Kultur

Griffin går igen

Eva Wisten nystar uppen röd tråd från HG Wells Osynliga man  till dagens Black Lives Matter-protester.

Den framgångsrika fysikern Adrian Griffin var ingen sympatisk person till att börja med. Manipulativ. Kontrollerande. Elhalsband på hunden. Hans hus har glasväggar mot havet, men kameror i varje rum. När flickvännen Cecilia Kass trots det lyckas rymma, väcks hos honom en monoman lust att förstöra hennes liv. Hon ska tillbaka till honom. Föda hans barn.

»Varför just jag?« frågar Kass. »Du kan få vem du vill. Jag är bara en vanlig tjej som råkade träffa dig på en fest.«

Ett möjligt svar är att det snarare är Griffin som är en vanlig förövare. Ett typexempel på »obsessive ex syndrome«, en individ som försöker forma och kontrollera sin partner till ett objekt som passar hens fantasi. Men en sak skiljer honom från alla verkliga relationspsykon som tvingar sina expartners att gå under jord: Griffin kan göra sig osynlig. Med lätthet förföljer han därmed kvinnan som lämnat honom. Saboterar hennes jobbintervju, skrämmer bort hennes vänner, aktiverar förbannelsen som skymtar i hennes namn: mytens Kassandra som säger sanningen men aldrig blir trodd.

Filmen The invisible man har Elisabeth Moss (The handmaid’s tale) i huvudrollen och är skriven och regisserad av Leigh Whannell från skräckfilmskonceptet Saw (vilket kan förklara skicklig hantering av vassa föremål). Men karaktären Griffin föddes redan 1897, i HG Wells roman The invisible man, en science fiction-klassiker som ständigt aktualiseras av seriealbum, tv och film. Även den nya filmen bjuder på referenser till originalet. Silhuetten av en hattbeklädd skyltdocka. En patient med ansiktet i bandage. Wells osynlige man styr ut sig med bandage, lösnäsa och hatt för att inte bli påkörd och nertrampad. Arg är han. Osynligheten gav inte alls de fördelar han hade tänkt sig. Han kan inte skaffa sig egendomar, inte stjäla något. De praktiska problemen hopar sig. Han måste vara naken för att inte synas. Kan inte äta något, en halvsmält ostmacka skimrar misstänkt i luften. Hans närvaro väcker bara obehag hos de människor han närmar sig och han kommer snart fram till att det enda en osynlig människa är bra på är att mörda. Hans mening i tillvaron blir att sprida skräck.

 Griffin årgång 2020 har uppgraderats: Han behöver inte springa naken utan uppnår sin osynlighet med en dräkt. Frustrationen i att inte längre kunna bli upplevd av andra har omvandlats till den rika människans dilemma: Är det mig eller mina pengar som alla tycker om? Whannells film har blivit en helt annan berättelse men essensen består: Osynlighet skapar en terrorist.

I den amerikanske författaren Ralph Waldo Ellisons Osynlig man från 1952 får osynligheten en annan betydelse. En namnlös berättare, en ung svart man från södern, har insett att han är osynlig. Inte för att han inte syns, utan för att människor vägrar att se honom. Han har därför flyttat in i ett hål under ett bostadshus för vita, en källare han dekorerar med alla lampor han hittar. Så hur kom han dit?

Hans resa börjar som student på ett sydstatscollege för svarta. Ambitiös och vältalig blir han utvald som chaufför åt en av skolans vita grundare, Mr Norton. Studenten får höra att han är Mr Nortons öde, kvittot på att den gamle mannens livsverk — att utbilda svarta — är meningsfullt. Studenten vill inget hellre än att vara till lags. I stället blir han relegerad. Skickad till New York för att »få perspektiv«.

Därmed tar också Ellison avstånd från idén om att svarta författare på något sätt har som jobb att visa upp svarta människors mänsklighet och hjälpa vita läsare att komma över sin rasism. Osynlig man handlar om komplexiteten i att hitta en plats i världen när ens hudfärg blivit politik, men är i första hand en estetisk upplevelse, någonstans mellan jazz och Faulkner. Tiden är 30-tal. Harlem är fullt av hepcats och zoot suits, och New York öppnar sig som New York fortfarande öppnar sig för en ung person med drömmar och frågor om sin existens. Studenten förundras över nordstatens frihet — tills han inser att verkligheten också här definieras av vita. Han får jobb under förhållanden som vita arbetare strejkar mot. Förförs av vita kvinnor som vill leva ut sin idé om svarta älskare. Rekryteras av Broderskapet, en politisk organisation som ser svartas rättigheter som ännu en bricka i sitt spel.

På en fest hos Broderskapet tjatar en av medlemmarna om att studenten ska sjunga. En mer rutinerad medlem ursäktar det stereotypa uttalandet som antar att alla svarta är naturliga sångare. Detta gör studenten irriterad. »Borde det inte finnas något sätt att be oss sjunga? Borde inte den där korte mannen ha rätten att göra ett misstag utan att hans motiv genast anses som medveten eller omedveteten ondska?« Men Broderskapet, en organisation av både svarta och vita, vill få folk att »tänka på vad vi har gemensamt och sluta att prata om hur olika vi är«.

Studenten söker sig till uttryck från sin egen kultur. Han köper en sötpotatis, ugnsbakad med sirap och smör, barndomens skollunch, som han äter när han går nerför gatan och känner sig tillfälligt fri. »Vilken grupp människor vi var. Man kunde få oss att känna den djupaste förödmjukelse bara genom att konfrontera oss med något vi tyckte om«. Han blir alltmer osäker på Broderskapets agenda. När en nära vän lämnar organisationen ställs tvivlet på sin spets. Hans vän blir arresterad för en petitess och skjuts till döds av en polis. Harlem kokar över, våld från alla håll. Studenten inser att ingen av identiteterna han erbjuds passar den människa han känner sig som. Han drar sig undan, ensam med sin klarsyn: Han är osynlig. Alla han möter ser rakt igenom honom och föreställer sig vad de vill.

Osynlig man gav en föraning av 60-talets upplopp och medborgarrättsreformer, när den kom ut 1952, och aktualiseras på nytt i det samhälle som synliggjorts av coronaviruset. Den centrala symboliken, osynligheten och bostaden under ett hus för vita, kan ses som en gestaltning av de mekanismer som hindrat svarta och andra minoritetsgrupper från att ackumulera kapital, så som även Griffin upptäckte: Den som är osynlig kan inte äga något.

Att äga land var en fundamental del av den amerikanska drömmen, en nyckel till välstånd som kan föras vidare till nästa generation. När slaveriet avskaffades 1865 lovade regeringen att frigivna slavar skulle få land. Övergivna risfält längs North Carolinas och Georgias kuster skulle delas upp mellan frigivna slavar, fyrtio tunnland var. Generalen som utfärdade ordern la till ett antal pensionerade krigsmulor och »forty acres and a mule«, fyrtio tunnland och en mula, blev ett begrepp. Men löftet infriades aldrig. Snarare fortsatte slavtidens diskriminering kring äganderätten. Frigivna slavar var ofta papperslösa och saknade födelseattest. Att peka på bristande dokumentation var då, liksom i dag på många ställen i världen, ett sätt för majoritetsbefolkningens institutioner att roffa land, särskilt vid generationsskiften.

Rasism kan ta sig de mest byråkratiska former. På 60-talet myntade sociologen John McKnight termen »redlining« för att beskriva hur banker hade zoner där de undvek att ge lån på grund av områdets demografi. Detta skapade hela områden med sämre service. Inga mataffärer. Undermåliga skolor. Dyrare försäkringar. När politiker fattar beslut om var motorleden ska dras blir det här, rakt igenom minoritetsbefolkningens fastighetsmarknad.

Så kom viruset, och skillnaden mellan att ha ackumulerat kapital och att inte ha gjort det blev livsavgörande. En svart amerikan löper tre gånger så stor risk att få covid-19 som en vit. Dubbelt så hög risk att dö. Fler svarta (och andra minoriteter) bor tätt i lägenhetskomplex, lider av underliggande hälsoproblem och har jobb som inte kan utföras på distans. Det är resultatet av en diskriminering som spelas ut såväl strukturellt som på gatan. Mordet på George Floyd var en exakt gestaltning av den osynliga människans situation: Hur någon kan se rakt på dig, höra din vädjan om att få leva och ändå bara se sin egen förvridna fantasi.

***

FAKTA: Klassisk science fiction

  •  Osynlig man (1952) vann National book award 1953 och gav Ralph Ellison en plats bland den amerikanska litteraturens giganter. Den gavs ut på svenska (Osynlig man, Bonnier) samma år i översättning av Torsten Blomkvist.
  • The invisible man (2020) är skriven och regisserad av Leigh Whannell. Elisabeth Moss, Oliver Jackson-Cohen, Harriet Dyer och Aldis Hodge i huvudrollerna.
  • The invisible man (1897) av HG Wells kommer ut på svenska 2021 (Modernista).

Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa.

Logga in
eller

Köp FOKUS ONLINE utan bindningstid!

Prova 1 månad för 1 krona

Kampanjpris 1 krona första månaden därefter 149 kronor per månad.

Detta ingår:

Obegränsad tillgång till alla online-artiklar.

Aktuella analyser och fördjupningar.

Dagligt nyhetsbrev.

Fokus på samhällsfrågor, politik, ekonomi, kultur och vetenskap.

Fortsätt

Jag godkänner villkoren för Fokus (FPG Media AB).

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera