Krönika

Anton Säll: Till nostalgikernas förtret lägger Hemmakväll ner uthyrningen

Hemmakväll slutar med videouthyrningen. Nu sörjer Sverige sin förlust.

Sverige är återigen i sorg. Den här gången sörjer stora delar av landets befolkning att butikskedjan Hemmakväll slutar med sin videouthyrning från och med den första november i år. Ulf Ekman, filmansvarig på kedjan, säger i ett pressmeddelande att beslutet av känslomässiga skäl är tråkigt, men att det är ett naturligt steg för Hemmakväll.

Beslutet är symboliskt. Hemmakväll är den sista kedjan i Sverige som hyr ut filmer. I och med beslutet finns det nu inga nationella aktörer kvar på videouthyrningsmarknaden.

Problemet, enligt Hemmakväll och många andra filmuthyrare runtom i Sverige, är att i stort sett ingen hyr filmer i fysiskt format längre. Men trots att miljontals människor följt med i den tekniska utvecklingen fortsätter människor runt hela landet att sörja Hemmakvälls beslut. Tårdrypande berättelser om vackra minnen från videbutiker runt om i landet cirkulerar på sociala medier.

Nostalgin är tvärpolitisk och har inga partipolitiska färger.

Centerns före detta kommunikationschef Ola Spännar skriver nostalgiskt om hur han och vännerna brukade cykla till macken sex kilometer bort för att hyra Top Gun. ”Här har man gått och oroat sig för klimatet utan att märka att apokalypsen är här”, skriver Henrik Jalailan, politisk sekreterare för Miljöpartiet i riksdagen.

I och med beslutet går Sverige nu igenom vad USA tvingades hantera under 10-talet när kedjan Blockbuster beslutade sig för att stänga alla sina 300 butiker runtom i landet. Filmkritikern Nathan Rabin jobbade i flera år på amerikanska Blockbuster innan han blev en framstående amerikansk filmkritiker. När USA gick igenom samma trauma som Sverige gör nu i samband med Blockbusters långsamma död i USA skrev han om vad kedjan och filmuthyrnignen symboliserade för människorna i landet.

”I decennier fyllde synen av en Blockbusterskylt mig med nostalgi på samma sätt som de nu stängda butikerna gör mig melankolisk. Jag misstänker att även personer som själva aldrig jobbade på en Blockbuster känner på samma sätt.

Han fortsatte:

”Synen av en stängd Blockbusterbutik kanske får en sådan person att återknyta till sin historia, alla filmer som man hyrde på butiken eller alla förseningsavgifter man samlade på sig. Oavsett vad man tycker om det är Blockbuster en stor del av vår kollektiva filmhistoria och det är ofrånkomligt sorgligt när en del av vårt förflutna dör”.

De enda som inte verkar vara nostalgiska kring nedläggningen i Sverige just nu är Hemmakväll själva. I sitt pressmeddelande från i förmiddags konstaterade både marknadschef och vd att ingen faktiskt hyr film längre, hur nostalgisk man än är på sociala medier. Det finns mycket enklare och smidigare lösningar än att behöva åka till en butik och företaget har länge varit redo för att göra något annat än att hyra ut film.

Folk är med andra ord gärna nostalgiska, men man gör inte mycket mer än sörjer. Det är en sak att vara ledsen för att något försvinner, något helt annat att faktiskt försöka hindra utvecklingen. Marknaden är död, det är dags att gå vidare.

Som alltid finns undantag. På samma sätt som vinylsamlarna reser land och rike runt på jakt efter den perfekta Bob Dylan-inspelningen har nu de yngre generationerna börjat samma nostalgiska resa men inom sina kulturella ramar. 90-talsturnéerna med de största artisterna för 25 år sedan drar tusentals besökare. Humorgruppen bakom Varan-TV drog in fyra miljoner kronor när de berättade att de ville spela in en ny säsong samtidigt som pokémonkort i dag kan säljas för miljoner.

Bedömare tror nu att VHS- och DVD-marknaden kommer att gå samma väg som musiken har gjort. Där har vinyler och CD blivit samlarobjekt och i detta nu ligger till exempel den tecknade filmen och samlarobjektet Oliver & gänget med originaldubbning ute på Tradera för 8 000 kronor.

Men den typen av samlande är inte för alla. Det flesta av oss vill bara sitta och sörja den tid som ligger bakom oss. Som av en händelse sörjer vi ofta det som låg oss närmast hjärtat när vi var i tonåren. Om tjugo år är det med andra ord sannolikt att dagens barn kommer sitta med gråten i halsen när Netflix beslutar sig för att lägga ner sin streamingtjänst.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera