Kultur

Långsmalt på Moderna

Giacometti – Ansikte mot ansikte är höstens bästa konstutställning i Sverige.

Det måste vara en av de vackraste utställningarna som någonsin har skapats på Moderna Museet. De flesta känner Alberto Giacometti från hans långsmala skulpturer av människor, där allt oväsentligt skalats bort. Bräckliga och såriga, men på samma gång dynamiska. Hans avlånga, smala gestalter är ikoniska. När Moderna Museet i Stockholm nu gör den första stora retrospektiva utställningen av konstnären på 20 år ges en unik chans att se dessa i verkligheten.

I utställningen Giacometti – Ansikte mot ansikte visas skulpturer från ynka två centimeter utan sockel, till närmare tre meter. Utställningen börjar i vad som kallas hans dionysiska period, med brutala, ibland subtilt sadistiska skulpturer; som Spets i ögat, Obehagligt föremål och Kvinnan med halsen avskuren, liksom den erotiskt laddade Upphängd kula. Han skapade också flera huvuden. Efter andra världskrigets slut ändrades Giacomettis syn på verkligheten. Nu skapade han smala figurer med klumpiga fötter i allt större format. Ofta flera på samma sockel. Kvinnor stående, män fångade i rörelse; det för att han upplevde kvinnor som mer avlägsna. Konstkritiker associerade dem senare till avmagrade fångar i koncentrationslägren, något konstnären själv aldrig framhöll. Tvärtom är skulpturerna och målningarna skapade efter personer i Giacomettis liv: som hans bror Diego, hustrun Anette, favoritmodellen Caroline, älskarinnor eller prostituerade. En av dessa långsmala skulpturer i brons, av en man i verklig storlek, såldes 2010 på Sotheby’s för svindlande 65 miljoner pund. Giacometti skapade även ett stort antal fina målningar och teckningar. Maniskt tecknade han jämt, och ett 15-tal teckningar i utställningen, som producerats ihop med Fondation Giacometti i Paris, har aldrig tidigare visats.

Giacometti kom 1922, 21 år gammal, till Paris för att studera skulptur. Han blev snabbt del av det intellektuella livet i staden och umgicks inte minst med författarna Georges Bataille, Jean Genet och Samuel Beckett, som gjorde stort intryck. Utställningen ställer Giacomettis verk i relation till vad Moderna Museet beskriver som »Becketts irrationella, klaustrofobiska världar, Batailles våldsamma motstånd mot stelbenta konventioner och Genets vördnadsfulla skildringar av samhällets skuggsida«. Under 1930-talet ställde Giacometti ut med surrealisterna, men bröt 1935 med dem och gick sin egen väg, bakåt i konsthistorien, till förhistorisk konst och icke-västerländska konstföremål. Det som i dag kallas primitivism blev ett sätt att befria sig från klassisk och abstrakt konst, liksom den intellektuella kubism som var på modet då. När han avled 1966 var han redan upphöjd som konstnär, inte minst efter att ha gjort succé på Venedigbiennalen 1962.

Utställningen på Moderna Museet är på samma gång utmanande, sober och elegant. Sinnrika öppningar i väggarna skapar ett flyt och en kommunikation mellan de 110 verken. Släktskapet syns tydligt till en annan av 1900-talets största skulptörer, Constatin Brancusi, men också med Louise Bourgeois, svenske skulptören Torsten Renqvist och samtida brasilianske skulptören Saint Clair Cemin.

Per Öqvist

Visas till den 17 januari.

Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa.

Logga in
eller

Köp FOKUS ONLINE utan bindningstid!

Prova 1 månad för 1 krona

Kampanjpris 1 krona första månaden därefter 149 kronor per månad.

Detta ingår:

Obegränsad tillgång till alla online-artiklar.

Aktuella analyser och fördjupningar.

Dagligt nyhetsbrev.

Fokus på samhällsfrågor, politik, ekonomi, kultur och vetenskap.

Fortsätt

Jag godkänner villkoren för Fokus (FPG Media AB).

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera