Intervju / Lunch med

Joakim Nätterqvist: »Jag började inte med teater för att sitta bakom en dator«

Allt gick som på räls – turné landet runt med en teateruppsättning av Robin Hood samtidigt som han drev en skådespelarutbildning i Gamla stan. Sedan kom coronapandemin.

Man ser direkt att Joakim Nätterqvist är skådespelare. Det är en sådan självklarhet i hans sätt att gå att han sticker ut i folkvimlet på Köpmangatan i Gamla stan. Rak i ryggen, bestämda steg och andas pondus, precis som att han befinner sig på en scen.

– Tjena, säger han innan vi armbågar varandra på den nya sortens sätt att hälsa.

Vi har bestämt träff på den franska restaurangen Pastis, runt hörnet från Joakims lägenhet. Han beskriver sig själv som stammis och det är uppenbart att han känner krögarna bra. Snabbt kommer de ut med ostron och tillbehör.

Jag har aldrig ätit ostron och känner mig lite nervös, men Joakim hjälper mig och lägger varsamt på lite lök och förklarar att det bara är att skölja ner det. Den gelé-liknande konsistensen får mig att grimasera. Joakim skrattar.

– Gillar du det inte? Jag tycker att det är grymt.

Samma dag som vi träffas skulle det ha varit premiär för Eplena i Messehagen på en utomhusteater i Norge. Joakim var regissör för föreställningen innan allt blev uppskjutet till nästa år till följd av pandemin.

Situationen har fått Joakim att tänka om. Även om han har några projekt på gång, passar han på att vara pappaledig med sonen Beppe – vilket innebär en helt annan, mycket mer rutinmässig, vardag.

– En tredje är på väg också. Man får verkligen planera, sedan kommer planeringen att gå åt helvete.

Före pandemin var det fullt ös på alla fronter. Joakim varvade undervisningen på skolan Actors studio Stockholm, som han var med och startade för sex år sedan, med sitt eget skådespeleri. I vintras hade han en roll i en teateruppsättning av Robin Hood och jobbade 50 dagar i rad utan att vara ledig.

– Vi var mitt uppe i allt och hade föreställningar inbokade i Skandinavium och hela landet, sedan sa det bara pang. Allt fick ställas in.

Undervisningen på skolan började bedrivas på distans. Det bidrog till att Joakim tackade för sig i somras, samtidigt som han kände att han ville testa något nytt.

– Helt plötsligt ska man sitta och ha teater online. Jag kan ärligt säga, och det sa jag nog till många elever, att det här är fullkomligt värdelöst. Jag började inte med teater för att sitta bakom en dator och det har nog inte eleverna heller gjort.

Det är ingen tvekan om att pandemin har drabbat kulturbranschen hårt. Under våren och sommaren har vissa teatrar klappat igen.

– Det är absurt, en jättesvår ekvation. Vårt arbete funkar ju inte om vi inte spelar inför en publik. Det enda som funkar är de statligt försörja teatrarna, Stadsteatern och Dramaten till exempel. De har också problem, men de är en del av vårt samhälle på ett annat sätt.

Hur fungerar det med lön och så?

– Jag får ersättning för pappaledighet, men det är inte så att jag sitter på enorma resurser sedan tidigare.

Att det mesta har lagts på is kan skapa en oro. Joakim förklarar att han måste kunna betala räkningarna samtidigt som han vill utöva sitt yrke. Jag frågar om han tror att teatern kommer överleva pandemin, men han menar att det inte är där teaterns största utmaning ligger.

– Jag kan säga så här: Om inte teatern börjar rikta sig mer mot en ung publik, kommer det inte finnas någon teater kvar snart. Oavsett om det är en pandemi eller inte. I min värld måste teatern engagera, reagera, kritisera, protestera och ha ett »nu« i sig. Annars är det stendött;  som att gå på museum. Publiken måste känna att de inte vet hur det ska gå, att de är med på en resa och att de får ut något av föreställningen.

– Det är klart att det ser lite ljusare ut för film och serier, men en suveränt bra teaterföreställning kommer alltid att slå en bra film för det är live och det är nu, tillägger han.

***

FAKTA: Joakim Nätterqvist

Ålder: 46 år.

Familj: Sambon Vendela och sönerna Seth, 18 år,  och Beppe, 8 månader. Ett barn är på väg.

Yrke: Skådespelare, regissör, manusförfattare och  musiker.

Mest känd för: Arntrilogin, Tsatsiki – vänner för alltid och Kyss mig.

Favoritfilm: Paradisets barn och Den onde, den gode, den fule.

Åt: Fisk och skaldjur på Pastis i Gamla stan i Stockholm.

Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa.

Logga in
eller

Köp FOKUS ONLINE utan bindningstid!

Prova 1 månad för 1 krona

Kampanjpris 1 krona första månaden därefter 149 kronor per månad.

Detta ingår:

Obegränsad tillgång till alla online-artiklar.

Aktuella analyser och fördjupningar.

Dagligt nyhetsbrev.

Fokus på samhällsfrågor, politik, ekonomi, kultur och vetenskap.

Fortsätt

Jag godkänner villkoren för Fokus (FPG Media AB).

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera