Det är begripligt att LO vill skapa plats åt en konst som berättar även om 2000-talets arbetare och låglönare. Det som är bekym­rande är att ingen tar hand om det som utrangeras. Vem vårdar arvet av hur »vi byggde landet?«

Vilhelm Moberg skrev »Din stund på jorden« när han insåg att han var den enda människa i världen som fortfarande mindes att hans broder levat. Han skrev tillbaka livet till brodern och Bjurbäcken där de fiskat tillsammans. För precis som Albert så insåg Vilhelm Moberg att hembygden, så som den sett ut när de levde där, inte längre fanns kvar.

Läs fler krönikor av Nina van den Brink här!

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera