Esther Kazen: »Vad var det som gjorde att jag hamnade här?«

Text: Martin Röshammar

Foto: Tor Johnsson

Esther Kazen gör det inte lätt för sig. I ett Sverige som sägs vara mer sekulariserat än någonsin; där få går i kyrkan väljer hon att ägna sitt liv åt att både tro och predika. Och åt att tvivla och som hon säger: bråka med kyrkan.

Hon är uppvuxen i frikyrkorörelsen i Edane i Arvika kommun och har med åren blivit mer och mer feministisk, och samtidigt mer och mer medveten om att kyrkan inte är perfekt. 20 år gammal började hon plugga teologi i England, på en skola med kristna elever från 70 olika länder. Det fanns fortfarande en plan att bli psykolog eller läkare, men hon tyckte så mycket om ämnet teologi att det blev tre år teologi och en hel pastorsutbildning.

I fem år var hon pastor i Flatåskyrkan i västra Göteborg och under de åren skilde hon sig efter att ha varit gift i två år. En del av hennes självbild krackelerade. Hon skulle ju vara den välplanerade supermänniskan som både hinner med att rädda världen och att vara gift i ett perfekt äktenskap. Kraschen fick henne att förstå att hon får misslyckas – det är okej. Men hon insåg också att det går att kombinera en ledarroll inom kyrkan med ett privatliv som inte alltid går som på räls.

Nu bor hon i Stockholm med sin sambo och har precis börjat på ett nytt jobb som pastor i Immanuelskyrkan, efter två och ett halvt år som generalsekreterare för Sveriges ekumeniska kvinnoråd.

Värmländskan smyger fram då och då när Esther Kazen pratar, som när hon blir mer fundersam, mer otydlig om man så vill. Hon säger med ett brett leende att hon är den konstigaste influencern. Hon började instagramma som Feministpastorn för att hon ville formulera sina tankar i skärningspunkten mellan sin feministiska och sin kristna identitet och från det har det vuxit. Hon skriver avslappnat om sexualitet, om sex, om abort, om mens, om skam och om hbtq och i den nu aktuella boken sammanfattar hon sina tankar om dessa ämnen – tankar som inte alltid går hand i hand med dem hos kyrkans representanter.

– Men jag försöker också rota i min egen historia. Vad var det som gjorde att jag landade här? Samtidigt vill jag att det ska vara allmängiltigt. Det är inte jag som är intressant egentligen, utan det är jag som pastor, som representant för kyrkan. Jag är inte heller någon pionjär, jag är inte ensam om att tvivla och tro på samma gång.

Det är dock en balansgång som Esther Kazen håller på med. I stort sett varje instagraminlägg består av en bild på henne själv med en lång förklarande text till. Även boken pryds av »Feministpastorn«, både på fram- och baksidan.

– Att vara en offentlig person är alltid dubbelt. Det är ett ansvar jag vill ta på allvar. Jag har fått ett förtroende att prata om kristen tro och jag vill göra det på ett trovärdigt och ärligt sätt. Det jag vill förmedla handlar, återigen, inte om mig, inte egentligen, utan om mina tankar om kyrkan. Det är det jag vill ha fram, men jag är ett verktyg i den processen.

Okej, men det där med skavet då, det hon återkommer till i boken och under vår lunch …

Kanske är det till och med bra att det skaver?

– Ja, om jag till hundra procent skulle känna mig bekväm med att tillhöra kyrkan – den globala kyrkan – då tror jag att jag hade börjat blunda för saker.

Esther Kazen som skriver att Jesus gjorde henne till feminist, vill berätta om hur det är för henne att vara kristen och troende person i dag. Hon menar att det finns så mycket fördomar om hur troende är; att troende är både hjärntvättade och bakåtsträvande.

– Jag vill visa att jag tror på en hållbar kyrka, ett hälsosamt sätt att tro. Jag skriver inte för att göra någon annan kristen, men jag vill förklara hur jag tänker kring Bibeln. Jag är lika mycket en del av kyrkan som de personer som tror på ett sådant sätt som fördomarna säger.

***

FAKTA: Esther Kazen

Född: 1989.

Bor: I Stockholm.

Yrke: Pastor i Immanuelskyrkan.

Familj: Sambo.

Aktuell: Med boken Feministpastorns tro och tvivel.

Åt: Halloumiburgare med vatten till på Krubb på Telefonplan i södra Stockholm.