Blogg

Hakelius: Sanders lycka är en splittrad motståndarsida

Socialisten Bernie Sanders tog övertygande hem Nevada. Mycket tack vare det splittrade motståndet.

Bernie Sanders ser gärna att startfältet förblir brett. Ju större splittring bland hans rivaler, ju bättre chans att Sanders kan dra nytta av vinsten i Nevada i helgen. Kanske till och med bli omöjlig att stoppa, redan efter supertisdagen nästa vecka.

Joe Biden skulle behöva en rejäl upprensning i startfältet, förutom en övertygande vinst i South Carolina i helgen. Att han kom tvåa i Nevada, strax före Pete Buttigieg, gör att han hänger kvar, men han fick bara knappt hälften så många röster som Sanders. Det duger inte. Trycket från det demokratiska etablissemanget, som inte vill se Sanders vinna, är nu hårt på Tom Steyer, Amy Klobuchar och Elizabeth Warren — till och med på den framgångsrike Pete Buttigieg — att dra sig tillbaka.

Tillsammans drog de fyra kandidaterna ungefär lika många röster som Sanders i Nevada. En betydande del skulle ha tillfallit Joe Biden, om han hade varit det enda alternativet till Sanders.

Efter Nevada är den konventionella visdomen att bara Joe Biden och Bernie Sanders visat sig förmögna att bygga de väljarkoalitioner över etniska och andra gränser som krävs för att ge Demokraterna en chans. I Sanders fall är det en aning förvånande. Han har erfarenhetsmässigt haft svårt att attrahera svarta och svårt att expandera sin väljarbas utanför de unga entusiaster som är kampanjens kärna. Så sent som i fredags var därför en annan konventionell visdom att Sanders har en hög lägsta nivå, tack vare sina närmast fanatiska anhängare, men också en låg högsta nivå, på grund av sin oförmåga att attrahera mittendemokrater och minoritetsgrupper. I det avseendet beskrivs nu Nevada som ett genombrott för honom.

Ett genombrott, men av mer katastrofalt slag, blev det också för Michael Bloomberg, som nu tvingats delta själv i kampanjen, istället för att bara skicka fram sina annonsmiljoner. Han ställer egentligen inte upp förrän på supertisdagen, men deltog efter starka påtryckningar i en tv-debatt. Det gick riktigt illa. Han förmådde inte värja sig mot anklagelserna om sexism och mot de ordningsregler han stod bakom som New Yorks borgmästare, som nu beskrivs som rasistiska. Elizabeth Warren ledde attacken och det betalade sig för henne: hon fick in närmare tio miljoner dollar i bidrag till sin kampanjkassa på bara ett dygn efter debatten.

För de demokrater som önskar sig ett mindre splittrat fält var det en klen tröst. Michel Bloomberg måste nu kampanja från en minusposition, men han har å andra sidan näst intill obegränsade resurser och visar inga tecken på att ge upp. Och Elizabeth Warren, som inte har någon rimlig chans att vinna nomineringen, fick en uppmuntran att hänga kvar.

Bernie Sanders är en av Demokraternas huvudkandidater, så mycket är klart. Frågan är om någon mer kommer att kunna kliva fram, eller om det redan är för sent för att bilda en koalition mot Sanders. Alla svar är rena spekulationer, innan rösterna är räknade efter supertisdagen i nästa vecka.

Läs fler inlägg i Johan Hakelius blogg här!

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera