Språket

Svenska chefer: Unga har sämre skriftkunskap än äldre

Dagens unga kan knappt skriva för hand och har dålig koll på meningsbyggnad.

Sommarens källarröjning blottlade en försvarlig bunt brev. Spaltmeter handskriven text, alltifrån spretande barnbokstäver till långa och målande skrivstilsmeningar. Och mängder av berättelser – om hyrbilar med motorstopp på autobahn, brustna hjärtan på språkresan i Brighton och iskalla vågor vid piren i Portugal.

Som liten ansträngde jag mig för att härma min mammas handstil med eleganta snirklar. Nu när jag själv är förälder funderar jag en del över var sonen ska hitta sin skrivstilsinspiration.

Det är med sådant i bakhuvudet som jag tar del av nyheten om ungas bristande skrivförmåga, som diskuteras i Utbildningsradions dokumentär Skrivglappet. Redaktionen har frågat 1 000 chefer om hur de uppfattar unga anställdas skrivkunnighet. Nio av tio tycker att det är viktigt att ungdomarna kan uttrycka sig i skrift – men upp till var femte chef tycker att unga skriver »dåligt«. Detta har bland annat försvårat relationer med kunder och orsakat merarbete för arbetsgivarna.

En chef på ett kundserviceföretag har märkt att personer födda på 2000-talet har en sämre skriftkunskap än äldre personer. De unga måste vägledas i de »enklaste funktionerna i svenskan«, som stavning och meningsbyggnad. Samma iakttagelser har en lärare på polishögskolan gjort. Han betonar vikten av att kunna formulera sig korrekt och objektivt för att texterna ska bli rättssäkra.

Även lärare på universitet och högskolor tycker att dagens unga brister i skrivkunnighet. Hälften av de 500 lärarna i UR:s enkät upplever att deras studenter har svårt att uttrycka sig skriftligt. En lärare är konfunderad över att elever med uppenbara skrivproblem över huvud taget har blivit godkända i gymnasiet.

Men en docent i didaktik nyanserar diskussionen genom att påpeka att vårt skrivande – och vår tillgång till skrift – i dag är mer omfattande än någonsin. Samtidigt kommer fler till högskolan med olika social bakgrund.

Detta tar även språkvårdaren Maria Bylin upp i ett inlägg på Språkrådets blogg: »För att kunna svara på om studenter skriver sämre i dag behöver vi veta något om studenters skrivförmåga genom tiderna, och det gör vi inte«, skriver hon. Det är »nästintill omöjligt att mäta förändringar i kvaliteten på den genomsnittliga studentens skrivförmåga.« Men om det ändå är så att skrivkunnigheten har försämrats, tror Maria Bylin också att det kan bero på att »fler än akademikerbarn läser vidare«.

Andra orsaker till vikande skrivkunnighet är, enligt gymnasieläraren Filippa Mannerheim, den enorma digitaliseringsvågen. Den har rullat in på bekostnad av de traditionella metoderna som aningslöst har sparkats ut ur undervisningen, som kunskapen och orken att skriva för hand.

Mona Blåsjö, professor i svenska vid Stockholms universitet, betonar även hon vikten av att kunna skriva väl för att klara utbildning och jobb. Men med det sagt poängterar hon att man måste blicka framåt: Hur ska vi stötta dem som behöver hjälp? Det finns mängder av beprövade metoder för att öka skrivkunnigheten, som att ge individuell återkoppling och träna på hur man strukturerar en text. De allra flesta kan lära sig.

Numera är det sällsynt att vi fattar pennan och plitar ner en längre text för hand. Min son kommer nog aldrig att tårögd sitta och läsa ungdomsbrev i en dammig källare. Det gör lite ont att tänka på. Men i någon form kommer han säkerligen att få sina nostalgikickar. Det är bara svårt att föreställa sig hur.

Maria Arnstad

Redaktör på Språktidningen.

Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa.

Logga in
eller

Köp FOKUS ONLINE utan bindningstid!

Prova 1 månad för 1 krona

Kampanjpris 1 krona första månaden därefter 149 kronor per månad.

Detta ingår:

Obegränsad tillgång till alla online-artiklar.

Aktuella analyser och fördjupningar.

Dagligt nyhetsbrev.

Fokus på samhällsfrågor, politik, ekonomi, kultur och vetenskap.

Fortsätt

Jag godkänner villkoren för Fokus (FPG Media AB).

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera